med anledning av prop. 2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m.
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen beslutar om ändring i 5 kap. 10 § socialtjänstlagen enligt
följande lydelse: "Socialnämnden skall genom stöd och avlösning
underlätta för dem som vårdar närstående som är långvarigt sjuka eller
äldre eller som har funktionshinder".
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i, 5 kap.
7-8 §§ socialtjänstlagen angående intellektuella funktionshinder.
3. Riksdagen beslutar om lagstöd för förande av integritetskänsliga
uppgifter i personakt som inte kan vara sökbar och/eller är avsedd att
ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för
sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier.
4. Riksdagen i övrigt avslår regeringens förslag till lag om behandling av
personuppgifter inom socialtjänsten så vitt avser 7 § första stycket punkt
2 i nämnda lag.
5. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning som ser över frågan
om försörjningsstöd, beskattning och ideellt skadestånd.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om färdtjänst.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om boendesociala frågor.
Inledning
Kristdemokraterna välkomnar de förslag i propositionen som stärker den
enskildes möjligheter och rättigheter. För människors trygghet är det
ytterst angeläget att det finns ett skyddsnät som garanterar en rimlig
levnadsnivå för alla.
Vi vill här lyfta fram de delar i propositionen som borde förtydligas eller
där vi har en avvikande uppfattning.
Att vårda sina nära och kära
Under de senaste åren har anhörigvårdarnas situation äntligen börjat
uppmärksammas. Enligt kommunerna är en av anledningarna det statliga
stimulansbidrag som utgått under tre år med anledning av den nationella
handlingsplanen för äldrepolitiken "Anhörig 300" som riksdagen
beslutade om 1998.
Närståendevården utgör basen i vård- och omsorgsarbetet. Drygt 60
procent av det totala omsorgsarbetet utförs av anhöriga. Räknar man även in
psykiskt sjuka, multihandikappade m.fl. kan det totalt röra sig om en miljon
anhörigvårdare. Idag visar rapporter att en ökad andel vårduppgifter förs över
på närstående bland annat på grund av omstruktureringar inom sjukvården
som resulterar i färre vårdplatser. Även inom den kommunala äldreomsorgen
erbjuds allt färre platser jämfört med tidigare. Det visar sig att för många
äldre har utvecklingen inneburit ett ökat beroende av anhöriga, anlitande av
privat hjälp eller att många får klara sig utan hjälp. Vi kristdemokrater menar
att det finns skäl att se upp. Det går inte att lägga ytterligare omsorgsansvar
på de anhöriga utan att vissa åtgärder vidtas för att underlätta för
anhörigvårdarna.
Anhörigvårdarnas situation
Trots uppmärksamhet och ett ökat stöd från kommun och
frivilligorganisationer har inte anhörigvårdarens vardag i stort förändrats.
Anhörigvårdare har en fysiskt tung arbetsbörda, de är ofta stressade, sover
dåligt och har sällan någon egen fritid. De flesta får för litet stöd av den
professionella vården. Ändå ser de många fördelar med sin uppgift: den är
meningsfull och ger en kvalitativt bättre vård som tillgodoser den sjukes
behov av värdighet och integritet. Anhörigvårdare är en enorm tillgång i
vården och har enligt vår mening rätt till olika former av stöd, information
och handledning för att kunna ta på sig vårduppgifter som annars utförs
av vårdpersonal med flera års utbildning.
Vid behovsbedömningen är det fortfarande endast den sjukes situation som
tas i beaktande. Vi anser att även anhörigvårdarens behov måste beaktas,
såväl det psykiska som det fysiska.
Anhörig 300 - en reell fortsättning
Stödet till anhöriga finns i alla kommuner men är på somliga håll dåligt
utvecklat. Samverkan med frivilligorganisationerna var ett av villkoren
för att stimulansbidragen skulle utbetalas. De kommuner som kommit
längst i utvecklingen är de som tagit initiativ till att bygga upp ett
anhörigstöd redan före 1999. Deras startsträcka är avklarad och de är nu i
gång.
