1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att studera rehabiliteringsbehov och undersöka om det behövs
speciella insatser för kvinnor.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att både mäns och kvinnors inflytande i vården behöver
stärkas.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att kvinnor och män skall inkluderas i klinisk
läkemedelsprövning och att resultaten analyseras könsspecifikt.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att kunskaperna inom sjukvården om kvinnors symtom och
sjukdomsbilder måste öka.
Bakgrund
"Varför är kvinnors upplevelser av sjukdom större än mäns?" Vissa
forskare ställer sig den frågan. Om man söker svar på den frågan så måste
man se på människans tillvaro och plats i samhället. Kvinnors och mäns
hälsa kan inte isoleras från rådande familjestruktur eller från barnens
behov utan man måste också se den ur ett socialt, kulturellt och
existentiellt perspektiv. Skillnaderna i sjuklighet mellan män och kvinnor
tycks visa att kvinnor mer än män upplever vad man kan kalla icke
livshotande sjukdomar och att de söker läkarhjälp oftare.
Kvinnoproblem upplevs som diffusa. I en doktorsavhandling fann man att
mycket av kvinnors vardag och villkor osynliggörs hos läkaren. Denne,
många gånger oftast en man, är rädd för att fråga den kvinnliga patienten hur
det är där hemma. Detta delvis för att inte kränka patientens integritet och
delvis för att de därmed kan få del av problem som de inte kan lösa.
Utfrågningar tar tid och läkarnas arbetsbelastning är hög. Kvinnor efterfrågar
också en "hedervärd" diagnos.
Behov och efterfrågan av vård
Ett sätt att definiera vård på lika villkor går ut på att det är behovet av
vård som skall ligga till grund för hur vården utnyttjas. Det är emellertid
inte enbart vårdbehovet som styr vårdutnyttjandet utan även en rad andra
faktorer såsom ekonomi, utbildning, kunskaper och attityder kan påverka
efterfrågan både på individ-, grupp- och befolkningsnivån. Dessutom
påverkas utnyttjandet av hur lätt- eller svårtillgänglig vården är för
patienterna samt utbudet av sjukvårdstjänster. Utbudet å sin sida är
beroende av hur stora resurser som avsätts för hälso- och sjukvården och
hur de fördelas.
Män tenderar att gå till specialistmottagning på sjukhus medan kvinnor
ofta går hos husläkare. Män är mera nöjda än kvinnorna med den information
som ges. För de sistnämnda är det bemötande de får av vårdpersonalen
mycket viktigt.
Kvinnor har ett större vårdutnyttjande än män, framförallt när det gäller
öppen vård. Bland faktorer som kan förklara detta finns längre livslängd,
behov av vård till följd av kvinnors reproduktiva funktioner samt i
könsspecifik sjuklighet. Könsroller och skillnader i beteenden kan vara en
förklaring, olika livsvillkor en annan.
Vi anser med utgångspunkt i den nuvarande utvecklingen inom sjukvården
att det är viktigt att studera olika rehabiliteringsbehov för att undersöka om
det behövs speciella insatser för kvinnor.
Skador i rörelseorganen
I åldern 45-49 år förtidspensioneras dubbelt så många kvinnor som män
på grund av sjukdomar i rörelseapparaten. Dessa åkommor kräver sällan
sjukhusvård och är inte direkt dödande men innebär allvarligt sänkt
livskvalitet för de drabbade. Sjukdomsgruppen kräver många
sjukskrivningsdagar och leder ofta till lång bortovaro från arbetet - i
värsta fall förtidspensionering. Kvinnorna har en betydligt högre
sjukfrånvaro av denna anledning.
Vad beror då detta förhållande på? Några ärftliga sjukdomsskillnader
mellan kvinnor och män finns inte dokumenterade, med undantag för några
enstaka mycket ovanliga åkommor.
Däremot föreligger generellt stora skillnader i muskelmassan hos kvinnor
och män. En undersökning gjord 1993 visade att kvinnorna hade 52 procent
av männens styrka i övre extremiteterna och 66 procent i de nedre. Dessutom
måste beaktas att styrkan avtar med åren. Detta förhållande gör att kvinnor
som måste göra tunga lyft, exempelvis inom vård- och omsorgsyrkena, med
åren löper allt större risk för att drabbas av skador. Anmärkningsvärt är därför
att äldre kvinnor utgör en stor andel av de anställda inom nämnda sektor. Med
andra ord har arbetsmiljön stor betydelse för hälsan.
Ett uppenbart problem är exempelvis att de redskap, verktyg och apparater
som används nästan alltid är utformade av män för män. De är
dimensionerade för manlig kraft och manshänder! Den genomsnittliga
kvinnohanden tvingas arbeta med utspärrade fingrar vilket är mycket mer
ansträngande än vid ett optimalt handgrepp. En bidragande orsak till
kvinnornas högre problemfrekvens i rörelseorganen kan sökas i deras dubbla
roll. Trots allt tal om ökad jämställdhet är det fortfarande kvinnorna som i de
flesta fall har huvudansvaret för hemmet skötsel. Även om detta arbete är mer
varierat än ett tungt och/eller monotont yrkesarbete innebär det ofta att
samma muskelgrupper ansträngs ytterligare.
