Motion till riksdagen
2000/01:So462
av Jonsson, Elver (-fp)

Vit vecka i Europa


Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att under Sveriges ordförandeperiod inom EU 2001 lyfta fram
alkoholen och andra drogers negativa betydelse för folkhälsan.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige under samma tid proklamerar en "vit" vecka inom
EU.
Motivering
Världshälsoorganet i FN (WHO) har initierat en rad kampanjer för att
markera olika frågors betydelse och sätta dem på dagordningen. En sådan
är antidrogdagen, en annan är tobaksdagen och ytterligare en tredje är
barndagen.
En vecka där alkoholproblemen ställs i fokus borde vara ett naturligt
komplement och att Sverige som i februari 2001 står som värd för en WHO-
konferens för alla Europas länder, där temat ungdom och alkohol är centralt,
tar initiativet.
Ett av de verkligt stora problemen som dessvärre förbigås med tystnad
många gånger är alkoholproblemet. I den globaliserade tillvaro som numera
är vår, framhålls, ibland med dåligt underbyggda fakta, att i länder där
alkoholen är lätt åtkomlig så får medborgarna och inte minst ungdomarna en
avdramatiserad hållning till alkoholen och, underförstått, därmed lägre skador
och kanske också berusningsgrad.
Alkoholforskaren Håkan Leifman har presenterat en rapport där han
sammanställt resultat från olika forskningsrapporter, främst från
västeuropeiska länder. Han konstaterar att i de sydeuropeiska länderna bryts
det traditionella drickandet mot ett nytt - också bland ungdom. Gamla
beteenden ändras och nya och sämre vanor etableras. Detta skapar självklart
oro i föräldragenerationen.
Vidare finns det klara indikationer på att drickandet ökar på ungdomssidan
i Sverige, Finland och Storbritannien, liksom i Frankrike och Danmark. Ett
ökat berusningsdrickande rapporteras från Irland, Nederländerna, Spanien,
Storbritannien m.fl. EU-länder.
Miljoner barn i farozonen
Vissa länder har mycket bristfälligt material om ungdomsdrickandet, och
det speglar kanske förhållandet att man känner sig besvärad av problemet
och därför avstår att ta itu med en svår fråga.
Ett annat omfattande problem framgår av skriften Alcohol problems in the
family producerad av Eurocare och COFACE (Confederation of Family
Organisations in the European Union), där man tagit fasta på barns villkor i
EU. Man konstaterar att, baserat på finska beräkningar, ca 7,7 miljoner barn
under 15 år lever tillsammans med föräldrar varav minst en har
alkoholproblem. För Sveriges del ligger talet uppemot 200 000 barn!
Ur dessa båda perspektiv finns anledning att överväga vilka insatser som
måste vidtas för att inte problemen skall växa ytterligare. Med de kunskaper
vi har om vikten av en trygg och stabil uppväxt för att förebygga sociala
störningar eller utslagning senare i livet bör en rad insatser vidtas.
Vuxenvärldens ansvar väger alltid tungt, men få vill tillstå betydelsen av
de egna vanorna som trendsättare för en yngre generation. Istället ligger det
nära till hands att man noterar alkoholen som ett ungdomsproblem, trots att
det alltid härstammar från vuxengenerationerna.
Ett antal olika åtgärder bör vidtas där ett aktivt socialprogram proklameras
med en ambition att låta unga få ta del av t.ex. ett nöjesliv fritt från alkohol
och andra droger.
En åtgärd är att Sverige i sitt medlemskap i EU intensivt arbetar för att
införa en minimiåldersgräns för att köpa och bli serverad alkohol. En sådan
minimiåldersgräns skulle kunna bli en utmaning för många unga och ett stöd
för många föräldrar som nu tvingas föra en ojämn kamp mot profithungriga
krögare och skrupelfria alkoholimportörer.
Inledningsvis noterades de dagar då WHO arbetar för att aktualisera
viktiga samhällsfrågor. För att ge kraft åt och visa på vuxenvärldens
ambitioner avseende alkoholproblemet bör regeringen ta initiativ till en vit
EU-vecka.
De nya införselbestämmelserna, det ökade resandet och svagare social
profil i skola och vuxenliv skulle kunna diskuteras och prövas.
Vi tror att det vore en viktig socialpolitisk signal som skulle ge eko långt
ut i världen.

Stockholm den 5 oktober 2000
Elver Jonsson (fp)
Göran Magnusson (s)
Berit Adolfsson (m)
Eva Zetterberg (v)
Fanny Rizell (kd)
Birgitta Carlsson (c)
Kia Andreasson (mp)