Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en översyn av hur lagstiftningen i praktiken fungerar för
föräldrar till barn med funktionshinder.
Samordning av resurser till familjer med
funktionshindrade barn
Enligt lag (1993:389) om stöd och service till vissa funktionshindrade
(LSS) har den enskilde rätt till en individuell handlingsplan där samtliga
behandlingsinstanser från såväl kommun och landsting som andra organ
skall redovisas. Vidare skall kommunen verka för att insatser från olika
organ samordnas.
Trots gällande lagstiftning upplever många föräldrar till funktionshindrade
barn att de, förutom att hantera barnet och dess funktionshinder, även tvingas
hantera en rad kontakter med myndigheter såsom sjukvård, försäkringskassan,
kommunens olika handläggare m fl. Detta förutsätts ske på dagtid, då det för
många yrkesgrupper inte alltid är så lätt att ta av sin arbetstid.
För att underlätta kunde samhällets service organiseras på sådant sätt att
den enskilde endast behöver ha en kontaktyta medan myndigheterna sins-
emellan samverkar och hanterar de ansökningar och beslut som behövs på
sådant sätt att den enskilde inte behöver ha det stora antal kontakter som idag
krävs.
Mycket tid och kraft skulle sparas om en myndighetsföreträdare ansvarade
för att en individuell plan upprättades för det funktionshindrade barnet och att
handläggaren ansvarade för att samhällets berörda instanser sätter barnets
behov i centrum och att besluten samordnades till en helhet. Uppföljning och
eventuella ändringsbeslut skulle kunna ske med viss regelbundenhet eller då
familjen anmäler ändrade behov för barnet.
För att lagstiftarens intention, att sätta det funktionshindrade barnet i
centrum, skall bli verklighet behövs en översyn av hur lagstiftningen i
praktiken fungerar för föräldrar till barn med funktionshinder.