1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om en handlingsplan
för att åtgärda de ensamstående föräldrarnas situation.1
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kommunala projekt och utvecklingsinsatser för att stödja
ensamstående föräldrar med anledning av kommunernas skyldigheter att
efterleva barnkonventionen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utbildnings- och arbetsmarknadspolitiska insatser inriktade på
unga, lågutbildade mödrar. 2
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att som förebyggande insats initiera gruppverksamheter för
unga, lågutbildade och arbetslösa mödrar till hjälp för återuppbyggnad av
självförtroende och att utarbeta individuella framtidsplaner där studie-
och yrkesinriktning ingår. 2
5.
1 Yrkande 1 hänvisat till SfU.
2 Yrkandena 3 och 4 hänvisade till AU.
Motivering
Regeringen har under perioden 1994-1998 genomfört ett
saneringsprogram. Saneringen har inneburit att alla
samhällsmedborgare fått vara med och spara. Enligt
undersökningar som gjorts bland annat av LO:s ekonomer
samt Barnombudsmannen har man konstaterat att
barnfamiljerna har drabbats hårdast och av dessa har
ensamstående mammor fått det katastrofalt mycket sämre.
Statsrådet Anna Hedborg tillsatte 1995-11-02 en utredning för att belysa
konsekvenserna av förändringarna i transfereringssystemen för ensamstående
föräldrar. Arbetsgruppen konstaterade följande: Ensamföräldrarna har
väsentligt lägre inkomster än sammanboende föräldrahushåll även med
hänsyn tagen till hur många som ska leva på inkomsten. Detta beror delvis på
att huvuddelen är kvinnor som generellt har lägre inkomster än män, dels på
en ökad förekomst av deltidsarbete, högre arbetslöshet och lägre andel som
tillhör arbetskraften. De olika formerna av bidrag spelar större roll för de
ensamboende föräldrarna än för de sammanboende.
Andra bidragande orsaker till ensamförälderns svåra situation är minskade
inkomster och det faktum att ensamstående med små barn varit de som i
högre utsträckning än andra förlorat fotfästet på arbetsmarknaden under
lågkonjunkturen. Statistiska centralbyrån redovisar i
Arbetskraftsundersökningen att cirka 59 000 ensamstående kvinnor med barn
under 7 år och cirka 65 000 ensamstående kvinnor med barn i åldern 7-16 år
var arbetslösa 1999. De relativa arbetslöshetstalen var 12.9 procent respektive
7.6 procent.
Den 1 januari 1998 ändrades biståndsparagrafen i socialtjänstlagen
(1980:620). Ekonomiskt bistånd (försörjningsstöd) ges enligt en för hela riket
gemensam riksnorm. Riksnormen omfattar livsmedel, kläder och skor, lek
och fritid, förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt dagstidning, TV-licens
och telefon. I förekommande fall ska också försörjningsstöd ges till skälig
kostnad för boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring, läkarvård, akut
tandvård, glasögon samt medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassa.
Riksnormen fastställs årligen i förordning från regeringen. Enligt lagen
(1996:1030) om underhållsstöd kan ett barn vars föräldrar inte bor
tillsammans få underhållsstöd med högst 1 173 kronor per månad.
Underhållsbidraget betalas till den förälder som barnet bor hos. Kommunerna
hanterar självständigt behovsprövningen av försörjningsstöd. I det förslag
som regeringen lagt i sin budgetproposition om höjt barn- bidrag finns ingen
skrivning om hur detta förslag ska kunna ge ensamstående mammor mer i
plånboken. Barnbidrag är ett tillskott i ekonomin som i sin helhet reducerar
försörjningsstödet, vilket innebär att försörjningsstödet minskar när
barnbidraget höjs. De vackra löftena om mer pengar till de sämst ställda
gäller inte ensamstående föräldrar.
