1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om familjens rätt till familjerådslag eller annan liknande
arbetsmodell.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om rätten att byta socialsekreterare och socialdistrikt.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder för hela familjen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en plan för vård och återförening.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om journalanteckningar.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en tydlig redovisning och dokumentation av umgänge.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om syskonplacering.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kontakten med anhöriga och närstående.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om barnets rätt att få ammas.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utbildning av familjehem.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kontrollbesök.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om mjuk utslussning.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vårdnadsöverföring.1
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om adoption. 1
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om möjlighet för släkt att begära umgänge. 1
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en kommission angående omhändertagande av barn.
17.
1 Yrkandena 13-15 hänvisade till LU.
Inledning
När barn far illa i hemmet är det samhällets skyldighet att
ingripa. Givetvis måste ett sådant ingripande ske med stor
försiktighet och på ett rättssäkert sätt. Ett felaktigt
ingripande kan annars skapa en livslång misstro mot
socialtjänsten och tron på rättssamhället kan för alltid gå
förlorad.
Socialtjänstlagen är en ramlag och mycket gott arbete sker med stöd av
denna lag. Socialstyrelsen har också givit ut genomtänkta allmänna råd som
behandlar det mesta av socialtjänstens verksamhet. Det gäller t.ex. områden
som här tas upp; utredningsförfarande, dokumentation, vårdplaner och
förhållningssätt vid placering i familjehem. Det visar sig dock inte vara
tillräckligt. Ofta blir det för barnet och familjen på ett helt annat vis än vad
Socialstyrelsen tänker sig, och vissa områden som är viktiga för barnet och
familjen har inte fokuserats.
Att omhänderta någons barn är ett av de största ingrepp man kan göra mot
en familj. Hos många barn, föräldrar och andra anhöriga skapar det sår och
ärr som aldrig försvinner. Vi måste därför ha ett ständigt pågående arbete för
att stödja, hjälpa och förbättra situationen för de familjer som hamnar i en
situation där samhället överväger ett omhändertagande.
Inom socialtjänsten är de enskilda socialsekreterarna mestadels både
duktiga och seriösa, och vi anser att de behöver allt stöd och all uppmuntran
de kan få i sitt svåra arbete.
Detta gäller också de familjehem som finns. Vi vet att de flesta
familjehemmen som rekryterats fungerar mycket bra och gör en enormt viktig
insats. Men vi vill dock påvisa att de brister som finns i vissa fall måste
uppmärksammas, så att omhändertagandet kan bli bättre överallt.
Rätt till delaktighet
Fler och fler kommuner inför nu familjerådslag som
arbetsmetod när ett omhändertagande av ett barn är aktuellt
eller planeras. Det tycker vi är positivt och ser det som den
enda nuvarande modell där de berörda/anhöriga/
närstående idag verkligen garanteras att vara delaktiga och
där de har en bra möjlighet att påverka beslutet.
Under lång tid har socialtjänsten självständigt utrett och kommit med
förslag till åtgärder när en krissituation uppstått i en familj. Många familjer
har då både blivit och med rätta känt sig utestängda, överkörda och maktlösa.
Det har inte heller varit ovanligt att familjen/anhöriga inte vågat protestera
av
rädsla för att de då även ska belastas av sina protester. Trots förbättringar
upplever många fortfarande att situationen i vissa kommuner inte förändrats.
Vi anser att den tiden nu måste vara förbi där familjen och nätverk stängs
ute från möjligheten att delta i beslut som berör deras barn, barnbarn eller
andra närstående. Vi ser därför med tillfredsställelse på att modellen med
familjerådslag nu fått genomslag i flera kommuner. Den har öppnat dörren för
familjens deltagande i de kommuner där det funnits ett engagemang och en
tro på familjerådslaget.
Men i många kommuner vill man inte förändra och vill inte släppa ifrån
sig ensamrätten att självständigt hantera ärendet. Det finns ett uppenbart
motstånd mot att berörda och närstående lägger sig i, det upplevs som jobbigt
och besvärligt.
Vi anser att tiden är mogen för att det skall bli en rättighet för familjen att
vara delaktig när beslut skall tas om sociala ingripanden, eller om
stödåtgärder. Det får inte vara den enskilde tjänstemannens val av
arbetsmetod som skall avgöra om de närstående skall få vara delaktiga eller
utestängda. Delaktighet måste vara en rättighet och en del i rättssäkerheten.
Om familjen så önskar skall den därför ha rätt till ett familjerådslag eller
annan arbetsmodell som i likhet med familjerådslag tar de närståendes
resurser till vara.
