1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att barn som
bevittnar familjevåld skall klassas som brottsoffer.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förebygga sexuella trakasserier och upprätta
handlingsplaner.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utbildning av lärare att hantera mobbning.1
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en nollvision för mobbning.1
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om särskilt utsatta barn.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
motionen om att förebygga våld.1
7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i
socialtjänstlagens 8 a §.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om rättsintyg.2
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om kvinnojourkunskap.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om utlänningslagen.3
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utreda möjligheten till att exponering av pornografi
förbjuds på samma sätt som reklam för tobak och alkohol.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utreda pornografins skador och konsekvenser för t.ex. unga
människor och hur detta påverkar dem i deras syn på sexualitet.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en tvärpolitisk utredning för att analysera den nya mansrollen.4
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ta initiativ i FN för att hålla en världskonferens om
mansrollen.5
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en utredning vad det gäller sexuella trakasserier inom
idrotten.6
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om etiska riktlinjer inom idrotten.6
17. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring om att
jämställdhetslagen även bör omfatta studenter.4
18. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i relevant
lagstiftning så att homosexuella omfattas av bestämmelsen om hets mot
folkgrupp.2
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om våld mot invandrare och homosexuella.2
20.
1 Yrkandena 3, 4 och 6 hänvisade till UbU.
2 Yrkandena 8, 18 och 19 hänvisade till JuU.
3 Yrkande 10 hänvisat till SfU.
4 Yrkandena 13 och 17 hänvisade till AU.
5 Yrkande 14 hänvisat till UU.
´6 Yrkandena 15 och 16 hänvisade till KrU.
3 Inledning
Samhället bör ta ett samlat krafttag mot det ökande våldet i samhället.
Detta kan bl.a. ske genom att satsa på barn och ungdomar generellt så att
de känner sig viktiga, men i synnerhet att satsa på de unga människor som
befinner sig i riskzoner.
Det är också hög tid att vi fokuserar på mannen när det gäller kvinnovåld,
inte på kvinnan/offret. Det är mannen ifråga som har problem bland annat vad
det gäller att kontrollera sina våldsimpulser och det är där som
strålkastarljuset måste falla. Därför är det också oerhört viktigt att
forskningen även belyser bakgrundsorsaker till mäns våld samt att åtgärder
för förebyggande arbete med ungdomar såsom konfliktlösning och
jämställdhet realiseras.
Våld mot barn är ett stort samhällsproblem. Idag står vi inför det faktum
att våld mot barn och våld mellan barn ökar i samhället. Under 1990-talet har
det skett en markant ökning av barnmisshandel och ungdomsvåld. Den
polisanmälda misshandeln mot barn 0-6 år har ökat kraftigt under 1990-talet,
från 437 anmälda brott 1990 till 825 stycken 1998. I de flesta fallen är
förövaren bekant med offret. Merparten av detta våld är familjerelaterat.
Denna stora ökning är inte en total ökning utan även en ökning av
anmälningar.
Drygt två tredjedelar av gärningsmännen är män och knappt en tredjedel är
kvinnor. I en kartläggning gjord av gjord av BRÅ har det visat sig att en
relativt stor grupp av gärningsmännen utgörs av tungt kriminellt belastade
personer. Men det betyder inte att det är bara de som slår; personer ur alla
samhälls- och inkomstklasser finns representerade i misshandelsmål.
Under första halvåret 2000 ringde det totalt 75 157 gånger på Barnens
Hjälptelefon hos BRIS, vilket är en ökning med 41 procent jämfört med
samma period i fjol! Antalet samtal om familjekonflikter ökade med 17
procent och barnsamtalen om fysisk misshandel ökade med 10 procent.
Våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem. Statistik visar att 1998
anmäldes över 20 000 misshandelsbrott mot kvinnor i Sverige. I närmare
trefjärdedelar av fallen var gärningsmannen bekant med offret. Det allra
vanligaste var att misshandeln skedde inomhus. Varje år utsätts cirka 30
kvinnor för dödligt våld i Sverige av någon de känner. På tio år har anmälda
sexualbrott mot kvinnor ökat med 80 procent.
Våld mot män är ett stort samhällsproblem. När det gäller misshandel och
dödligt våld är generellt sett män mer utsatta för brott än kvinnor och yngre
mer utsatta för brott än äldre. Det är främst män som utövar våld, mot barn,
mot kvinnor och mot andra män. Antalet dömda till fängelse 1999 var för
brott mot liv och hälsa 1351 män och 44 kvinnor, brott mot frihet och frid 232
män och 4 kvinnor, sexualbrott 506 män och 155 kvinnor. Av Sveriges
livstidsdömda är 83 män och 2 kvinnor, alla är dömda för mord. 1998 var 6
081 män och 326 kvinnor dömda för brott mot brottsbalken, dvs ungefär 5 %
av de dömda är kvinnor. Denna statistik från kriminalvårdsstyrelsen visar
tydligt att flertalet våldsbrott begås av män. Generellt sett är det män som
utsätter inte bara kvinnor utan också andra män för våldsbrott utomhus. För
män är det farligast att vistas utomhus, men för kvinnor är det farligast att
vistas i hemmet.
