Motion till riksdagen
2000/01:So474
av Schyman, Gudrun (v)

Maxtaxa för äldre


1 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om införandet av en nationell maxtaxa inom äldreomsorgen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om beredningen av reformen om maxtaxa.
2 Inledning
Vänsterpartiet har i sin äldremotion "En säker och jämlik äldreomsorg"
konstaterat att en maxtaxa inom äldreomsorgen för närvarande bereds av
regeringen. Vi har därför i denna motion valt att inte lägga förslag
avseende maxtaxa för äldre. Behovet av en maxtaxa grundar sig på att det
i dag råder stora skillnader mellan kommunernas avgifter för
äldreomsorg. I samband med PRO:s kongress har statsminister Göran
Persson utlovat att "systemet med maxtaxor inom äldreomsorgen"  ska
träda i kraft den 1 januari 2002. Statsministern sa vidare att "de ska vara
konstruerade så att folk ska ha pengar kvar att leva på när avgifterna är
betalda".
Det är ett glädjande besked och helt i linje med Vänsterpartiets förslag och
politik. För ett effektivt införande av en maxtaxa som också omfattar ett
förbehållsbelopp enligt statsministerns anförande är det viktigt att bl a
följande frågor beaktas vid beredningen av reformen.
3 Kompensation till kommunerna
Införandet av en nationell maxtaxa kräver en kompensation till
kommunerna. Kommunerna kan inte kompensera sig för detta
intäktsbortfall inom ramen för avgifterna, varför de bör kompenseras via
ökat statsbidrag.
4 Enhetliga regler för inkomstberäkning
Det råder idag skillnader mellan kommunerna om hur den
avgiftsgrundande inkomsten ska beräknas. Ungefär hälften av landets
kommuner använder taxerade, det vill säga historiska, inkomster vid
beräkningen av vilken avgift som ska debiteras, resterande utgår från
aktuella inkomster. Många kommuner underlåter att regelmässigt hämta
in uppgift om bostadskostnaden. Sammantaget innebär detta uppenbara
risker för att kommunen inte känner till den enskildes möjlighet att betala
avgift. En studie som Socialstyrelsen genomfört visar att åtskilliga
äldreomsorgstagare debiteras avgift trots att de har kvar mindre än
förbehållsbeloppet.
Vänsterpartiet anser att utgångspunkten måste vara att när kommunerna
fastställer avgift ska de ha tillräcklig kunskap om den enskildas
avgiftsutrymme.
5 Riktvärde för förbehållsbelopp
Det är en mycket angelägen åtgärd att skydda de pensionärer som har små
inkomster. Det finns stora skillnader i dag om vad som kommunerna
bedömer vara tillräckliga medel. Socialstyrelsen har i sina uppföljningar
påtalat att riksnormen, liksom den tidigare socialbidragsnormen, inte är
rätt utgångspunkt för att fastställa förbehållsbelopp på grund av att dessa
är beräknade utifrån ett kortvarigt inkomstbortfall.
En utsatt grupp är kvinnor som ofta har lägre inkomst än män. De påverkas
därför av förbehållsbeloppets storlek i högre utsträckning än män. Avgifter
och förbehållsbelopp kan därför inte anses vara könsneutrala.
6 En angelägen reform
Vänsterpartiet anser att en nationell maxtaxa för äldreomsorgen är en
angelägen och välkommen reform. Vänsterpartiet anser  att reformen
skall införas den 1 januari 2002. För att reformen ska få den effekt som
avses krävs en kompensation till kommunerna, enhetliga regler för
inkomstberäkning samt ett riktvärde för förbehållsbeloppets storlek.

Stockholm den 4 oktober 2000
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Lars Bäckström (v)
Stig Eriksson (v)
Owe Hellberg (v)
Berit Jóhannesson (v)
Tanja Linderborg (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Lena Olsson (v)