Motion till riksdagen
2000/01:So439
av Adolfsson, Berit (m)

Barn- och ungdomsvården


Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utvärdera reformen "Gratis vård av barn" både ur barnens
och sjukvårdens synvinkel.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utvärdera barn- och ungdomspsykiatrins organisation,
uppgifter och metoder.
Motiv för mitt förslag
I SOU 1998:97 med rubriken "Gör barn till medborgare!" ges en översikt
av hur barns villkor i Sverige har sett ut och förändrats under 1900-talet.
Man konstaterar där att barns rätt att få sina särskilda barnbehov
tillfredsställda inom hälsovården har försämrats igen under 1980-talet.
Sedan "gratis" sjukvård för barn införts, har sjuka barns tillgänglighet till
barnsjukvården snarare försämrats än förbättrats. Dessa barn drabbas av långa
väntetider och bristande tillgänglighet till vård, medan tillgången till
specialister i primärvården minskats. Från vården har hissats varningsflagg
för att "gratisreformen" inneburit att barnfamiljer går till fel instans med
sina
sjuka barn. En utvärdering av reformen vore värdefullt både för sjukvårdens
personal och de sjuka barnen.
Barn, som lever i utsatta miljöer, med misshandel och missbruk och våld,
måste vänta orimligt länge på hjälp inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP)
runt om i landet. Väntetider på omkring ett år hör till vanligheterna.
På senare tid har tingsrätter i tvistemål rörande vårdnad begärt uttalande
från BUP. Dessa utredningar har låg prioritet hos mottagningarna och barn får
vänta väldigt länge på att få lugn och ro i sitt liv. BUP:s uppgift är att vårda
och hjälpa sjuka barn, inte att lösa vårdnadstvister.
Risken är också stor att dessa utredningar tar läkarnas tid i anspråk, så att
barnen i vårdnadstvisterna, enbart på grund av detta, behöver hjälp med
psykiska besvär och att t.ex. hjälpen för de barn som på grund av sin
hemmiljö är i akut behov av BUP:s resurser får vänta så länge att barnet får
livslånga men. Därför föreslår jag en utvärdering av den organisation som
ofta är det sista halmstrået för dessa barn, BUP.

Stockholm den 4 oktober 2000
Berit Adolfsson (m)