med anledning av prop. 2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m.
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en grundlig omprövning av socialbidragens syfte, roll och
utformning bör komma till stånd.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om överklagande av beslut om bistånd hos allmän
förvaltningsdomstol.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om länsstyrelsernas rådgivande och stödjande roll i det sociala
utvecklingsarbetet i kommunerna.
5. Riksdagen begär hos regeringen förslag till lagreglering av det statliga
finansiella ansvaret för invandrare som kommit till Sverige och fått
permanent uppehållstillstånd vid relativt hög ålder i enlighet med vad
som anförs i motionen.
Propositionens förslag
I propositionen föreslår regeringen en ny socialtjänstlag som i huvudsak
är en redigering och bearbetning av den nuvarande socialtjänstlagen. I den
nya socialtjänstlagen föreslås dock vissa materiella ändringar i
förhållande till den nuvarande. Dessa är framför allt utvidgade
överklagandemöjligheter för den enskilde, ökat tillsyns- och
sanktionsansvar för länsstyrelserna samt krav på individuella vårdplaner
även för familjehemsplacerade barn.
Vidare föreslår regeringen vissa ändringar i de lagar som reglerar tvångs-
ingripanden (LVM, LVU och LSU).
Fullt av missade chanser
Som väntat saknas i regeringens förslag den totala omprövning av hur
samhällets skyddsnät skall utformas och finansieras i framtiden som
borde komma till stånd. Det är uppenbart att Socialdemokraterna anser att
samhällsekonomin nu har förbättrats på ett sådant sätt att alla tankar och
idéer om nya utgångspunkter för och lösningar av samhällsproblem
återigen kan fördömas och begravas med de gamla slagorden och
parollerna. Nu skall kärran ned i de gamla hårt nedkörda hjulspåren igen.
Helst skall spåren bli så djupa att inte en eventuellt kommande borgerlig
regering kan få upp kärran igen.
Det står klart att socialbidraget under 1990-talet allt mer utvecklats till att
bli en etablerad försörjningskälla för många människor. Socialtjänstutred-
ningen konstaterar mot denna bakgrund att ett "långvarigt beroende av
socialbidrag riskerar att påverka den enskildes motivation och förmåga att
försörja sig själv. Om det ekonomiska utbytet av arbete uteblir genom höga
marginaeffekter eller om den enskildes kunskaper och färdigheter inte
utnyttjas ökar risken att den enskilde anpassar sig till ett liv utanför
arbetsmarknaden."
Den slutsats som utredningen drar är att det behövs insatser inom flera
poli-tikområden för att de enskilda människorna skall anvisas vägar ut ur
beroendet av socialbidrag. Utredningen föreslår till exempel att det för
flyktingar borde införas en introduktionsersättning som kopplas till det
introduktionsprogram som den enskilde deltar i. Detta skulle ersätta
socialbidragen till denna grupp. Utredningen bedömer också att förändringar i
vissa statliga transfereringssystem skulle bidra till att minska beroendet av
socialbidrag. Detta gäller till exempel studiemedelssystemet,
ersättningsnivåerna vid deltagande i arbetsmarknadspolitiska program och
barndelen i bostadsbidragen.
Som ett resultat av tilläggsdirektiv till utredningen föreslår denna att ett
särskilt statligt äldreförsörjningsstöd inrättas. Detta skulle framförallt vara
avsett för de människor som vid relativt hög ålder kommer till Sverige från
länder utanför EU och som beviljats permanent uppehållstillstånd.
Socialtjänstutredningen anser också att ett ökat statligt ansvar bör över-
vägas för socialbidragskostnaderna. Som ett motiv för ett sådant statligt
ansvar nämns den statliga lagregleringen av socialbidragen, det starka
sambandet mellan det statliga trygghetssystemet och kommunernas kostnader
för socialbidragen samt att de samhällsekonomiska variationerna får direkta
effekter för kommunernas socialbidragskostnader.
Ideologiska skillnader
Av alla dessa utredningsfunderingar väljer regeringen att genomföra en
stärkt rättighetslagstiftning med utökade möjligheter för den enskilde att
överklaga kommunernas beslut samt skärpt statlig tillsyn över den
kommunala verksamheten. Det är alldeles uppenbart att det kommunala
självstyret i själva verket är en fras utan täckning i verkligheten och att
den socialdemokratiska misstron mot lokala politiker är djupt grundad.
Kanske är detta effekten av att regeringen finns i Stockholm och att de
flesta kommunerna i Stockholms län är borgerligt styrda? Det står allt mer
klart att Socialdemokraterna inte drar sig för att i allt flera sammanhang
allvarligt tänka i termer av stopplagstiftningar, sanktioner och andra
bromssystem när det gäller att på kommunal nivå hindra genomförandet
av borgerlig politik.
Jag anser att det kommunala självstyret skall förstärkas och inte för-
svagas. Kommunerna skall själva få möjlighet att fastställa de lokala nivåerna
för skäliga levnadskostnadsnivåer. Eventuella överklaganden hos
förvaltningsdomstolar skall bygga på att bedöma överklagandet med
utgångspunkt från de kommunalt fastställda normerna. Socialbidragen måste
på sikt ersättas med ett stödsystem som är till för att på tillfällig basis
klara en
grundtrygghet för människor och familjer i ekonomisk nöd. Ur det allmänna
rättsmedvetandets synpunkt är det viktigt att skäliga nivåer i stödet tar sikte
på en jämförelse med det ekonomiska utrymme för levnadsomkostnader som
en person eller familj med låga inkomster har. För de människor som har
behov av ekonomiskt stöd under en längre tid skall det bli fullt möjligt att
ställa krav på att man aktivt deltar i arbetsmarknadsprogram, utbildning eller
rehabilitering för att därigenom få del av ett försörjningsstöd.