De närstående måste få en riktig möjlighet att ta ansvar för och påverka de
stödåtgärder som behövs, eller den placering av barnet som kan bli
nödvändig. Det måste bli en rättighet vare sig det gäller ett beslut som tas
med stöd av socialtjänstlagen eller LVU.
I de fall där det finns en konflikt mellan familjen och socialtjänsten anser
vi att även vid en omprövning av ett äldre fall skall möjlighet ges att använda
sig av familjerådslag eller en liknande metod. Socialtjänstens roll får aldrig
upplevas som ett hot, den måste utgå från att vara stödjande och hjälpande.
Den rollen förstärks om man använder sig av exempelvis familjerådslag.
Rätt att byta
socialsekreterare och
socialdistrikt
På samma sätt som patienten i hälso- och sjukvården vid
livshotande och komplicerade sjukdomstillstånd skall kunna
konsultera en annan läkare för diagnos och förslag till
behandling, måste den som blir föremål för socialtjänstens
ingripanden få möjlighet att bli utredd av en annan
socialsekreterare i ett annat socialdistrikt om han eller hon
inte känner förtroende för den som har ansvar för ärendet.
Åtgärder för hela
familjen
Att omhänderta ett barn är ett så allvarligt ingripande att det
endast skall ske när ingen annan lösning står till buds.
Många gånger handlar det om missbruk eller övergrepp
inom familjen. När beslut fattas om åtgärder för barnets
bästa, så anser vi att situationen är så allvarlig att den också
måste följas av åtgärder för att lösa den situation som
föranlett omhändertagandet. Ett omhändertagande är svårt
för alla parter och barnets föräldrar/anhöriga mår då sämre
än någonsin. Tyvärr är det alltför vanligt att familjen lämnas
åt sitt öde när barn omhändertagits, något som många barn
reagerat mycket starkt över. Här måste det ske en förändring.
Oavsett om barnet/ungdomen kommer att stanna en
begränsad tid i sitt fosterhem eller om det kommer att stanna
i fosterhemmet under resterande uppväxt så behöver
föräldrarna hjälp med att utveckla ett positivt föräldraskap i
förhållandet till sitt barn.
Plan för vård och
återförening
En stor brist vid omhändertagande av barn är att det inte
alltid upprättas en åtgärdsplan för familjen och för barnet.
Det måste finnas kompetens hos socialtjänsten att utforma
en åtgärdsplan som alla inblandade parter skall delges och
om möjligt godkänna. Den skall inte utformas endast utifrån
socialtjänstens normer utan även från barnets och
föräldrarnas perspektiv.
I en sådan plan måste det också, där det är möjligt, finnas en plan för ett
återförenande och för umgänget mellan barnet och de anhöriga. Det brukar
upprättas s k vårdplaner där dessa uppgifter bör finns med. Vårdplaner finns
dock inte alltid och är ibland så allmänt hållna att de blir obegripliga för de
inblandade. Det måste vara en skyldighet vid alla utredningar där en
placering planeras att tydliga vårdplaner finns som kan ge svar på de frågor
barnet och föräldrarna har om placeringens syfte, längd och innehåll. Om
den svåra situationen uppstått att ett barn blivit omhändertaget skall inte
barnet eller familjen behöva leva i den svåra ovissheten att inte veta om det
finns en möjlighet till återförening.
Som en mamma uttryckte det: " Jag har varit fri från missbruket i flera år,
jag har fått tillbaka mitt jobb och mina vänner, jag har ett fint hem, men jag
får inte svar på frågan:
- Vad fordras av mig för att jag skall få tillbaka mina barn?"
Alla borde försöka tänka sig in i den situationen.
Journalanteckningar
De ingripanden och åtgärder som sker vid socialtjänsten har
stor betydelse för barnen och deras familjer. Vi anser därför
att socialtjänsten skall vara skyldig att föra lika noggranna
journalanteckningar som man gör inom vården där det klart
framgår vilka åtgärder som vidtas och på vilket sätt
kontakten med de anhöriga upprätthålls.
"Umgängessabotage"
Återkommande får vi beskrivningar av något som vi
uppfattar som "umgängessabotage". Möten där anhöriga och
fosterhemplacerade barn och ungdomar får träffas under
sådana omständigheter att det inte kan uppfattas på annat sätt
än att det är ett sabotage mot en framtida återförening.
Möten i sådana miljöer där barnet lätt kan känna att det inte
är roligt att träffa mamma, pappa eller någon annan anhörig.