Kristdemokraterna instämmer i propositionens beskrivning att
uppföljningen av stimulansbidraget visar att det är förhållandevis få
kommuner som utvecklat nya och individuella former av anhörigstöd. De
vanligaste stödformerna är alltjämt växelvård, dagverksamhet samt
ekonomiskt stöd.
Vi menar att det behövs hälsoekonomiska studier och forskning hur man
bäst kan stödja anhörigvårdarna. Det gäller såväl hälsotillstånd som trygghet i
rollen som anhörigvårdare. God hälsa och trygghet skapar förutsättningar för
att, om man så vill, fortsätta vårda sin anhörige hemma. Kristdemokraterna
anser att denna forskning är viktig och behöver utökas. Idag är kunskapen
ganska begränsad om förhållandena i Sverige vad gäller närståendes
engagemang i vården av äldre, konsekvenser för den äldre, dennes situation,
samspelet med den offentliga sektorns vård och omsorg, stöd till de
närstående etc. Med anledning av detta och behovet av en fortsatt utveckling
av samarbetet mellan kommun och frivilligorganisationer anser
Kristdemokraterna att det är nödvändigt med en fortsättning av
stimulansbidraget. Regeringen försöker i och med ifrågavarande proposition
påvisa att denna satsning egentligen fortsätter inom ramen för arbetet med att
genomföra förslagen i propositionen Nationell handlingsplan för utveckling
av hälso- och sjukvården 2000/01:192. Regeringens tillvägagångssätt riskerar
att leda till tvister mellan kommun och landsting när det gäller ansvar och
medel. Vi anser således att detta inte räcker utan insatsen måste, av de skäl vi
tidigare anfört, vara specifikt riktad mot anhörigvården. I vårt
budgetalternativ föreslog vi därför ytterligare pengar för att Anhörig 300 skall
kunna fortsätta.
Förtydliga ansvaret att stödja anhöriga!
Kristdemokraterna stödjer Socialtjänstutredningens förslag när det gäller
att förtydliga ansvaret att stödja anhöriga. Nuvarande lagstiftning anger
att socialnämnden "bör genom stöd och avlösning underlätta för dem som
vårdar närstående". Denna bestämmelse behöver skärpas genom att "bör"
ersätts med "skall".
Psykiskt handikappades situation i samhället
Många psykiskt handikappade har en svår situation. Förutom att de plågas
av sin sjukdom känner många sig inte accepterade av omgivningen. 1995
genomfördes den stora psykiatriereformen som skulle förbättra de
psykiskt funktionshindrades liv. Huvudmålet var att förbättra och
samordna rehabiliteringen av människor som av psykiska skäl har svårt
att klara det dagliga livet. Ansvaret för de psykiskt funktionshindrades
boende och dagliga verksamhet flyttades således till kommunerna.
Kommunerna fick dessutom ett mycket stort ansvar för vården och
omsorgen av de psykiskt långtidssjuka. Enligt en rapport från
Socialstyrelsen är bristerna för de psykiskt handikappade fortfarande
alltför stora. Huvudmännen skyller emellanåt på varandra vad beträffar
ansvaret för psykiskt sjuka. Därmed finns det en risk för att ingen tar ett
riktigt ansvar för den enskildes vårdbehov. Många har, enligt rapporten,
blivit alltmer isolerade. Behovet av sysselsättning har bara tillgodosetts
till hälften. Det finns brister i rehabiliteringen och de får inte den sjuk-
och tandvård de skulle behöva. Som ett resultat av detta har bl.a.
förtidspensioneringen ökat och de flesta saknar arbete eller annan daglig
sysselsättning. Det är viktigt att psykiskt handikappade får ett värdigt liv
med samma möjligheter som andra i vårt samhälle.
