Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om piercing och tatuering.
2 Bakgrund
Trenden att tatuera och pierca sig har inte minskat utan snarare ökat.
Antalet personer som låtit tatuera eller pierca sig ökar stadigt, framför allt
bland ungdomar.
Piercingen har blivit alltmer avancerad. Det är inte längre mindre ringar
och pärlor i näsa eller ögonbryn utan tämligen stora smycken i känsliga
kroppsdelar som bröstvårtor och könsorgan. De smycken som anläggs ska
sitta kvar i kroppsdelen och inte tas bort som t.ex. örhängen. Piercing är ett
ingrepp med hög risk för allergiska reaktioner och infektioner.
Socialstyrelsen skriver i sitt meddelandeblad nr 30/99 att nickelallergi är
ett folkhälsoproblem. I Sverige är minst 15 % av kvinnorna och 2-5 % av
männen drabbade. Nickelallergi utvecklas vanligtvis genom direkt långvarig
hudkontakt. Håltagning och piercing är i dag en orsak till sensibilisering
genom att nickel avges dels från vissa håltagningssmycken, dels från
smycken som används när hålen läkt. Risken för sensibilisering är inte
beroende av nickelhalten i föremålen utan av hur mycket nickel som avges
vid hudkontakt.
Tatueringar har också blivit vanligare bland ungdomar. Att låta tatuera sig
är ett beslut som får konsekvenser för resten av livet. Borttagande av en
tatuering innebär ett operativt ingrepp.
I Socialstyrelsens allmänna råd 1995:3 anges att piercing eller tatuering av
minderåriga inte bör ske utan föräldrars medgivande. Det finns dock ingen
lagstadgad skyldighet för föräldrarna att ge sitt tillstånd. Den tillsyn som
finns
föreskriven vad gäller tatuering och piercingverksamhet är att Socialstyrelsen
har tillsynsansvaret vad gäller utrustning, bl.a. smittrening och hygien i
samband med behandling. Miljö- och hälsoskyddsnämnden har tillsyn över
lokalerna och övriga hygienfrågor. Det finns i övrigt inga lagstadgade regler
om utbildning eller krav på särskild kompetens. Vad gäller utrustning finns
det heller inga krav på vad som kan anses vara "godkända" verktyg för
piercing och tatuering.
3 Behov av tillstånd
Kroppsprydning varierar från tid till tid och är något som den enskilda
själv ska styra över. När det gäller tatuering och framför allt piercing
finns en komplikation på grund av att det är ett ingrepp som kan utgöra en
hälsorisk. En ytterligare riskfaktor är att denna trend lockar unga
människor som kanske inte kan bedöma konsekvenserna av ingreppet.
Vid tidigare lagda motioner i detta ämne har svaret blivit att ansvaret
ligger hos Socialstyrelsen och att den ej påkallat behov av översyn av denna
fråga.
Utifrån den ökning av piercing och tatuering som kunnat iakttagas, inte
minst i känsliga kroppsdelar, får det anses som motiverat med en skärpning
och reglering av utövandet när det gäller tatuering och piercing.
För att säkra utövandet av tatuering och piercing föreslås ett införande av
tillståndsgivning med fastställda krav på kompetens hos utövaren samt krav
på lokalen. Det bör även lagstiftas så att det blir otillåtet att utföra
piercing
eller tatuering på minderåriga utan att godkännande lämnats av dennes
vårdnadshavare. Slutligen krävs också att tillsyn utövas över verksamheten.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.