Vi står också inför det faktum att våld mot barn och våld mellan barn ökar
i samhället. Under 1990-talet har det skett en markant ökning av
barnmisshandel och ungdomsvåld. Att investera i barn och ungdomar som har
det svårast är mest samhällsekonomiskt lönsamt; en kriminell karriär kostar
samhället ca 15-20 miljoner kr.
En annan särskild grupp som vi bör uppmärksamma är de utagerande
ungdomarna med invandrarbakgrund, som är överrepresenterade på de
särskilda ungdomshemmen för vård enligt 12§ LVU. Enligt en undersökning
som gjordes åren 1990-1991 i Stockholms län var andelen ungdomar med
invandrarbakgrund vid dessa ungdomshem 57 %. Den relativt sett höga
förekomsten av psykosociala problem bland barn och ungdomar med
invandrarbakgrund kan förmodas sammanhänga bland annat med den
påfrestning som det innebär att växa upp med dubbla normsystem,
språkbrister och en allmänt svagare ställning i arbetslivet och i samhället
stort
( SOU 1998:31 Det gäller livet ).
3.1 Barnmisshandel
Antalet samtal till Bris om familjekonflikter ökade med 17 procent och
barnsamtalen om fysisk misshandel ökade med 10 procent.
1996 gjorde Rädda barnen en studie, "Barn som bevittnat eller själva varit
utsatta för våld i sina familjer". I den framkom det att av 43 polisanmälningar
visade det sig att i 18 fall kände inte socialtjänsten till familjen, sammanlagt
gäller det ca 20-30 barn i åldern 0-18 år. I några av anmälningarna står det
"hennes barn" eller "pojkarna" vilket gör att det är omöjligt att veta om det är
två eller fler barn det handlar om eller hur gamla barnen är. Dessa barn hade
alltså ingen uppföljning trots att polisanmälan gjorts om misshandel, olaga
hot, hemfridsbrott mm. Detta innebär dock inte att man inom socialtjänsten
inte kände till att någon form av våld förekommit i familjen. I 10 av de 17
fanns denna kunskap trots att polisanmälan inte kommit fram. I de resterande
7 arbetade man med familjen, det var ett "pågående ärende" och man kände
alltså inte till att det fanns en våldsproblematik i familjen, trots att polisen
visste om detta. Dessutom var det så att flera av socialsekreterarna har
uppgivit att de i vissa familjer inte känt till detaljerna som står i anmälan,
och
att de inte förstått att det varit så "allvarligt" som anmälan beskriver.
Vid närmare betraktande visade det sig att endast ungefär hälften erbjudits
stöd, från BPU, ungdomsmottagningen etc. I endast fyra av familjerna har
socialtjänsten samtalat med barnen. Flera socialsekreterare i studien uttrycker
att det saknas en tradition eller metodik i att möta barnet direkt efter
händelsen och man har efterlyst detta (Källa: Rädda Barnen).
Mellan 100.000 och 190.000 barn i Sverige är vittnen till våld i sina
familjer. Vi anser att dessa barn är brottsoffer och ska ha rätt till hjälp och
stöd för egen del. Därför ska barn som bevittnar våld i familjen klassas som
brottsoffer. Miljöpartiet anser att socialtjänsten och polisen bör upprätta en
gemensam handlingsplan för att upptäcka och stödja dessa barn och se till att
de får terapeutisk hjälp.
3.2 Sexuella trakasserier och övergrepp
Barn ska kunna växa upp utan att riskera att utsättas för sexuella
kränkningar - det borde vara en mänsklig rättighet.
Artikel 19 i barnkonventionen stadgar att konventionsstaterna ska vidta
alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och social åtgärder för att skydda
barnen mot alla former av övergrepp. Samtidigt får vi rapporter om stora
brister vad det gäller uppföljning från kommunernas sida. Vi vet också att
anmälningsskyldigheten från berörda yrkesgrupper inte är den bästa, när det
gäller misstanke om att barn far illa. Vi anser att kommunerna, landstingen
och staten måste ta ett större ansvar för att förebygga sexuella övergrepp och
kränkningar och samtidigt utforma handlingsplaner för att ge barnet stöd och
hjälp i ett tidigt skede.
Brottsbalken skyddar barn upp till 15 år mot sexuell exploatering, men i
åldern 15-18 år är det tillåtet att "frivilligt" delta i posering.. Miljöpartiet
anser att brottsbalken ska ändras så att även ungdomar i åldern 15-18 år
skyddas mot utnyttjande för posering och pornografiskt material.