Det är viktigt att försäkringskassorna och kommunen innehar den rätta
kunskapen och kompetensen avseende dolda handikapp, speciellt vid
bedömningen av om en person är i behov av personlig assistans. Då är det
angeläget att kunskap finns om sjukdomar eller handikapp som inte är direkt
synliga. Idag är detta en stor brist och många t.ex. psykiskt handikappade har
inte fått tillgång till personlig assistent. Psykiatriutredningen menade, att ca
20 000 psykiskt funktionshindrade hade behov av LSS-insatser för att klara
eget boende. Ytterligare 20 000 personer i gruppen hade, enligt utredningen,
behov av insatser vad gäller daglig social verksamhet. I början av förra året
hade endast 2 300 personer erhållit LSS-insatser.
Socialstyrelsen har därför ansett att regeringen bör överväga att göra en
översyn av hur LSS-lagstiftningen fungerar för psykiskt funktionshindrade.
Översynen borde gälla både hur insatserna är preciserade med tanke på
målgruppens behov och personkretsens avgränsning. Dock verkar inte
departementet planera någon sådan översyn. Socialstyrelsen såg i sin
utvärdering, att många handläggare ansåg LSS svårtillämpbar på gruppen.
Man beviljar därför insatser enligt socialtjänsten, vilket innebär, att psykiskt
funktionshindrade får insatser som inte är anpassade till den enskildes behov.
Ett skäl till det uteblivna stödet anses vara lagstiftningens formulering:
"betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande
stödbehov". Detta tolkas då som att när personen själv kan gå ur sängen, har
han inte detta stödbehov. Personen orkar inte förklara, att han inte förmår
komma ur sängen på grund av psykiskt hinder. Tyvärr har regeringsrätten
tolkat begreppet "hjälp med grundläggande behov" som att den som endast
behöver motiverande insatser för att klara daglig livsföring inte har rätt till
personlig assistans. Detta utesluter i hög grad psykiskt funktionshindrade från
att få sådan insats.
I handlingsplanen för handikappolitiken aviserades en särskild utredning,
som skulle se över insatsen råd och stöd. Utredaren bör också få i uppdrag att
se över LSS tillämpning på psykiskt funktionshindrade.
Människor med intellektuella funktionshinder
I socialtjänstlagen kapitel 5 Särskilda bestämmelser för olika grupper 7-8
§§ Människor med funktionshinder bör ett tillägg göras. 7 § lyder som
följer "Socialnämnden skall verka för att människor som av fysiska,
psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får
möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra.[...]"
Kristdemokraterna förordar att ett tillägg görs så att lydelsen blir: [...]
fysiska, psykiska, intellektuella eller andra skäl möter betydande
svårigheter i sin livsföring [...]. Följaktligen skall även 8 § ändras på
motsvarande sätt, dvs. genom tillägget "intellektuella" funktionshinder.
Personuppgifter inom socialtjänsten
Nuvarande lagregler
I sådana personregister hos en socialnämnd som utgör sammanställningar
av uppgifter får inte skrivningar om ömtåliga personliga förhållanden tas
in. Denna bestämmelse gäller inte innehållet i de personakter som ingår i
socialnämndernas personregister utan endast sådana register i mer
inskränkt bemärkelse som utgör sammanställning av uppgifterna. Enligt
förarbetena hör framför allt de databaserade personregistren hit men även
alla former av manuella register såsom t.ex. kortregister över
utbetalningar, bevakningsregister av olika slag, servicekort etc. I de
register som avses i bestämmelsen får inte integritetskänsliga uppgifter tas
in rörande t.ex. sjukdom, arbetsförmåga, missbruk, kriminalitet. Om
sådana anteckningar behöver göras, blir det nödvändigt att lägga upp en
personakt. I registret får sedan göras hänvisning till personakten.
