1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om dokumentation av den svenska situationen gällande sexuell
exploatering av barn.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förebyggande arbete mot sexuell exploatering av barn.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om program för vård och rehabilitering.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen skall verka för effektiv extraterritoriell
lagstiftning gällande sexbrott mot barn.1
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om fortsatt EU-stöd till projekt för samarbete med researrangörer
mot sexturism.
6.
1 Yrkande 4 hänvisat till JuU.
En oroande utveckling
Det är beklämmande att världen vid 2000-talets inbrott
fortfarande inte har lyckats avskaffa slaveriet. Tvärtom,
många rapporter pekar på att handeln med människor - s k
trafficking - växer alltmer. Det är helt klarlagt att handeln
med kvinnor och barn finner vägar in i västerländska
samhällen, och med stor sannolikhet även till Sverige. Även
barnpornografin är en omfattande internationell verksamhet
som kan räknas till kommersiell sexuell exploatering.
Samtidigt leder det ekonomiska utnyttjandet av människor
till enorma tragedier i många u-länder där sexturismen
frodas. I alla tre fallen utnyttjas barn hänsynslöst och grymt.
Detta är en baksida av det globala samhället som alltför
sällan uppmärksammas.
För Kristdemokraterna är skyddet för den enskilda människans värdighet
politikens centrala uppgift. Det gäller såväl utrikespolitiskt som
inrikespolitiskt. Därför argumenterar vi också för att det internationella
samarbetet i största möjliga utsträckning ska sikta mot mänsklig säkerhet och
trygghet. Vi vill återigen rikta regeringens uppmärksamhet på den synnerligen
otillfredsställande situationen när det gäller sexuellt utnyttjande av
minderåriga i världen. Det gäller även den svenska situationen. Sexuell
exploatering av barn innebär det allra grövsta brott mot det okränkbara
människovärdet, och mot vår tro på varje individs rätt till en värdig tillvaro.
Handlingsplanen mot
sexuell exploatering
Stockholm och Sverige stod 1996 som värd för den första
världskongressen mot kommersiell exploatering av barn.
Kongressen blev framgångsrik och utmynnade i en
internationell aktionsplan. De deltagande länderna förband
sig också att upprätta handingsplaner på det nationella
planet. Den internationella samarbetsorganisationen ECPAT,
"End Child Prostitution, Child Pornography and Trafficking
in Children for Sexual Purposes", har hittills släppt tre
årsrapporter om världsutvecklingen på området, och i
synnerhet om hur de nationella handlingsplanerna har
utvecklats. Titeln på den senaste - A Step Forward - är
hoppingivande, men icke desto mindre ger den i många fall
upphov till besvikelse. Det gäller i extra hög grad länder som
inte har någon acceptabel anledning att brista i kontrollen av
barnens rättigheter. Ett sådant land är Sverige.
1999 lade Kristdemokraterna fram en motion som innehöll ett antal
allvarliga synpunkter på den svenska handlingsplanen mot kommersiell
sexuell exploatering av barn. Handlingsplanen, som förvisso genomsyras av
goda målsättningar, är alltför allmänt hållen och lider brist på konkreta
åtgärdsförslag. Dessutom saknas tydliga deadlines för arbetet, och det är
oklart hur de anslagna medlen skall användas, liksom vilka aktörer som
förväntas bli involverade. Det är till och med så att handlingsplanen inte vill
acceptera att kunskapen om den svenska situationen är otillräcklig, utan
istället menar att "det krävs för svensk del inte några ytterligare åtgärder".
Ändå är det otvetydigt att vi saknar systematiserad information t ex om
sexualbrott mot barn begångna av svenskar utomlands. Tyvärr tvingas man
konstatera att handlingsplanen andas en viss självgodhet.
Vi vill peka på behovet av tillförlitlig dokumentation av den svenska situa-
tionen, inte minst när det gäller just barnsexturism. Vi efterlyser också
konkreta insatser i form av informationskampanjer och strategier för
internationellt samarbete. Likaså bör det förebyggande arbetet intensifieras, så
att relevant personal får tillräckliga kunskaper om sexuella övergrepp och hur
de kan upptäckas. Det gäller t ex personal inom vård och skola, men också
inom rättsväsendet. Dessutom bör det finnas program för vård och
rehabilitering av offer för sexuell exploatering. Handlingsplanen bör
preciseras på dessa områden.
Internationellt samarbete
Viktigast är dock att Sverige kan bidra till ett intensifierat
internationellt samarbete. Det är först på senare tid som det
blivit allmänt känt vilken omfattning den internationella
barnsexhandeln har. Det är tyvärr ett faktum att
internationell organiserad brottslighet tjänar stora pengar på
sexhandeln. Enligt CIA uppgår antalet människor (främst
kvinnor och barn) som köps och säljs i världen till mellan
700 000 och 2 miljoner kronor årligen; till större delen rör
det sig om just sexhandel. De köps eller lockas med falska
löften från sina hemländer, för att sedan säljas till
prostitution eller annat sexuellt utnyttjande i väst. USA och
Europa är de största marknaderna.