Sexualbrottskommittén arbeta även med detta och kommer att återkomma
med en lagändring.
3.2.1 Särskilt utsatta barn
Studier har också visat att risken för barn med handikapp att utsättas för
sexuella övergrepp är tre gånger så stor som för andra barn och att det är
en mindre andel av övergreppen som anmäls. Orsakerna kan vara flera:
barnet vet inte vem förövaren är, kan inte berätta det därför att han eller
hon inte kan tala eller känner inte till sina rättigheter och vet därför inte
att övergreppet är förbjudet. Förövarna är relativt ofta vårdare eller andra
personer som barnet kommer i kontakt med på grund av handikappet.
Främst gäller detta på institutioner. Men riskerna kan också vara stora i
hemmen, särskilt om barnen isoleras, enligt Rädda Barnens rapport, Barn
med handikapp. Regeringen bör utreda detta och återkomma med en
handlingsplan och metoder för att motverka detta, i och med att dessa
barn är särskilt beroende av sin omgivning.
3.2.2 Sexuella trakasserier i skolan
Enligt Skoverket har endast ett fåtal högstadieskolor konkreta
handlingsplaner när det gäller arbetet mot sexuella trakasserier. De flesta
saknade mål och strategi; de gjorde endast akuta insatser vid problem.
Beredskapen på Sveriges skolor är således dålig när det gäller att förhindra
sexuella trakasserier bland eleverna. I synnerhet i grundskolans årskurs 7-9.
Den slutsatsen drar Skolverkets inspektörer efter att ha granskat 80 skolor i
Jämtland, Västra Götaland, Kalmar och Blekinge. Inspektörerna granskade på
regeringens uppdrag kvalitén i skolornas arbete mot kränkande särbehandling
som exempelvis sexuella trakasserier. Mer om detta kan läsas i Miljöpartiets
motion Förbjud sexuella trakasserier i skolan.
3.3 Mobbning
I juli i år ökade den totala mängden påringningar till Barnens Hjälptelefon
med hela 70 procent jämfört med juli 1999. Av de statistiskt bearbetade
samtalen var det vanligaste enskilda problemområde som barn och
ungdomar ringde till BRIS om främst mobbning, där antalet samtal (1 380
) ökade med 26 procent jämfört med första halvåret 1999.
Mobbningssamtalen utgör nu mer än 15 procent av den totala
statistikförda samtalsmängden.
Skolan är en viktig mötesplats för barn och ungdomar. Skolan är dessutom,
genom skolplikten, ett obligatoriskt inslag i en ung människas liv. En skol-
pliktig pojke eller flicka är i princip tvingad att infinna sig i skolan oavsett
hur
de själva uppfattar miljön.
Förutsättningen för inlärning är att känna trygghet. Allt för många barn
mår fruktansvärt dåligt när de är i skolan och undviker ofta på olika sätt att
gå
dit. Enligt Bris är det allt för vanligt att många vuxna helst inte vill prata
om
obehagliga saker som t.ex mobbning, varken fysisk eller psykisk. Utbildning
och stöd till lärare är därför nödvändigt, annars blir det ett felaktigt
fokuserande på barnen. Antalet vuxna i skolan har minskat under 1990-talet
och med det finns det färre som ser och hör i skolan (Källa:
"Välfärdsbokslutet").
Trots att utbildningar och temadagar för skolpersonal och elever har ökat
sedan början av 1990-talet, visar undersökningar att mobbningen ligger kvar
på ungefär samma höga nivå som i början på 1980-talet. I runda tal betyder
det att omkring 100 000 barn och ungdomar varje år utsätts för mobbning i
skolan.
Men mobbning är inte bara ett problem för skolan utan en angelägenhet för
hela samhället. Det finns inga garanterat fredade zoner för barn och unga
inom bostadsområdet, fritidsgården eller den organiserade fritiden, dvs
föreningar och idrottsorganisationer.
Mobbning berör inte bara den utsatta individen utan i själva verket våra
mest centrala grundläggande värderingar och rättigheter i samhället. En
nollvision för mobbningen är därför den enda rimliga målsättningen. Att
slippa mobbning är en rättighet för varje ung människa.
Skolan måste också rikta in delar av sin undervisning på självstärkande
moment för eleverna. Men ansvaret ligger i huvudsak på de vuxna - ansvaret
får absolut inte skjutas över på barnen eller ungdomarna. Barnen måste också
lära sig att respektera varandras olikheter och att känna empati.