Regeringens förslag vad gäller känsliga
personuppgifter
Regeringens förslag till lag om behandling av personuppgifter inom
socialtjänsten ger befogenheter för känsliga uppgifter enligt följande
paragraf:
7 § Socialtjänsten får behandla
1. person- och samordningsnummer,
2. känsliga personuppgifter som avses i 13 § personuppgiftslagen (1998:204),
samt
3. uppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål,
straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden.
Personuppgifter enligt första stycket får behandlas endast om uppgifterna
har lämnats i ett ärende eller är nödvändiga för verksamheten.
Personuppgiftslagen gäller i den mån det inte i annan lag eller författning
finns avvikande bestämmelser. Detta skulle få till följd, enligt regeringen,
att känsliga personuppgifter inte skulle kunna behandlas manuellt i ett
register inom socialtjänsten. Lagen bör därför gälla inte bara för all
automatiserad behandling av personuppgifter utan även för manuell
behandling av personuppgifter, om uppgifterna ingår i eller är avsedda att
ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för
sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier. Huruvida
manuell behandling av personuppgifter i personakter kommer att omfattas
av lagens tillämpningsområde är beroende av om de personaktssystem
som används inom socialtjänsten är att anse som register i
personuppgiftslagens mening, dvs. om de är sökbara på det sätt som där
krävs, skriver regeringen. De sökregister som finns till per-
sonakterna är slag- och sökregister som är upplagda på namn och
personnummer. När en stor mängd personuppgifter på papper behandlas
på sådant sätt får de anses ha struktur av ett register. För att så skall anses
vara fallet talar också det förhållandet att sökregistret och akten bör ses i
ett sammanhang, enligt regeringens mening. Utanför lagens
tillämpningsområde faller således manuell behandling av personuppgifter
som inte ingår i och inte heller är avsedda att ingå i ett register. Enligt
regeringens uppfattning bör lagen - i likhet med personuppgiftslagen -
inte innehålla några särregler för när uppgifter behandlas automatiserat.
Det är viktigt att den nya lagen så litet som möjligt hämmar användningen
av modern informationsteknik, hävdar regeringen.
I personuppgiftslagen finns ett principiellt förbud mot att behandla person-
uppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös
eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening, eller som rör hälsa
eller sexualliv (13 §). Uppgifter av den angivna arten betecknas i lagen som
känsliga personuppgifter. Det finns - för att socialtjänsten skall kunna klara
sina uppgifter - ett behov av att behandla även personuppgifter som är
känsliga i personuppgiftslagens mening. Sådana uppgifter bör enligt
regeringens mening få behandlas. Att socialtjänsten skall kunna utföra sina
arbetsuppgifter på ett tillfredsställande sätt är ett viktigt allmänt intresse,
hävdar regeringen.
Datainspektionen och Kammarrätten i Göteborg har uttryckt att känsliga
personuppgifter av politisk natur generellt bör undantas. Lagrådet har påpekat
att det kan förekomma fall där behandling av personuppgifter som avslöjar
sådana uppgifter framstår som klart motiverat även inom socialtjänsten. Som
exempel har Lagrådet framhållit ungdomar som bl.a. på grund av sina
politiska åsikter ägnar sig åt kriminalitet eller annat beteende som föranleder
att socialnämnden skall ta sig an dem eller att det bland invandrare från ett
land finns grupper som är starkt politiskt fientliga mot varandra och där
socialnämnden behöver veta vilken gruppering en viss individ tillhör för att
undvika att personen placeras tillsammans med politiska motståndare och
riskerar att råka illa ut. Regeringen konstaterar att de exempel som Lagrådet
fört fram visar att det kan finnas fog för att behandla även uppgifter av sådan
karaktär i ett ärende inom socialtjänsten. Naturligtvis bör det inte ske
slentrianmässigt, skriver regeringen. Enligt regeringens mening bör sådana
uppgifter behandlas i ett ärende i första hand i det fall det har särskild
betydelse för att garantera framför allt ungdom en nödvändig vård- eller
behandlingsinsats.
