Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett fortsatt specialdestinerat statligt bidrag för vård och
behandling av hiv/aidspatienter.
Specialdestinerat statligt bidrag för hiv/aids
Just nu lever fler än 3.000 personer med hiv i Sverige. Under de senaste
sex åren har samma antal nya fall av hivinfektion upptäckts per år, knappt
250 stycken. De flesta med hivinfektion bor i de tre storstadsregionerna
men en femtedel är bosatta i andra delar av landet. Hälften av alla
hivinfekterade har blivit smittade i Sverige, en fjärdedel i Afrika och en
fjärdedel i andra delar av världen. En fjärdedel av alla hivinfekterade är
kvinnor som i stort sett är i fertil ålder. Dessutom lever cirka 50
hivsmittade barn i Sverige. Glädjande nog har antalet nya aidsdiagnoser
minskat men i stället betyder det att det lever fler människor än någonsin
med hiv.
Det finns ett stort antal idella föreningar och ungdomsmottagningar som
aktivt driver det förebyggande arbetet som ska förhindra att fler personer
drabbas. Lika viktiga insatser görs när det gäller stödet till dem som drabbats.
Att få diagnosen hivpositiv leder till stor personlig smärta och ofta ett
psykiskt trauma.
Tack vare den snabba medicinska utvecklingen kan sjukdomsförloppet
aids i dag bromsas, men hivsmitta är ändå förenat med livslång medicinering
och osäkerhet inför framtiden. Många läkare ser dagens mediciner som en
tillfällig nödlösning i väntan på något bättre. Och de patienter som avbryter
sin behandling har efter två till tre veckor lika mycket virus i blodet som
innan behandlingen påbörjades.
Ännu finns det ingen verksam medicin som definitivt botar d.v.s. utrotar
virus hos den som är infekterad. Även nyligen framlagda forskningsresultat
visar att virus gömmer sig i reservoarer (exempelvis lymfkörtlar, bräss,
hjärna) som forskarna inte ännu säkert kunnat identifiera.
Det är väl känt att hivförebyggande insatser kräver stöd från statliga
myndigheter för att få utrymme på regional och lokal nivå. Det förebyggande
arbetet är långsiktigt och måste pågå kontinuerligt. Därför är det olyckligt att
de "öronmärkta" pengarna, d.v.s. det specialdestinerade statliga bidraget,
enligt regeringens vilja skall införlivas i landstingens/regionernas budgetar.
Vi anser att regionerna och landstingen har ansvar för hälso- och
sjukvården, som omfattar bl. a. infektionskliniker (vård och behandling av
hiv/aidspatienter), hud- och venmottagningar, smittskyddsläkare,
ungdomsmottagningar och primärvården.
Det förebyggande och stödjande arbetet som bedrivs av
frivilligorganisationer, vilka finansieras av de statliga bidragen, utgör
ovärderliga komplement till de offentliga institutionerna.