Mot denna bakgrund vore det frestande och naturligt att föreslå att
riksdagen avslår regeringens proposition 2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m. i
dess helhet. Jag väljer dock att i denna motion föreslå att riksdagen tillkänna-
ger för regeringen sin åsikt om att en grundlig omprövning av socialbidragens
syfte, roll och utformning bör komma till stånd.
Överklagande av kommunens beslut
Regeringen föreslår att socialnämndens beslut beträffande alla former av
bistånd skall kunna överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. I denna
del överensstämmer regeringens förslag med socialtjänstutredningens.
Remissinstanserna har en kluven inställning till frågan. Hälften av
kommunerna avstyrker denna förändring, liksom till exempel Svenska
Kommunförbundet och Statskontoret. De huvudsakliga skälen för denna
inställning är att man vill slå vakt om det kommunala självstyret och att
ett ökat rättighetsinslag och utökade överprövningsmöjligheter leder till
ökade bidragskostnader och andra offentliga kostnader.
De indikationer som regeringen anser sig se som stöd för en återgång till
tidigare ordning förefaller i hög grad konstruerade och krystade. Förutom att
regeringens inställning uttrycker ett förakt för kommunalt självstyre och en
stark misstro mot lokala politikers förmåga och vilja till ett seriöst politiskt
arbete, innebär regeringens hållning också att man de facto överlämnar i
grunden politiska avgöranden till jurister och domstolar. Dessa har av
naturliga skäl svårt att ta hänsyn till sådana individuella eller andra
omständigheter som inte täcks in av lagtexten eller redovisade lagmotiv.
Det är viktigt att lagreglerna på området utformas så att man på ett
genomtänkt sätt kan kombinera ett stärkt kommunalt självstyre med ett
värnande av den enskildes rättssäkerhet. Det är - som ovan nämnts - min
uppfattning att kommunerna själva skall få möjlighet att fastställa de lokala
nivåerna för skäliga levnadskostnadsnivåer. Eventuella överklaganden hos
förvaltningsdomstolar skall därefter bedömas med utgångspunkt från de
kommunalt fastställda normerna.
Skärpt statlig tillsyn
Regeringen föreslår att tillsynen över socialtjänsten förstärks. Framförallt
föreslås en renodling av länsstyrelsernas roll mot ökad kontroll och fler
inspektions- och föreläggandeinstrument.
Många av länsstyrelserna har sett en fara i att ge tillsynen en för snäv
innebörd. De anser att det skulle begränsa utvecklingen att finna nya sätt att
utöva tillsyn och sprida kunskap. Det framförs att verksamheten riskerar att
bli statisk och fattig på idéer, passiv och ineffektiv.
Jag delar denna uppfattning och vill till stöd för detta åberopa utveck-
lingen av Skolverkets roll och funktion. Först nu börjar statsmakterna på ett
annat sätt än förut understryka Skolverkets roll som idéutvecklare och -för-
medlare med en rådgivande och stödjande roll i skolutvecklingen. Jag anser
att denna lärdom borde dras också i detta fall. Länsstyrelsernas roll bör ännu
mera inriktas på att vara ett stöd för kommunerna i deras utveckling av
metoder och andra medel i det sociala arbetet på det lokala, kommunala
planet.
Jag föreslår att riksdagen avslår regeringens förslag vad avser länsstyrel-
sernas tillsynsuppgifter. Det bör ankomma på utskottet att göra erforderliga
lagtekniska justeringar av förslaget i anledning härav.
Det finansiella ansvaret för äldre invandrare
Som ett resultat av tilläggsdirektiv till utredningen föreslår denna att ett
särskilt statligt äldreförsörjningsstöd inrättas. Detta skulle framförallt vara
avsett för de människor som vid relativt hög ålder kommer till Sverige
från länder utanför EU och som beviljats permanent uppehållstillstånd.
Många kommuner har omvittnat att en stor del av socialbidragskostna-
derna består av ett stadigvarande försörjningsstöd till äldre invandrare med
låg eller ingen pension från hemlandet. Detta gäller kanske i särskilt hög grad
kommuner som redan har tagit på sig ett stort ansvar för den svenska
invandrar- och flyktingpolitiken genom åren, eftersom de invandrare som
kommer hit vid hög ålder i allmänhet bosätter sig hos eller i närheten av yngre
anhöriga. Jag anser att det finansiella ansvaret för en grundtrygghet för denna
grupp äldre invandrare är ett statligt ansvar. Regeringen borde snarast
återkomma till riksdagen med förslag i denna del.
Det har på olika sätt aviserats att denna fråga skulle behandlas i nu
föreliggande proposition. Jag har dock inte kunnat finna att frågan särskilt
behandlas i propositionen på annat sätt än att tilläggsdirektivet 1998 till
Socialtjänstutredningen nämns och att utredningens förslag redovisas i
sammanfattningen.
Jag föreslår mot denna bakgrund att riksdagen hos regeringen begär
förslag till lagreglering av det statliga finansiella ansvaret för invandrare
som
kommit till Sverige och fått permanent uppehållstillstånd vid relativt hög
ålder i enlighet med vad som anförs i motionen.