Kristdemokratisk bedömning
I personuppgiftslagen finns ett principiellt förbud mot att behandla
personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter,
religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening, eller som
rör hälsa eller sexualliv. Enligt vår mening har detta förbud inte
tillkommit av en slump utan bör äga aktualitet även inom socialtjänstens
område vad gäller registerhanteringen.
Nu gällande lagstiftning klargör att i de register som avses får inte
integritetskänsliga uppgifter tas in rörande t.ex. sjukdom, arbetsförmåga,
missbruk, kriminalitet. Om sådana anteckningar behöver göras, blir det
nödvändigt att lägga upp en personakt. I registret får sedan göras hänvisning
till personakten. Denna huvudprincip bör behållas i ny lagstiftning.
Det kan finnas skäl - för att socialtjänsten skall kunna klara sina uppgifter
- för att behandla även personuppgifter som är känsliga även i
personuppgiftslagens mening. Men den typen av uppgifter bör inte vara
sökbara och/eller vara avsedda att ingå i en strukturerad samling av
personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt
särskilda kriterier. Sådana personakter som innehåller denna typ av
integritetskänsliga uppgifter skall därför inte tillföras registerhanteringen
enligt lagen. Riksdagen bör besluta om lagstöd för att dokumentera sådana
uppgifter i personakter av detta slag.
Förbudet i 13 § personuppgiftslagen skall därför kvarstå vad avser 7 § i
den föreslagna lag om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten.
Riksdagen bör därför besluta att avslå punkt 2 i 7 § i den föreslagna lagen
(känsliga personuppgifter som avses i 13 § personuppgiftslagen).
Försörjningsstöd och ideellt skadestånd
Kristdemokraterna anser att det finns en problematik när det gäller att
ideellt skadestånd räknas som inkomst när försörjningsstödet skall
bedömas. Ideellt skadestånd är en form av ersättning som utgått på grund
av psykiskt och fysiskt lidande vid personskador och kränkning av den
personliga integriteten. Regeringen bör ges i uppdrag att se över frågan
om försörjningsstöd, beskattning och ideellt skadestånd och återkomma
till riksdagen med ett förslag.
Färdtjänst
Enligt uppgift innebär propositionen att begreppet färdtjänst kommer att
kopplas till två skilda lagar; färdtjänstlagen och socialtjänstlagen, med
olika innebörd. När färdtjänstlagen inte räcker för att bevilja färdtjänst
måste kommunen således pröva densamma enligt socialtjänstlagen. Ett av
problemen är att färdtjänstlagen utgår från folkbokföringskommunens
ansvar emedan socialtjänstlagen utgår från vistelsekommunens ansvar.
Samtidigt innebär begreppet "skälig levnadsnivå" i socialtjänstlagen
något annat än i färdtjänstlagen. Det kommer således att uppstå två skilda
typer av färdtjänstberättigade. Det är viktigt att denna typ av oklarhet inte
uppstår i lagstiftningen. Av socialtjänstlagen bör det uttryckligen framgå
vilken enskild lag som skall tillämpas vid färdtjänst.
Boendesociala frågor
Enligt regeringsformen (1 kap. 2 §) har samhället till uppgift att trygga
den enskildes rätt till bostad. Kommunerna har denna uppgift. Före 1998
kunde prövning ske genom förvaltningsbesvär. I Sverige finns (frånsett
rätten till specialanpassad bostad för äldre och funktionshindrade) ingen
rättslig reglering, ingen rätt till bostad ens för de mest utsatta individer
som aldrig kommer att få en bostad på den vanliga marknaden. Varje
persons rätt till bistånd prövas individuellt. Sociala förturer, sociala
kontrakt och andra former av hjälp med att skaffa en bostad kan inte
längre utkrävas som annat bistånd än med stöd av 6 § SoL.
Socialtjänstens yttersta mening måste dock genom 7 § vara, att den
enskilde också skall kunna få hjälp med en bostad.