4 Att förebygga våld
Flickors liv begränsas på flera olika sätt. På många olika platser riskerar
de att utsättas för okvädesord och oprovocerat våld av både
familjemedlemmar och kamrater. Flickor behöver många gånger få
utbildning i självförsvar för att veta någorlunda hur man agerar om man
utsätts för hot om våld, samtidigt som pojkar många gånger behöver få
träning i empati och att hantera konflikter verbalt. Därför vill Miljöpartiet
att skolan får i uppdrag att ge denna utbildning.
5 Barn som förövare
Sommarlovet kan vara underbart samtidigt som det kan vara en lång
plåga. Forskning har visat att när skyddsnäten och tillsyn brister kring
belastade familjer så ökar risken för tilltagande missbruk och övergrepp,
dvs under sommaren. BRIS har under de tre senaste åren kartlagt
förövarbilden vid grövre övergrepp och tidigare i år varnat för att andelen
samtal som uppger kända jämnåriga förövare vid sexuella övergrepp för-
dubblats under det senaste året, vilket också stämmer väl med
erfarenheterna från Rädda Barnens pojkmottagning. För vissa barn
innebär sommarmånaderna en vuxenfrånvaro med utsuddade gränser och
minimerad kontroll. Äldre syskon och kamrater passar de yngre och
möjligheterna till en sexualiserad kontakt med övergrepp ökar. Dessa
unga förövare har i sin tur ofta en bakgrund med övergivenhet och
utsatthet i sitt bagage (Källa: Bris).
Barn är kan vara både offer och förövare till och med i samma person, dvs
barn utsätter andra barn för sexuella övergrepp. Såväl internationell som
svensk statistik visar att en betydande andel av alla sexualbrott begås av
ungdomar. Ofta har dessa tidigt visat ett avvikande sexuellt beteende. Dock är
det många bakgrundsfaktorer som samspelar, ingen ensam faktor leder till att
ett sexuellt förövarbeteende utvecklas hos en ung person. Dessa faktorer kan
vara kränkningar, våld inom familjen, bristande social kompetens,
beteendeproblem mm. Att uppmärksamma ungdomar som förgriper sig
sexuellt kan ses som ett preventivt arbete med flera syften: dels att hejda en
utveckling som hos vissa kan leda till ett förövarbeteende, dels förhindra att
barn blir sexuellt utnyttjade.
Socialstyrelsen har gjort en rapportserie kring problematiken med
sexualbrott och unga förövare. Dock saknas det fortfarande större
forskningsprojekt i detta ämne samt metoder och behandlingsalternativ.
Miljöpartiet hoppas att Sexualbrottskommittén återkommer med detta.
5.1 Föräldrar i fängelse
En hel del barn i Sverige har en eller båda av sina föräldrar intagna på
fängelse. Trots att föräldern befinner sig intagen betyder det inte att
dennes ansvar som förälder upphört. Barnet behöver fortfarande ha
kontakt med sin mamma eller pappa, även dessa barn har rätt till en
meningsfull tillvaro med sina föräldrar. Därför är det angeläget att det
fortsätter byggas besökslägenheter på slutna anstalter och att man
underlättar kontakten för barn vars föräldrar är intagna i fängelse.
6 Kvinnovåld
6.1 Kvinnofrid
Totalt sett har endast en tiondel av de drygt 1 000 polisanmälda grova
kvinnofridsbrotten lett till åtal. Däremot har åklagaren valt att väcka åtal
för annat, såsom misshandel och olaga hot. Lagen är än så länge ny och
både polis och åklagare menar att de till viss del saknar kunskap om hur
bestämmelsen ska tolkas. Det finns en del svårigheter men
förhoppningsvis kommer detta att bli tydligare med tiden och antalet
fällande domar kan öka. Under perioden 1 juli 1998 till 31 december 1999
har 73 män dömts för grov kvinnofridskränkning och 6 män har frikänts.
Hittills har åtgärder för att skydda kvinnor som utsatts för våld av
närstående män handlat om att skydda kvinnan genom inskränkningar i
hennes liv och frihet. Det krävs ofta en mycket allvarlig misshandel för att
polisen skall gripa mannen och för att åklagaren senare skall besluta om
anhållan och yrka på häktning. Mannen som begått misshandelsbrottet är i
många fall den som får bo kvar i hemmet, medan den utsatta kvinnan tvingas
fly från sitt hem. Ofta finns det dessutom barn med i bilden som dels kan
tvingas byta dagis eller skola, dels ofta redan har mycket frånvaro. De
psykiska konsekvenserna vad det gäller otryggheten av att leva under ständigt
hot är påtagliga. Med tanke på all den kunskap som vi faktiskt besitter idag
om mäns våld mot kvinnor borde det vara den våldsutövande mannen som får
sin frihet inskränkt. Inte som nu den våldsutsatta kvinnan som låses in med
sin rädsla.
Miljöpartiet inväntar med spänning resultatet av det uppdrag som
regeringen fått att se över bland annat besöksförbud och skydd av kvinnorna.
