Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om en översyn av lagstiftningen så att det går att
överklaga positiva, men inte verkställda myndighetsbeslut.
Motivering
Den första juli i år trädde en ny lag i kraft som ger länsstyrelserna rätt att
vitesförelägga kommuner som inte verkställer domar som vunnit laga
kraft. Men det finns ingen lagstiftning som skyddar dem som har fått ett
positivt beslut av kommunen och sedan inte får det verkställt.
Biståndshandläggarna i kommunerna gör bedömningar av de sökandes
behov. Om handläggaren som är tjänsteman bedömer att en person är i behov
av en viss sorts hjälp, t.ex. personlig assistent, sjukhemsplacering eller s.k.
avlastningsplats skriver biståndshandläggaren enligt förvaltningens
delegationsordning ut ett s.k. positivt myndighetssbeslut.
Det är politikerna i nämnden som beslutar om insatser utifrån
socialtjänstlagen och lagen om särskilt stöd, och det är tjänstemännen som
bedömer enligt gällande lagar och beslutar utifrån sin delegation. Men om
budgeten är så låg att det inte finns realistiska möjligheter att verkställa ett
beslut om t.ex. en sjukhemsplacering blir den enskilde hårt drabbad. Det finns
inga möjligheter att överklaga beslutet eftersom man bifallit
sjukhusplaceringen. Och positiva myndighetsbeslut går inte att överklaga.
Den rättssäkerhet som lagen ger dessa människor som behöver bistånd i
olika former är att nämnden avslår de ansökningar som inte kan verkställas
inom tre månader. Då kan var och en överklaga till länsrätten. Det betyder att
den som är i behov av någon form av bistånd ska förmå biståndshandläggaren
och nämndens ledamöter att avslå deras ansökan så de har möjlighet att
överklaga.
De 1 200 människor i Stockholms och Västra Götalands län som redan har
fått positiva beslut har inget stöd i lagtexten. De är helt rättslösa. De får
inte
det bistånd de enligt lag har rätt till.
Lagen måste ses över så att enskilda människor som är i behov av bistånd
också får det bistånd de enligt lag har rätt till. Kommuners dåliga ekonomi,
spariver eller skattesänkningar kan aldrig få gå ut över den enskilde genom
uteblivet bistånd p.g.a. utebliven verkställighet.