Samtidigt ökar barnsexturismen i världen. Det gäller framför allt flera
asiatiska länder. Dit reser européer och amerikaner, men också alltfler asiater,
i en skrämmande omfattning, för att köpa de tjänster som inte kan fås på
hemmaplan. Men också i Latinamerika noteras en tragisk ökning av denna
verksamhet. Detsamma gäller områden i EU:s närhet, framför allt Östeuropa,
vilket nyligen uppmärksammats genom upptäckten av ett stort kriminellt
nätverk. Ökningen kan bero på en ökande turism i allmänhet, men kanske
också rädslan för aids från vuxna prostituerade. För den fattigaste delen av
befolkningen har sexturismen kommit att framstå som en acceptabel
inkomstkälla för att bättra på en ohållbar ekonomisk situation. När barnen väl
kommit in i sexhandelns nät är de i praktiken slavar, utlämnade åt ett liv av
förtryck, misshandel, sexuellt överförda sjukdomar och droger.
Denna utveckling måste självfallet stoppas med bl a globalt samarbete. Det
är hoppingivande att en andra världskongress kommer att hållas i Yokohama
år 2001, för att analysera hur slutsatserna från Stockholm har verkställts.
Det internationella samarbetet bör inriktas på att lära av varandra, en slags
best practice-metod. Det torde vara speciellt viktigt att se till hela kedjan
bakom exempelvis sexturism, så att flygbolag, researrangörer och
hotellpersonal (och självfallet lokal polis) informerar och om möjligt själva
genomför kontroller. Vidare måste polismyndigheter samarbeta för att kunna
genomföra undersökningar av hur kontaktnäten för barnsexhandel,
barnsexturism och barnpornografi fungerar. Inte minst är det viktigt att
undersöka kontaktnät via Internet, som blir allt viktigare på detta område.
Etiska koder för Internetföretag bör upprättas.
När det gäller den rättsliga dimensionen är det viktigt att allvaret i alla tre
typer av brott - barnsexhandel, barnpornografi och barnsexturism -
reflekteras i straffsatserna, samt att lagstiftningen verkligen gör det möjligt
att
komma åt förövarna. Vi bör dessutom verka för effektiv användning av s k
extraterritoriell lagstiftning, d v s att förövare kan dömas även för brott
begångna i ett annat land där handlingen inte är klassad som brottslig. Sverige
har i dag möjlighet att göra detta. Dock är det sällsynt att den används, p g a
stora praktiska problem när det gäller t ex bevisföring. Vi uppmanar därför
regeringen att skapa bättre förutsättningar för användning av den
extraterritoriella lagstiftningen. I synnerhet måste svenska rättsinstanser
såsom Riksåklagaren utnyttja möjligheterna till kontakter med rättsliga
myndigheter i de berörda länderna. Ett nära samarbete med personliga
kontakter är nödvändigt om lagstiftningen verkligen ska kunna tillämpas.
Hitttills har möjligheten till extraterritoriell rättskipning inte utnyttjats
tillräckligt väl.
Det behövs också internationella överenskommelser om hur behandlingen
av upptäckta offer för barnsexhandel ska ske. I dag behandlas de ofta snarare
som brottslingar, och deporteras regelmässigt till hemländerna, utan att ens få
vittna mot förövarna. Förbättringar krävs i både u-länder och i-länder.
Om vi vill se den kommersiella sexuella exploateringen av barn helt
upphöra, måste vi också arbeta för en förbättrad ekonomisk ställning för de
fattigaste familjerna i u-länderna. Det är framför allt grav fattigdom som
tvingar föräldrar att lämna sina barn åt de brottssyndikat som organiserar
kommersiell sexuell verksamhet. Grundläggande ekonomisk egenmakt för de
allra fattigaste är nyckeln till ett värdigare familjeliv. Fattigdomsbekämpning
är därför i allra högsta grad motiverat även utifrån barnens perspektiv.
Dessutom bör man fortsätta att undersöka hur barnens ställning i u-
länderna kan stärkas. Det handlar bl a om att förändra kvinnans ställning, så
att döttrar inte ses som mindre värda än söner. Drogmissbruk och misshandel
i hemmet tros också vara faktorer som leder till barnprostitution. Allmänt bör
man verka för att respekten för barnens rätt till en värdig barndom och till
utbildning stärks.
Det förtjänar att påpekas att sexuell exploatering av barn även måste
bekämpas i efterfrågeledet, d v s här på hemmaplan. Så länge det finns
"kunder" kommer också sexhandeln att fortsätta.
EU-samarbetet
Inom EU bedrivs sedan en tid visst samarbete kring handeln
med människor. Europol arbetar aktivt med frågan. 1997
antog kommissionen också ett åtgärdsprogram mot
människohandel, som bl a fokuserar på
lagstiftningssituationen.
Det är mycket välkommet att EU-kommissionen har tagit initiativ till
samarbete mot europeisk sexturism. Det nordiska samarbetet mellan ECPAT
och ett antal researrangörer med en uppförandekod mot barnsexturism har
visat sig mycket lovande. EU-kommissionen har givit projektet finansiellt
stöd motsvarande 60% av kostnaderna sedan november 1999. Därför är det
allvarligt att stödet ser ut att upphöra till årsskiftet. Detta p g a formella
problem inom kommissionen. Vi anser det vara ytterligt angeläget att Sverige
och andra länder sätter tryck på kommissionen i denna fråga och kräver ett
fortsatt stöd till ett så angeläget till projekt. EU bör dessutom uppmuntra
övriga medlemsstater att ansluta sig till projektet, som numera även omfattar
Tyskland och Österrike.
Under Sveriges ordförandeskap i EU bör regeringen utnyttja möjligheten
att lyfta fram denna fråga. Den åsikten har Kristdemokraterna framfört till
regeringen vid de gemensamma överläggningar som hållits inför
ordförandeskapet.