Kontroll och tillsyn av institutionsboende för barn
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om inspektions- och tillsynsverksamhet av institutionsboende för
minderåriga.
Motivering
Först när barnhemsbarn har blivit vuxna får de tillfälle att fritt berätta om
hur det var på barnhemstiden. Häri ligger en kunskapskälla som behöver
tas till vara, om vi ska kunna förbättra behandlingen av omhändertagna
barn.
Vi har tagit del av berättelser som visar hur lätt barn hamnar fel och hur
lätt anhöriga blir duperade av personalen. Institutioner, exempelvis PBU, som
svarar för undersökningen av barnen och deras status, kan också missta sig på
den faktiska kvaliteten i barnens tillvaro. Institutioners kvalitet kan variera
från tid till annan, och en bedömning vid ett tillfälle behöver inte betyda att
den gäller vid senare tidpunkter.
Det vittnesmål som har tagit oss mest visar hur en 10-årig flicka blir
omhändertagen 1981-1984 på ett barnhem i Stockholm och hur hon blir utsatt
för förtryck som en fortsättning på förtrycket i familjen. Föräldrarna saknade
förmåga att ta till vara flickans intressen och förlitade sig helt på
personalen.
Flickan hade således inte en enda människa på sin sida. Missförhållandena
ledde till att hon blev skild från skolan efter två år. Det innebar att hon
under
fängelselika förhållanden fick utstå barnhemmets förtryck under de sista 11/2
åren. Enligt journalanteckningar ville personalen inte att flickan skulle få ha
skolan som tillflykt trots skolplikten och hennes villighet att gå i skolan.
Flickan uppfattade det så att personalen ville ha full kontroll över henne.
Samtidigt blev det klart att behandlingen av flickan var ett totalt
misslyckande. Då längtade hon verkligen efter att någon utomstående skulle
se henne och rädda henne till ett värdigt liv! Flickan påpekar hur lättad hon
kunde känna sig den lilla stund då någon utomstående, t.ex. andra barns
föräldrar, kom på besök, då personalen gjorde sken av att god atmosfär råder
och kunde släppa en del av förtrycket mot barnen under besökstiden.
Det är ställt utom allt tvivel att det behövs regelbunden kontroll av
institutionsboenden så att situationer av detta slag kan undvikas.
Kommunerna har lagbestämt ansvar för omhändertagna barns välbefinnande
och utvecklingsmöjligheter. Den inspektionsverksamhet som länsstyrelsen
ansvarar för, skall självklart vara upplagd så att den successiva
kunskapsuppbyggnaden säkras. För att uppnå en hållbarhet i en sådan
kontroll, måste kontrollbesöken göras regelbundet flera gånger per år. Det
ligger i sakens natur att besöken skall vara oplanerade. Samtal skall då föras
med varje barn utan barnhemspersonalens medverkan.