6.1.1 Socialtjänstens tillämpning av 8 a §
Som en del av kvinnofridslagstiftningen har socialtjänstlagen utökats med
en paragraf som ytterligare avser att förstärka socialtjänstens ansvar och
skyldighet att ge stöd och hjälp åt kvinnor som utsätts för våld. Allt för
många gånger är socialtjänstens hål alltför stora i det uppfångningsnät för
kvinnor som verkligen behöver hjälp. De fångas inte upp och får det stöd
de behöver. Paragrafen som vi åsyftar lyder:
"Socialnämnden bör verka för att kvinnor som är eller har varit utsatta för
våld eller andra övergrepp i hemmet får stöd och hjälp att förändra sin
situation." Detta ordet bör anser vi ska andras till skall. Som det är nu är det
tyvärr till intet förpliktigande.
6.1.2 Rättsintyg
Allt för få fall av kvinnomisshandel går till åtal och alltför många män
som förgriper sig på kvinnor blir aldrig straffade för det brott de begått.
Ett av problemen som hindrar detta är de bristfälliga rättsintygen. Ska
någon kunna dömas krävs det bevis och rättsintygen är ett sätt att säkra
bevis. Men allt för många rättsintyg är oanvändbara. Att skriva rättsintyg
ingår idag som en del av läkarutbildningen men uppenbart inte i tillräcklig
grad. Därför menar Miljöpartiet att utformningen av och innehållet i
rättsintyg måste stärkas i läkarutbildningen.
6.2 Kvinnojourkunskap - en given plats i
utbildningsväsendet
Kvinnojourerna har under tjugo år byggt upp en gedigen kunskapsbas
utifrån utsatta kvinnors verklighet. Det är av stor vikt att denna kunskap
kommer till nytta och därför vill Miljöpartiet än en gång peka på vikten
av att kvinnojourernas kompetens och kunskap används vid utbildningen
av till exempel socialtjänstemän, poliser och inom domstolsväsendet samt
inom hälso- och sjukvården.
Några organisationer som arbetar med våldsproblematiken för kvinnor och
män är kvinno- och mansjourer. Det finns i dag fyra riksorganisationer som
organiserar lokala kvinnojourer, mansjourer och kriscentra:
Riksorganisationen för Sveriges Kvinnojourer (ROKS), Sveriges
Kvinnojourers Riksförbund (SKR), Sveriges Mansjourers Riksorganisation
(SMR) och Samarbetsorganisationen för professionella kriscentra för män
(SPKM). SPKM fungerar i huvudsak som ett samtalsforum för professionella
behandlare som möter män i kris sitt arbete. ROKS, SKR och SMR arbetar
opinionsbildande för respektive målgrupp och stödjer det lokala jourarbetet
ute i landet. Kvinnojourer och mansjourer är namnlikheten till trots helt skilda
verksamheter. Kvinnojourerna vänder sig till brottsoffer medan
mansjourernas målgrupp är män i relationskriser. Kriscentrum vänder sig
också till män i kris. Dessutom finns Rikskvinnocentrum i Uppsala som,
förutom sin mottagning för misshandlade och våldtagna kvinnor, ägnar sig åt
utbildning av främst hälso- och sjukvårdspersonal samt forskning.
Miljöpartiet anser det vara av stor vikt att dessa organisationer får ett
fortsatt
stöd och tillräckliga resurser för att kunna fortsätta sin verksamhet.
6.3 Utlänningslagen
Trots den nya paragrafen i utlänningslagen, om att förföljelse på grund av
kön skall vara tillräckligt skäl för asyl, tillämpas inte denna i tillräcklig
hög grad. Många kvinnor som uppvisar dessa skäl blir trots den nya
paragrafen utvisade; de blir helt enkelt inte trodda av myndigheterna.
Detta ser vi som ytterst allvarligt då det handlar om dessa kvinnors liv.
Med bakgrund av detta anser vi att regeringen bör uppmärksamma denna
problematik och vidarebefordra till berörda myndigheter.
6.4 Trafficking
Ett samhälle som behandlar och ser kvinnor som en handelsvara är ett
hårt, känslokallt och cyniskt samhälle. Det är skrämmande att vi idag har
en väl utbredd handel med kvinnor som vara, som sexslavar, och att den
ökar. Exakt hur mycket marknaden ökar vet ingen, då det mesta är höljt i
mörker. Det finns vissa ekonomiska uppskattningar som pekar på att
handeln omsätter ungefär motsvarande 67 miljoner svenska kronor.
