Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att statsbidragen till förebyggande arbete med ändring av
föreliggande ordning fördelas i enlighet med de principer som angivits i
motionen.
Motivering
Vid årsskiftet 1998/99 beslöt riksdagen att införa en ny form för
bidragsgivning till nykterhetsorganisationer m.fl. (SoU 1998/99).
I det omfattande remissarbete som föregick beslutet och även i
riksdagsdebatten riktades kritik mot utredningen "Vad får vi för pengarna?". I
huvudsak menade kritikerna att det statliga bidraget borde kunna fördelas
med samma förtroende som staten låter Folkbildningsrådet, idrottsrörelsen,
kyrkor och samfund fördela statsbidrag med betydande belopp.
Riksdagen har i dessa sammanhang avgivit en avsiktsförklaring, vad syftet
är med statens stöd till folkbildning och till idrottsrörelsen, och låter sedan
de
samverkande folkrörelsernas egna organ fördela stödet till verksamheten.
Riksdag, regering och myndigheter har sedan att noga följa upp verksamheten
med utvärdering och dialog. Varför är nykterhetsrörelsen som folkrörelse
undantagen från denna principiella ståndpunkt? Och varför har
Socialdepartementet en helt annan grundsyn på bidragsfördelningen än
Kulturdepartementet och Utbildningsdepartementet? Det är enligt vår
uppfattning felaktigt att stödet till våra folkrörelser hanteras på olika sätt
beroende på från vilket konto och från vilken myndighet som anslaget
kommer.
Vi ser det som självklart att statliga bidrag skall utsättas för kontroll. Det
får dock inte ske på bekostnad av en avsevärt utökad byråkrati, som små
organisationer inte har resurser för.
Resultatet av riksdagens beslut hösten 1998 visar sig nu ha skapat
åtskilliga problem för de organisationer som får bidrag via Socialstyrelsen.
Redan efter två månaders verksamhet gjordes, utan förvarning och med
oseriösa kommentarer, kraftiga ingrepp i fördelningen av statsbidragen under
löpande budgetår. Dessutom har Socialstyrelsen i förarbetet för nästa års
bidragsansökan visat en överambitiös strävan att avkräva organisationerna
redovisningar, som varken redovisats i utredningen (SOU 1998:8) eller i
regleringsbrevet för 1999 från regeringen. Som exempel på detta kan nämnas
att organisationerna varje halvår skall lämna in en ekonomisk redovisning
utöver en relativt omfattande årlig ansökningsblankett som skall kompletteras
med verksamhetsberättelse, budget för kommande år, bokslut och en treårig
verksamhetsplan, där tidsaspekten ofta inte stämmer överens med de beslut
som organisationerna själva fattat i god demokratisk ordning.