Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening behovet av stöd och hjälp till vuxna barn till alkoholister enligt vad i motionen anförs om en avgiftsfri kontakt med kurator eller psykolog. Motivering
I Sverige finns ca 300 000 alkoholister. Det finns också ett stort antal högkonsumenter av alkohol som genom sitt drickande åsamkar barn och anhöriga lidande.
Ett stort antal barn till alkoholister får aldrig bekräftelse eller stöd i sin situation. Många barn upplever att hela vuxenvälden sviker och att ingen går att lita på. De flesta barn till alkoholister får själva lära sig att bearbeta och hantera konsekvenser av en eller av båda föräldrarnas drickande.
Det paradoxala är att många barn till alkoholister gör allt för att ingen ska förstå att någon förälder dricker och ändå ständigt väntar på att någon vuxen ska genomskåda försvaret och ge stöd och hjälp. Små barn kan ägna mycket stor tid åt att fantisera om hur det skulle vara om pappa/mamma inte drack eller hur livet skulle vara med en annan pappa och mamma.
De allra flesta barn älskar sina föräldrar. De allra flesta barn försöker också att skydda sina föräldrar från omgivningens reaktioner och berättar inte om föräldrarnas alkoholmissbruk förrän i vuxen ålder. Många vill inte berätta alls för att skuld och skamkänslorna är så starka.
Många barn till alkoholister besitter egenskaper som är karakteristiska för alkoholister. Det kan vara tankebesatthet och kontrollförlust, oförmåga att uttrycka känslor, svårigheter att uthärda motgångar och besvikelser, känslomässig omognad, en överdriven ängslan för mänskliga kontakter, dålig självkänsla, ett storslaget beteende, en känsla av isolering, perfektionism, en osäkerhet inför auktoriteter. Till detta kommer att de ständigt har skuldkänslor.
Familjen kan svara genom att: vara förnekande, vara beskyddande, tycka synd om den som dricker, bli generad och undvika situationer där alkohol finns, förändra roller inom familjen, ta över ansvaret, känna skuld, känna oro, känna rädsla, ljuga, hysa falska förhoppningar, pendla mellan besvikelser och lyckokänslor, bli förvirrade, känna ilska, känna hopplöshet, ömka sig själv, ha samvetskval och uppleva en ständig förtvivlan.
Om man tittar på de mest vanliga karakteristiska dragen hos vuxna barn till alkoholister är det inte svårt att se sambanden med de drag som föräldrarna uppvisade. Många kan berätta om den dåliga självkänslan som för många beskrivs på ett liknande sätt. Vissa barn har tur genom att andra vuxna kan tillgodose delar av grundläggande behov. Det kan dock aldrig ersätta föräldrarnas omsorg och kärlek. Oavsett om vi vill det eller inte så är föräldrar de starkaste och viktigaste förebilderna för sina barn. Under hela ett barns liv finns föräldrars beteenden, attityder, värderingar, förmåga och grad av bekräftelse med i barnens liv som en stark ledstjärna.
Många barn till alkoholister blir själva alkoholister medan andra söker sig till alkoholister, bildar familj och för beteendena vidare. Genom att lyssna på barn till alkoholister som blivit vuxna går det att se gemensamma mönster, beteenden, reaktioner och livsmönster.
När dessa barn i vuxen ålder söker hjälp för olika krämpor är det av högsta vikt att sjukvård, psykiatri, socialtjänst och andra instanser har kunskap om alkoholismens konsekvenser för både små och vuxna barn.
Tankesättet måste vara holistiskt med förmåga att kunna se bakom de symptom som gör att patienten har sökt hjälp. Det hjälper inte att sjukskriva för t.ex. utbrändhet, ge lugnande tabletter och tro att problemet är löst.
För att hitta en hållbar lösning behövs det hjälp för barnet med att förstå sin situation och sin historia för att sedan med öppna ögon kunna ta itu med sin situation. Samhället har ett särskilt ansvar för denna grupp människor, ett ansvar som det på ett bättre sätt borde uppfylla. Ofta har stöden och behandlingsinsatserna för deras föräldrar uteblivit eller varit verkningslösa. Därtill har staten tillhandahållit alkoholen. För att rättfärdiga detta bör vuxna barn till alkoholister ges möjlighet till avgiftsfri kurators- eller psykologkontakt. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Stockholm den 2 oktober 2000
Yvonne Oscarsson (v)