Rikspolisstyrelsen har fått i uppdrag att utreda hur stort problem
"trafficking" är i Sverige. Från polisens sida säger man att handeln blivit
allt synligare och mer organiserad framförallt från de forna östeuropeiska
länderna. Idag är det framför allt kopplerilagen som kan användas och en
skärpning av den ser nu Sexualbrottskommittén över. Men den lagen är
långt ifrån tillräcklig då utlänningslagens regler om bland annat snar
avvisning försvårar hanteringen av dessa fall. Schengen-samarbetet
kommer också att underlätta för denna sortens verksamhet i och med den
fria rörligheten över gränserna inom EU-länderna. I Sverige idag finns det
ingen lag som hindrar handel med kvinnor över gränsen.
Sexualbrottskommittén arbetar nu med bland annat problemet
"trafficking". Den kommer att återkomma med dels en definition av vad
som räknas som "trafficking", dels ett lagförslag.
6.5 Pornografi
Pornografi (heterosexuell sådan ) är ofta ett sätt att uttrycka
maktförhållanden mellan kvinnor och män. Kvinnor som underordnade
och män som överordnade. Dessutom följs detta skickligt upp av våra
medier. De är duktiga på att fånga upp, spela på och förstärka de
stereotypa bilder som finns av manlighet respektive kvinnlighet. Framför
allt inom reklamens värld. Här framställs kvinnan som passiv och hennes
främsta uppgift är att se ung, vacker, smal och sexig ut. En man däremot
avbildas som aktiv, potent och med pondus och muskelstyrka. Samma
bilder återfinns inom pornografin men här är de så mycket mer extrema
och med ett mycket klarare uttalat sexuellt tema. Alla, kvinnor som män,
är ständigt sexuellt redo.
Pornografin säljs på video, i tidningsform och via diverse olika TV-kanaler
och vi möter det nästan dagligen och nästan överallt, på hotellrum, TV, film,
kiosker etc. Vi vill verka för att utbudet av pornografi minskas i samhället.
Detta kan till exempel ske genom att exponering av pornografi förbjuds på
samma sätt som reklam för tobak och alkohol. Pornografi förmedlar en
snedvriden syn på kvinnor och mäns sexualitet. Denna påverkan kan vara
skadlig, särskilt för unga människor.
Vi vill verka för ett samhälle fritt från sexuellt förtryck såsom pornografi.
Därför anser vi att regeringen bör utreda pornografins skador och
konsekvenser för till exempel unga människor och hur detta påverkar i deras
syn på sexualitet.
7 Mäns våld
Män utövar våld mot barn, mot kvinnor och mot andra män. Det är av stor
vikt att både forskning och olika sorters handlingsprogram fokuserar på
detta faktum. Män som slår måste ändra sitt beteende. Därför behöver vi
en bred diskussion på alla nivåer i samhället för att på sikt kunna arbeta
med att förändra. Bara för att det har varit på ett sätt behöver det inte
alltid vara så.
En tämligen ny trend idag är mansjourerna. De vänder sig till män i kris i
samband med en skilsmässa, vid vårdnadstvister eller andra problem i
umgänget med barnen. På jouren kan män möta och samtala med andra män
om hur de mår. Om de behöver ytterligare hjälp slussas de vidare till advokat,
familjerätten eller andra instanser som psykiatrin. Män som misshandlar
kvinnor är dock inte någon målgrupp för mansjourerna. Men att ge män
möjlighet att tillsammans med andra män diskutera sina tankar och
funderingar är ett steg i rätt riktning anser Miljöpartiet.
7.1 Mansrollen
Positiva möjligheter ligger i arbete med den nya mansrollen för att man
ska kunna ta till sig nya öppningar. - Vad är det som driver män att
våldta, misshandla och begå övergrepp? - Varför är män tysta när
sexslaveri, kvinnomisshandel och våldspornografi debatteras? - Varför
tiger så många män när kvinnoförnedrande skämt och lumparjargong
överlever långt in i medelåldern? Därmed överförs en acceptans till våra
barn. Det är hög tid för män att mer aktivt diskutera mansrollen. De flesta
kvinnokonferenser - även FN:s senaste stora konferens - slutar med en
sorts suck över manssamhällets avarter, mansrollen och männen. Det
räcker inte att kvinnor diskuterar jämställdhet och könsroller när det är
mansrollen och dess schabloner, som är det största problemet. Självfallet
måste utgångspunkten för en debatt om mansrollen vara att vi alla är
individer. Men vi är alla påverkade av schabloner - allt från det att unga
pojkar får en bild av den manliga rollen genom att läsa i s k herrtidningar
där kvinnan är till för att köpas, utnyttjas och förnedras, via lumpartidens
mer groteska jargong till den manliga vuxenvärldens acceptans, tystnad
eller t o m medlöperi.
Mansrollen är ett hinder för att samhället skall civiliseras. Alla negativa
begrepp som våld, krig, övergrepp, misshandel, mord, våldtäkt förknippas
med män. Medan omsorg, vård, ömhet och omtanke förknippas med kvinnor.
