Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att samtliga kommuner skyndsamt samordnar sitt ansvar vad
gäller socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen.
Varför skall sjuka äldre lida i onödan?
I samband med ädelreformens genomförande överläts åt kommunerna att
bestämma omfattningen av ansvaret för den kommunala hälso- och
sjukvården.
Flertalet kommuner - drygt 50 procent - valde att ansvara för vården av
äldre i både ordinärt boende (i hemmet) och i särskilt boende.
Under 1990-talet har antalet slutenvårdplatser minskat från 90.000 till
60.000 bäddar.
Nerdragningen av antalet platser beror bland annat på att kommunerna har
tagit över ansvaret för vården av de äldre som bedöms vara "medicinskt
färdigbehandlade".
När nu reformen satt sig, visar det sig att det medicinska vårdbehovet av
äldre successivt ökar och mer avancerad omvårdnad efterfrågas.
Svenska Kommunförbundet uppskattar att vårdtagarna idag har lika stora
behov av såväl socialtjänster som hälso- och sjukvårdstjänster. Detta har
uppmärksammats av vissa kommuner som bedriver ett nära samarbete med
hälso- och sjukvårdspersonal i kommunerna.
Detta sker bland annat genom den medicinskt ansvariga sjuksköterskan
(MAS-en), vars uppgift är att hålla sig à jour med vårdtagarens samlade
behov av vård och omsorg.
Andra kommuner väljer att organisera vården där en biståndshandläggare -
utan sjukvårdskompetens - har huvudansvaret för att bedöma vårdtagarens
behov av insatser. Här tilldelas vårdtagaren ett antal hemtjänsttimmar enligt
det aktuella behovet. Skulle behov av mer avancerad vård uppstå måste den
vårdbehövande själv eller med anhörigas hjälp uppsöka distriktsläkare
alternativt distriktssköterska eller biståndsbedömaren för att be om mer vård
och omsorg.
Vi anser att de kommuner som inte har samordnat socialtjänsten och hälso-
och sjukvården snarast bör göra det så att de äldre sjuka inte kommer i kläm!