Stora satsningar på rehabilitering har skett under 1900-talet och
tyngdpunkten i den processen har förskjutits mot arbetslivet. Det bedrivs
alltmer forskning om arbetsinriktad rehabilitering, men mycket sällan
könsteoretisk forskning med den inriktningen. Den mycket begränsade
forskning som finns tillgänglig visar att kvinnor missgynnas vid
arbetsrehabilitering. Vi anser att det är angeläget att uppmärksamma de
långsiktiga effekterna av kvinnors och mäns arbetsrehabilitering och att
närmare undersöka om den praktiska tillämpningen av socialförsäkringen
innebär diskriminering på grund av kön eller andra grunder.
Skillnader i behandling
Kvinnor och män har i vissa fall behandlats olika vid samma sjukdom.
Särbehandlingen har skett oreflekterat och utgår inte från kunskap om
skillnader mellan könen.
Det finns mycket som talar för att hjärt-kärlsjukdomar yttrar sig olika hos
män och kvinnor. Detta beror troligen på att det finns ett samband mellan de
kvinnliga könshormonerna och utveckling av kardiovaskulära sjukdomar.
Kvinnor utrycker sig på ett annorlunda sätt än männen när de beskriver sina
bröstsmärtor och detta leder många gånger till att symtomen misstolkas och
att diagnosen ställs sent. I studier från bl.a. USA har det påvisats att kvinnor
särbehandlats när det gäller behandling och omhändertagande. Kvinnor med
hjärtinfarkt fick vänta längre än män på undersökning och EKG-tagning och
vårdades i större utsträckning på vårdavdelning än på intensivvårdsavdelning.
Det finns stor anledning att rikta större uppmärksamhet mot hur den
kranskärlsjuka kvinnan behandlas och omhändertas.
Bemötande - kommunikation
Litteraturundersökningar visar att mycket få av de patientenkäter som
genomförts tidigare har ett könsperspektiv. En studie från en statlig
utredning (SOU 1996:133) visar enligt utredningens enkät att kön ej är
det mest väsentliga patientkarakteristiska för hur patienterna uppfattar
hälso- och sjukvården.
Närmare 90 procent ansåg att könet på vårdgivaren har ingen eller liten
betydelse. På följdfrågan vilket kön man skulle föredra svarar kvinnor i större
utsträckning än män att de föredrar att besöka en kvinnlig vårdgivare, i
synnerhet de som besöker gynekolog.
Det visar sig i uppgifter från Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
(HSAN) att kvinnor står för ca 60 procent och män för 40 procent av
anmälningarna. Kvinnornas andel är ytterligare några procentenheter högre
bland de ärenden som lett till olika disciplinpåföljder, dvs. ersättning från
patientskadeförsäkringen eller disciplinpåföljd från HSAN.
Avsaknaden av könsspecifik kunskap, bemötande och behandling påverkar
hälso- och sjukvårdens möjligheter att prestera goda resultat. Det är inte
tillfredsställande att kvinnor blir behandlade efter en manlig norm.
Ett centralt problem för bemötande och behandling i vården är den
underordnade ställning i vilken patienten lätt hamnar i mötet med vårdens
representanter.
Vi anser att både kvinnors och mäns inflytande på den vård som ges
behöver stärkas.
Framtagande av nya mediciner
I FASS finns mycket få beskrivningar som underlag för att ge olika doser
till kvinnor och män. För några få läkemedel rekommenderas dosering
relaterat till kroppsvikt eller kroppsvolym. Mycket sällan förekommer
information om huruvida kvinnor och män har samma eller olika förmåga
att tillgodogöra sig läkemedlet. Det saknas alltså könsspecifik information
om vad som utgör optimal läkemedelsbehandling vid olika tillstånd.
I USA är det numera ett krav att vid klinisk läkemedelsprövning inkludera
både män och kvinnor och att analysera materialet könsspecifikt.
Motsvarande krav finns inte i Sverige. En del slutsatser och erfarenheter kan
naturligtvis dras vid en genomgång av bland annat biverkningserfarenheter.
Vi menar att både kvinnor och män skall inkluderas i klinisk
läkemedelsprövning och resultaten analyseras könsspecifikt.
Bemötandet av kvinnor i sjukvården
Många kvinnor som sökt vård och hjälp och sedan blivit
läkemedelsberoende berättar att de i en ganska normal livskris inte har
efterfrågat något läkemedel. De har velat ha annan hjälp/behandling, men
trots detta har de lämnat läkaren med ett recept i handen. Speciellt vanligt
är detta i kontakt med en manlig läkare som ofta har svårt att hantera
känslor. Allra mest "problematiskt" blir det om kvinnan börjar gråta.
Socialt utsatta kvinnor får allt oftare sömn- och lugnande medel i brist på
andra mer adekvata insatser.
Det finns uppenbarligen mycket att göra beträffande läkarnas bemötande
av kvinnliga patienter i sjukvården.
Män har lättare att få rehabiliteringsinsatser och de möter också i
allmänhet större förståelse för att insatserna tar tid. Både arbetsgivare och
försäkringskassorna vidimerar detta mönster. Inte helt förvånande får män
med kvinnor runt omkring sig bättre stöd än kvinnor med män runt omkring
sig.
Kvinnor och män skall inte alltid ha samma vård för att få likvärdig vård.
Det är dock viktigt att när vården utformas olika för kvinnor och män måste
detta ha sin grund i kunskaper om kvinnors och mäns olika sjukdomsbilder
och olika behov. Den kunskapen saknas fortfarande på många områden.
Kvinnors symtombild stämmer ibland inte med sjukvårdens kunskaper, vilka
ofta utgår från mäns symtom.
Kunskaperna inom sjukvården om kvinnors symtom och sjukdomsbilder
måste öka.