Det innebär inte att alla män måste förbli potentiella våldtäktsmän - eller att
alla kvinnor har ensamrätt på omtänksamhet och omvårdnad. Självfallet inte,
men könsrollerna formar oss, vare sig vi vill det eller inte, vare sig det är
vår
avsikt eller inte.
Det har alltför ofta ansetts som naturligt att kvinnor diskuterar och driver
frågor om jämställdhet. Mäns deltagande har varit undantag snarare än regel.
Ofta är det kvinnor som med kraft reagerar mot det rent fysiskt mest tydliga
uttrycket för kvinnoförtryck: våldspornografi, sexhandel, kvinnomisshandel.
Men mäns våld mot kvinnor är inte en bara kvinnofråga, utan även en
mansfråga och det är i ännu högre grad en samhällsfråga.
7.2 Manskonferens
Män liksom kvinnor underställs föreskrivna normer om hur de ska bete
sig som man respektive kvinna. Därför är det av största vikt att männens
roll undersöks, analyseras och förändras. En tvärpolitisk utredning bör
tillsättas för att analysera den nya mansrollen och hur det ska föras ut till
allmänheten. Regeringen bör ta initiativ i FN för att hålla en
världskonferens om mansrollen och dess konsekvenser inom samhällets
alla områden.
8 Gemensam vårdnad
Nyligen trädde lagen om gemensam vårdnad i kraft och det är ännu för
tidigt att se utfallet. Dock saknades det redan i propositionen en analys av
betydelsen av mäns våld mot kvinnor och till viss del även hur det
drabbar barnen, vilket var mycket olyckligt. Det finns dock redan nu en
hel del forskning som visar på att våldsutövande män utnyttjar barnen för
att fortsätta förföljelsen av kvinnan. Forskning har visat att våldet mot
både kvinnan och barnet ofta fortsätter vid umgängestillfällena. Den man
som dömts för någon form av våld mot kvinnan och/eller barnet anser vi
ha förverkat sin umgängesrätt och rätt till vårdnad. Miljöpartiet ser fram
emot resultatet av den utvärdering av utfallet av lagändringen som
riksdagen nu genomför.
9 Vuxnas mobbning av vuxna
9.1 Sexuella trakasserier inom idrotten
Kunskapen om sexuella övergrepp och sexuella trakasserier inom idrotten
i Sverige är fortfarande ett outforskat område. Få, om ens några,
vetenskapliga studier har gjorts på svenska förhållanden. Även
internationellt är forskningen om sexuella övergrepp och trakasserier
inom idrotten i sin linda. Och de studier som gjorts handlar nästan enbart
om kvinnor.
Tidigare i höst presenterades en undersökning bland elitidrottskvinnor i
Norge. 28 procent av dem hade upplevt sexuella trakasserier inom idrotten,
antingen av ledare, tränare eller andra aktiva. Flera av de allra bästa
idrottsutövarna (de som har deltagit i OS eller VM) har drabbats av sexuella
trakasserier än de på lite lägre nivå. Detta gäller särskilt kvinnor över 23 år.
Hela 38 procent av dem som deltar i en lagidrott har upplevt sexuellt
trakasseri.
Den norska forskningen visar också på att de flesta rapporterade fall rör
äldre manliga tränare som förgripit sig på unga, kvinnliga idrottare. Dessutom
är det vanligt att de drabbade väntar i åratal innan de avslöjar vad som hänt.
För några år sedan gjordes en undersökning bland kanadensiska OS-
deltagare. Bland dem som svarade (endast 22 procent) uppgav 8 procent att
de tvingats till sex med någon auktoritetsperson inom idrotten, 20 procent
svarade att de hade haft sex med någon tränare eller ledare.
Miljöpartiet anser att det är viktigt att det tas fram etiska riktlinjer,
inklusive frågan om sexuella trakasserier och övergrepp. Detta borde ingå i all
ledarutbildning inom idrotten. Dessutom borde förbunden ha en strategi för
hur man ska hantera det när något händer.
Sådana riktlinjer, code of conducts, finns i bland annat Kanada,
Nederländerna, Australien och England. I Norge tillsatte Norges Olympiske
komite og riksidrottsforbundet i höstas en kommitté för att utarbeta riktlinjer.
9.2 Sexuella trakasserier inom högskolans värld
En väldigt viktig fråga vad det gäller våldet i samhället gäller sexuella
trakasserier mot studenter och doktorander. I en ny undersökning som
gjorts vid läkarutbildningen vid Göteborgs universitet visade det sig att
där hade var tredje kvinnlig student utsatts för sexuella eller
könsrelaterade trakasserier. Var femte kvinnlig student hade utsatts för
påträngande beröring. Krav eller frågor om sexuella tjänster förekom
dessutom i några fall.
