med anledning av prop. 2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m.
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i den
föreslagna 17 a § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård
av unga (LVU) innebärande att barn under 15 år inte skall utsättas för
tvångsvisa kroppsliga ingrepp.
Motivering
Enligt 2 kap 6 § regeringsformen är varje medborgare gentemot det
allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp. Detta är en rättighet
som visserligen kan begränsas i lag men med tanke på att det är en
grundlagsskyddad rättighet skall givetvis begränsningar noga övervägas
innan de beslutas.
När det gäller barn under 15 år har Narkotikakommissionen haft denna
fråga som en del av sitt uppdrag. Narkotikakommissionen har kommit fram
till att det inte finns bärande skäl för att begränsa de grundlagsskyddade
rättigheterna i detta avseende. En utvidgad sådan möjlighet kan inte anses stå
i rimlig proportion till det ingrepp som ett tvångsvis drogtest utgör för
barnet.
Att ett barn befinner sig under sådana omständigheter att det skulle vara
aktuellt med tvångsvisa tester är tillräckligt för att kunna vidta de åtgärder
som krävs för att fullfölja behandling.
Riksdagen har vid ett flertal tillfällen behandlat motioner med yrkanden
om lagstiftning som skulle göra det möjligt att utvidga möjligheterna till
tvångsvisa tester på barn under 15 år. Sådana förslag har på senaste tiden
konsekvent avslagits med hänvisning till Narkotikakommissionens pågående
arbete. När nu detta arbete avslutats och kommissionen kommit fram till att
nyttan av att införa sådana tester inte skulle stå i proportion till det ingrepp
som utgör tvångsvis drogtest, är det mycket inkonsekvent att lägga fram ett
förslag i helt motsatt riktning.
Vi anser att det när det gäller barn under 15 år, inte minst när det redan
konstaterats problem som lett till tvångsomhändertagande, måste finnas andra
möjligheter till behandlingsinsatser än ytterligare ingrepp i barnets personliga
integritet. Ett sådant ingrepp riskerar istället att ytterligare minska barnets
förtroende för behandlingen och således motverka sitt syfte.