Till exempel ett 2 1/2 timmes möte var tredje månad på
socialsekreterarens kontor, när det istället varit möjligt med
en eftermiddag på Skansen eller på Gröna Lund. Eller mötet
där barnbarnet varje gång av socialtjänsten tvingas träffa
farmor och farfar i ett grått och tråkigt rum i en frikyrka i
stället för i deras fina villa med trädgård och pool. Det är
heller inte ovanligt att anhöriga blir ombedda att hålla sig
undan, eftersom socialsekreteraren anser att det blir bättre
så. Det finns en mängd liknande tråkiga umgänges-
beskrivningar.
För att komma till rätta med "umgängessabotagen" måste det finnas krav
på en tydlig redovisning av umgänget. Det ska dokumenteras separat och inte
ingå i fortlöpande journalanteckningar. Endast på så sätt blir det
lättöverskådligt för alla parter och visar också på hur viktigt det är. Ett
barn
ska i efterhand kunna läsa dessa dokumentationer och lätt och överskådligt se
vad som gjorts för att han eller hon ska kunna behålla kontakten med
föräldrar och andra anhöriga.
Syskonplacering
När det finns flera syskon som skall placeras, så måste man
eftersträva att syskonen om möjligt placeras i samma
familjehem. Är inte detta möjligt, så anser vi att syskon inte
skall placeras längre från varandra än att de kan ha en
normal kontakt. Socialtjänsten skall hjälpa syskonen till en
god kontakt.
Kontakten med de
anhöriga och närstående
Att splittra familjer och släkter har gjort många människor
olyckliga och skapat många tragedier. Det har vi många
vittnesmål om. Det har saknats och saknas i viss mån
fortfarande en helhetssyn när det gäller våra rötters
betydelse.
Barnens rätt att få träffa sin anhöriga måste garanteras. Om det inte finns
mycket speciella skäl som talar däremot, så måste ett barn som är
familjehemsplacerat ha samma rätt som alla andra barn att få träffa sina
anhöriga, när hon eller han själv vill det.
Vilka andra barn än familjehemsplacerade barn nekas att träffa exempelvis
sina närstående mer än en gång var annan månad och då under en begränsad
tid och på plats som bestäms av en tjänsteman?
Vilka andra barn nekas att sova över hos far- och morföräldrar eller annan
släkting efter ett sent julfirande med motiveringen att det är viktigt att
barnet
sover i sin egen säng? Vilka andra barn måste smyga sig till hemliga möten
med sina anhöriga efter skolans slut?
Vi anser att barns rätt till ett naturligt umgänge med släkten måste
tillgodoses. Man måste i större utsträckning än idag lyssna på barnen. Det är
därför viktigt att barn och ungdom inte placeras så långt från sina anhöriga att
kontakten bryts eller försvåras. Många kommuner väljer av olika skäl
placeringar på sådant avstånd att en kontakt med anhöriga blir omöjlig.
Sådana placeringar måste bli undantag och får aldrig bli en regel. Närhet ger
möjlighet till den kontakt mellan barnet och dess släkt och andra närstående
som riksdagen tidigare gett uttryck för. Barnet kan då också på eget initiativ
ha en kontakt med sina anhöriga. Närhetsprincipen måste gälla.
Barnets rätt att ammas
I enstaka fall omhändertas nyfödda barn redan på BB. Ett
skäl kan vara att socialtjänsten bedömt att den blivande
mamman inte har tillräckliga resurser att ta hand om sitt
barn. I de fallen har det hänt att mamman vägrats amma sitt
barn, för att barnet och mamman inte skall knyta an till
varandra. Barnet har tagits från mamman och mamman har
fått medicin för att stoppa mjölkbildningen. Vi är medvetna
om att det är ovanligt att man gör på det här sättet, men det
förekommer. Vi anser att det är grymt mot mamman och fel
mot det nyfödda barnet med tanke på de kunskaper som
finns om vikten av att ett barn får ammas. Situationer när
detta är nödvändigt är ofta så ångestladdade att
socialtjänsten reagerar i förtid. Men i ett längre perspektiv
är det av stor vikt att mamma och barn får möjlighet att
lägga grunden till en kontakt.
Utbildning av familjehem
Ett bra familjehem är förutsättningen för en lyckad
placering. Ett dåligt familjehem kastar en mörk skugga över
alla familjehem och kan innebära en katastrof för
fosterbarnet. Därför är det viktigt att vi får en genomgående
hög standard på familjehemmen.