Detta är naturligtvis helt oacceptabelt och reser frågor om de regler som
finns i dag räcker till. Vi ser det som angeläget att fler lärosäten gör
liknande
undersökningar.
När det gäller problemet med sexuella trakasserier i högskolan har
regeringen de senaste åren tagit en rad initiativ. Till exempel att det i nu
högskolelagen och högskoleförordningen anges att högskolan ska iaktta och
främja jämställdheten mellan män och kvinnor samt förebygga och förhindra
sexuella trakasserier. Men detta är inte tillräckligt.
Jämställdhetslagen bör även omfatta studenter. Jämställdhetslagen är en
del av arbetsrätten och handlar om jämställdheten på en arbetsplats och hur
arbetsgivare och anställda ska uppträda. Eftersom studenter inte är anställda
omfattas inte dessa av jämställdhetslagen. Frågan är om inte höskolan också
ska betraktas som en arbetsplats, inte bara för de som är anställda som
skolpersonal utan även för de studenter som är inskrivna där. Miljöpartiet vill
att regeringen återkommer med ett förslag angående en utvidgning av
jämställdhetslagen så att den även omfattar högskolor och universitet.
Studenter på högskolenivå är från 18 år och uppåt och en väldigt stor del
av studentpopulationen är äldre. Mer än var fjärde student är 30 år eller mer,
och mer än var tionde är 40 år eller äldre. Detta är deras arbetsplats och
därmed ska de vara skyddade i lagen mot sexuella trakasserier.
9.3 Sexuella trakasserier på arbetsplatser
Under den senare delen av 1990-talet ökade antalet anmälningar för
mobbning och trakasserier på arbetsplatserna kraftigt. Och enligt
Arbetarskyddsstyrelsen fortsätter ökningen. Det är inom
kvinnodominerade yrken såsom vård, skola och handel den största
ökningen av antalet anmälningar skett. Mellan åren 1996 och 1998 ökade
antalet anmälningar för mobbning och trakasserier på arbetsplatsen för
män cirka 120 procent och för kvinnor ca 80 procent. Detta sker samtidigt
som nästan alla andra anmälda arbetsskador har minskat. Främst kommer
anmälningarna från åldersgruppen 45-54 år. Under 1998 anmäldes 16
000 arbetssjukdomar. Cirka 650 av dem orsakades av mobbning eller
trakasserier. Tre fjärdedelar av dessa gäller kvinnor.
Ca 45 procent av anmälningarna handlar om mobbning från chefer eller
arbetsledare. Ett problemet är att de flesta fall av mobbning nu faller utanför
lagstiftningen och att samma regler måste gälla för alla arbetstagare oavsett
problemet. Det är oerhört svårt att få mobbning klassat som arbetsskada.
Sexuella trakasserier mot såväl ungdomar som vuxna är ett uttryck för en
brist på respekt människor emellan.
9.4 Våld mot invandrare och homosexuella
Intoleransen tar sig ibland våldsamma uttryck: under de senaste tio åren
har 28 människor mördats i Sverige på grund av sin sexuella läggning.
Var fjärde homosexuell har råkat ut för våld eller trakasserier.
På samma sätt som det finns lagstiftning om hets mot folkgrupp måste det
finnas skydd mot det våld och hot som riktas mot homosexuella.
Men homofobi kan inte enbart stävjas i politiskt beslutande församlingar.
Det är vanligt med diskriminering på arbetsplatser och i andra sociala
sammanhang och därför är det nödvändigt att samhället med kraft bidrar till
att negativa attityder och felaktiga begreppsbildningar inte lever vidare.
Kunskap om det okända brukar hjälpa mot intolerans. I lagen om hets mot
folkgrupp borde även hets mot homosexuella ingå, trots att de inte ingår i
definitionen "folkgrupp".
En annan intolerans är rasism och nazism. Att bekämpa rasism och
främlingsfientlighet är självfallet en mycket viktig angeläget. I dag har var
femte invånare i Sverige utländsk bakgrund. Om tio år kommer nästan var
fjärde invånare att ha utländsk bakgrund. Och i de invandrarrika förorterna i
Stockholm, Göteborg och Malmö har en överväldigande del av de boende i
dag invandrarbakgrund.
Vi kan se tendenser till att rasisternas och nazisternas verbala hot
förvandlats till konkreta fysiska, och hoten omsätts många gånger till
verklighet. Fienden elimineras med våld som t ex vid bilbomben i Nacka,
polismorden i Malexander och mordet på syndikalisten Björn Söderberg.
Nazisterna utnyttjar även Internet för att trakassera och hota folk med sina
drygt 40 hemsidor i Sverige. Vi måste alla aktivt ta avstånd från dessa
yttringar och ständigt hålla den demokratiska och humanitära diskussionen
levande.