SCB:s statistik
Enligt Statistiska centralbyråns statistik kan också
konstateras att ensamstående fäder har högre
faktorinkomster (faktorinkomst= löneinkomster samt
inkomster av näringsverksamhet och kapital) än
ensamstående mödrar - som genomsnitt 180 800 kronor per
år mot 96 600 kronor för kvinnorna. Detta beror på att
männen arbetar mer heltid än kvinnorna enligt SCB. Även
med begränsning till heltidsarbetande har mödrarna
genomgående lägre faktorinkomster. Ensamhushållen mottar
i genomsnitt mer i bidrag än vad de betalar i skatt. I 95
procent av ensamhushållen understiger dock inkomsterna
medianinkomsten för samtliga hushåll.
Många ensamföräldrar befinner sig utanför den ordinarie arbetsmarknaden.
Långa perioder av sjukskrivning, socialbidragsberoende och dålig utbildning
medför bristande självkänsla och leder inte sällan till en ond cirkel av
växande passivitet och sjunkande självförtroende. Här behövs direkta insatser
som syftar till att överbrygga känslan av utanförskap, isolering och fattigdom
och istället skapa en känsla av att man duger och att det finns möjligheter till
en ny start. Reella möjligheter att skapa en tillvaro med arbete och egen
inkomst måste finnas. Erfarenheten visar att den rundvandring som
arbetsmarknadspolitiska åtgärder gett på intet sätt skapat självförtroende eller
känslan av att duga, snarare tvärtom. Till sist har åtgärden enbart blivit något
nödvändigt ont som man måste ta sig igenom för att få nya stämplingsdagar.
Många ensamstående föräldrar har en god kontroll över sin livssituation men
kan ändå ha ett stort behov av sociala kontakter för ömsesidigt stöd och
utbyte av gemensamma erfarenheter. I en intervjuundersökning gjord av
Folkhälsoinstitutet som presenteras i deras rapport (1994:24) belyses de
ensamma mammornas behov av kontakt. Ensamstående mammor säger att de
har behov av socialt och psykologiskt stöd, det stöd som kan ges av andra
föräldrar i liknande situation. I regeringsförklaringen anger regeringen att
högre krav ska ställas på kommunerna så att dessa ska leva upp till
barnkonventionen om alla barns lika rättigheter. I artikel 3 angående
resursfrågan står följande: "Konventionsstaterna åtar sig att tillförsäkra
barnet
sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn
tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer dess föräldrar,
vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet och ska
för detta ändamål vidta alla lämpliga lagstiftnings- och administrativa
åtgärder." Uppenbarligen kan inte ensamföräldern ge sitt barn samma
möjligheter och standard utifrån sin ekonomiska situation. Den ansträngda
ekonomin med psykisk press och känsla av otillräcklighet riskerar att påverka
barnen vilket inte kan accepteras och inte är i överensstämmelse med de
intentioner som ges i barnkonventionen. Denna utveckling måste noggrant
följas, särskilt när det gäller situationen för barn som lever med en
ensamstående förälder och barn i invandrarfamiljer. Detta för att förhindra att
prioriteringar görs som ytterligare försämrar den ekonomiska situationen för
dessa grupper.
I regeringsförklaringen 2000 skriver regeringen att barnen ska stå främst.
Göran Persson citerar Olof Palme som sa att "den enda praktiska
anknytningen till framtiden som vi egentligen har är barnen". Regeringen
skriver vidare i regeringsförklaringen att: "barns och ungdomars villkor idag
är avgörande för hur framtidens Sverige kommer att se ut. Det är därför vi
anser det så viktigt att förbättra den uppväxande generationens villkor och
därmed säkerställa framtiden".
Mot bakgrund av det som angivits i motionen ser vi det som angeläget att
åtgärda ensamstående föräldrars situation. Ensamstående mammor har det
sämre än pappor och de mest utsatta är framför allt yngre, lågutbildade
mödrar. Dessa har drabbats särskilt hårt av den ekonomiska krisen enligt
samtliga bedömare. Det är hög tid att regeringen tar till sig vad som står i
SCB:s undersökning och statistik, Folkhälsoinstitutets rapport, LO:s rapport,
Barnombudsmannens rapport och Välfärdsprojektets kunskaps- och
faktaskrift om ensamföräldrarna - en utsatt grupp - tar fram en handlingsplan
för att åtgärda de ensamstående föräldrarnas situation.