Motion till riksdagen
2000/01:So497
av Öhman, Monica (s)

Läkemedel till psykiskt sjuka


Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om läkemedel till människor med psykiskt handikapp.
Motivering
Idag utvecklas Sveriges ekonomi mycket positivt och vi har en starkt
tillväxt. Det öppnar dörren till att göra satsningar på områden som har fått
stå tillbaka under saneringsåren.
I våra ögon tillhör gruppen psykiskt sjuka de grupper som drabbats särskilt
hårt under saneringsperioden. Vid en psykisk sjukdom har det ingen betydelse
var och i vilken ställning du befinner dig i samhället. Men
samhällsutvecklingen spelar en viktig roll för risken en psykisk sjukdom
utvecklas. Därför bör enligt vår politiska värdering den gruppen vara högt
prioriterad vad gäller ökad hjälp nu när ett överskott i de offentliga
finanserna
skall fördelas. De bördor som den berörda gruppen drabbats av under
saneringen skall lättas.
Psykiskt sjuka har likt andra grupper drabbats av att kostnaden för
psykofarmaka skall betalas av den sjuke. Vi vet att psykofarmaka inte löser
problemen för den sjuke, men än i dag är psykofarmaka en av grundstenarna i
psykiatrin. Framsteg görs inom psykiatrin men ännu är det mycket som
saknas tills läkemedlen kan fasas ut i större utsträckning. Nu ser vi effekterna
av att kostnaden lagts ut på patienterna. Antalet psykiskt sjuka som åter
hamnat under vård har ökat. Det är svårt att säga om det här har någon
koppling till att kostnaden lagts ut på den enskilda personen, men vi tror att
det skulle kunna finnas ett samband.
Människor som har en långvarig psykisk sjukdom och som lever på exi-
stensminimum genom tidig sjukpensionering har ofta en bristande sjukdoms-
insikt. För dessa går inte reformen i en riktning där man skulle kunna se något
slut på sjukdomen. Det måste ses negativt ur samhällsekonomisk synpunkt.
Dessa personer har svårt att ta medicin när den är gratis. Nu när de själva
måste betala för medicinen är det helt omöjligt.
Det finns människor som försöker att leva ute i samhället trots sitt
psykiska handikapp. Dessa patienter har lättare att klara sig och kan fungera i
samhället med sin medicin. Därför skall vi ge dem samma grundförutsättning
som alla människor skall ha, nämligen hjälpen till att kunna fungera i
samhället. Vi måste föra en politik som inte delar in folk i olika grupperingar,
t.ex. psykiskt sjuk med insikt över sin situation eller psykiskt sjuk med ett
avståndstagande eller oförmåga att själv kunna bedöma sin situation.

Stockholm den 4 oktober 2000
Monica Öhman (s)
Kristina Zakrisson (s)