1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om det statliga stödet till hivinformation och
hivprevention.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om de ideella organisationernas centrala roll i arbetet
med hivprevention.
Motiv för mina förslag
Spridningen av hiv och aids är ett av de största och allvarligaste problem
världen står inför. Medvetenheten om de oerhörda problem med hiv och
aids som många utvecklingsländer står inför måste öka, vilket utvecklas i
annan motion.
Den bedrövliga hivsituationen i bl.a. Afrika får dock inte göra att
diskussionen om hiv och aids stannar av här hemma.
I Sverige och andra västländer har de mörkaste profetiorna om vad
hivsmittan skulle kunna åstadkomma dessbättre hittills inte infriats. Men detta
åstadkoms först efter omfattande informationsinsatser om riskerna som
sjukdomen bär med sig. Särskilt viktig var frivilligorganisationernas
verksamhet.
Röda korset och Noaks Ark var pionjärer i det hivpreventiva arbetet. Utan
dessa frivilliginsatser och andra åtgärder från såväl privata som offentliga
aktörer hade hivsituationen lätt kunnat bli betydligt allvarligare. Den
öppenhet som präglat hivpreventionsarbetet har varit och är en central faktor i
att bekämpandet av hiv varit relativt framgångsrikt.
Men problemet med hivspridning är långt ifrån löst. Drygt 5 000 personer
har registrerats som hivinfekterade i Sverige. Två tredjedelar av dessa fall
finns i Stockholmsområdet. Infektionen, tragiken och den livslånga kampen
är något som många människor och deras närmaste dagligen tvingas hantera.
Varje år drabbas drygt 240 personer av hivinfektion. Infektionen kan
drabba vem som helst som är oförsiktig, samt barn som föds av hivsmittade
mödrar.
Att få veta att man är hivpositiv innebär stor personlig smärta. Tack vare
den medicinska utvecklingens framsteg har sjukdomsförloppet i aids kunnat
bromsas, men hivinfektion är ändå förenat med en livslång medicinering och
stor osäkerhet inför framtiden. Hivpositiva barn tvingas medicinera hela livet
för att överhuvudtaget kunna överleva. Låt oss aldrig glömma att hivinfektion
leder till en dödlig sjukdom.
I dag arbetar ett antal ideella föreningar och ungdomsmottagningar aktivt
med att förebygga att fler personer drabbas. Samtidigt är det oroande att
trycket i informationen och allvaret med vilket frågan betraktas förefaller ha
minskat. Det talas allt mindre om de risker och faror som hiv/aids för med sig.
Nya bromsmediciner verkar ha gjort att rädslan för infektionen börjat avta.
Om medvetenheten minskar kan hivspridningen börja öka igen. Varje
generation svenskar måste vara medveten om riskerna.
Att staten har ett starkt intresse av hivinformation och hivprevention
innebär inte att staten är den som bäst genomför informationssatsningar.
Erfarenheterna talar för att de ideella organisationerna måste ges en central
roll i det hivpreventiva arbetet för att det skall vara effektivt. Detta bör
riksdagen ge regeringen till känna.
I storstäderna finns flest hivsmittade. Ökar spridningen regionalt eller i de
så kallade riskgrupperna riskerar den att fortplantas ut i landet och utanför
riskgrupperna. Det innebär att det förebyggande arbetet särskilt måste
uppmärksamma storstädernas situation, liksom att människor i riskgrupperna
nås.
Samtidigt är det viktigt att understryka att hiv och aids verkligen inte bara
är ett problem regionalt eller i vissa grupper. Det är ett riskfyllt beteende
som
är farligt, oavsett var man bor eller vilken sexuell läggning man har.
Bidragen för hivprevention bör fördelas nationellt genom ett
ansökningsförfarande, så att ideella organisationer kan anlägga ett nationellt
perspektiv på sina insatser och själva styra resurserna dit de bäst behövs.
Projekten som kommer ifråga för stöd skall kunna vara fleråriga till sin
karaktär för att säkerställa kontinuitet och långsiktighet i arbetet.
Arbetet med hivprevention måste fortsätta samtidigt som insatser görs för
att fortsätta arbetet med att finna ett botemedel mot hiv/aids.