I lagstiftningen poängteras mycket starkt att målsättningen vid placeringar
är att arbeta för att barnet ska hem igen. Detta mål kolliderar naturligtvis med
familjehemsföräldrarnas känslomässiga bindning till det placerade barnet. Det
är inte enkelt att efter flera års placering kunna lämna barnet ifrån sig. Det
kan också vara svårt att klara andra konflikter som kan uppstå. Därför är
utbildning av blivande familjehemsföräldrar och handledning ett måste vid
såväl frivilliga placeringar som vid tvångsplaceringar. Vi anser att en sådan
utbildning och handledning ska vara obligatorisk. Även släktingar som har
barn placerade hos sig ska erbjudas detta.
Vid en sådan obligatorisk utbildning får också de blivande
fosterföräldrarna en möjlighet att känna efter om det svåra och förtroendefulla
uppdraget att vara fosterförälder passar dem. Även socialtjänsten får en bättre
möjlighet att bedöma de blivande fosterföräldrarnas lämplighet.
Kontrollbesök
För att säkra kvalitén anser vi att vissa av de kontrollbesök
som socialtjänsten gör i familjehemmen ska vara oanmälda.
Barnen ska ha en långvarig kontakt med samma socialsekreterare, men
måste ha rätt att byta om kontakten inte fungerar. Socialsekreteraren måste ta
initiativet till enskilda samtal med barnen/ungdomarna, som annars kanske
inte vågar kritisera eller anmäla familjehemmet om det är nödvändigt.
Mjuk utslussning
Många familjehemsplacerade barn känner sig utkastade när
de blir 18 år. De kan då stå utan både familjehemföräldrar
och biologisk familj. Därför måste det finnas möjlighet till
en mjuk utslussning med möjlighet att komma tillbaka till
familjehemmet. Om en ungdom som fyllt 18 år önskar bo
kvar i familjehemmet ska denna möjlighet ges i form av
fortsatt ekonomiskt stöd under en bestämd
utslussningsperiod som bestäms i samråd mellan den
ansvariga socialenheten och den familjehemsplacerade.
Vårdnaden
Vårdnadsöverföring är en mycket känslig fråga, som skapar
oro hos många anhöriga. Det är också ett så stort ingrepp i
den enskildes liv att en vårdnadsöverflyttning inte skall vara
möjlig om föräldrarna finns i livet. Vi tycker därför inte att
det skall bli möjligt för en socialnämnd att ta ett eget initiativ
till att vårdnaden flyttas över till familjehemsföräldrarna.
Däremot skall föräldrarna och fosterföräldrarna efter
överenskommelse kunna ha gemensam vårdnad. En åsikt
som tidigare förts fram av N.BUFF (Nätverket Barn och
Ungdom Från Familjehem). Ett så här viktigt beslut anser vi
skall kunna föregås av ett familjerådslag eller ett liknande
möte där de anhöriga har stor möjlighet att vara delaktiga.
Adoption
Adoption av ett familjehemsplacerat barn skall först kunna
ske efter det att barnet fyllt 18 år och skall då vara ett val
som barnet och fosterföräldrarna gör. Det är olyckligt när det
uppstår situationer där föräldrar och deras ombud upplever
att en placering från början är tänkt att bli en adoption.
Eller en situation där en familj som står i begrepp att
adoptera erbjuds möjligheten att få ett litet fosterbarn.
Möjlighet för släkt att
begära umgänge
I en rad länder har rätten för barn att träffa sina mor- och
farföräldrar och rätten för mor- och farföräldrar att träffa
sina barnbarn aktualiserats. I USA har varje stat lagar som
ger mor- och farföräldrar rätt att träffa barnbarn under vissa
omständigheter. Lagen ger mor- och farföräldrar möjlighet
att i domstol begära besöksrätt. Domstolen kan bevilja dem
denna rätt om den är för barnets bästa. I Sverige finns inte
den rätten idag.
I vissa fall kan det även i Sverige behövas en möjlighet för mor- och
farföräldrar och andra närstående att ha möjligheten att kunna vända sig till en
rättslig instans för att begära umgänge med ett närstående barn. Givetvis är
det barnets bästa som skall vara avgörande. Det kan exempelvis vara en situa-
tion där en skilsmässa skapat fiendskap mellan familjerna, eller tillfällen då
barn placerats i familjehem.
Vi föreslår att regeringen låter utreda frågan och återkommer till riksdagen
med ett förslag som ger barn och deras anhöriga en acceptabel möjlighet till
umgänge.
Kommission
Mellan 10 000 och 15 000 barn omhändertas varje år. Vad
händer med barnen och vad händer med familjerna? Det
behövs en oberoende grupp som granskar socialtjänstens
ingripanden, utredningar och vad det gäller familjen
situationen före och efter ett omhändertagande. Speciellt bör
invandrarfamiljernas situation beaktas. Därför föreslår vi att
man tillsätter en kommission.