1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en utredning i syfte att utreda varför kvinnor väljer abort,
vilket stöd kvinnorna önskar och andra aspekter som kan tänkas påverka
aborttalet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en analys av varför Sverige har högst aborttal i Norden.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett åtgärdsprogram för hur antalet aborter skall kunna minskas.
Motiv för våra förslag
Det råder i dag konsensus kring det faktum att en abort innebär ett svårt
beslut för kvinnan, i grund och botten beroende på att en abort inbegriper
ytterligare ett liv - det ofödda barnet/fostret/embryot.
Abort kan i detta perspektiv inte betraktas som en rättighet, utan bör
istället betraktas som en etisk konflikt mellan två individer - den gravida
kvinnan och det ofödda barnet. I Sverige har vi sedan 25 år en lag som stiftar
att denna konflikt skall lösas i varje enskilt fall genom den kvinna som bär på
det spirande livet, fram till den artonde graviditetsveckan. Hon ensam har
fram till denna tidpunkt möjligheten att avgöra hur den etiska konflikten ska
lösas. Detta har emellertid inte inneburit att kvinnan därmed blivit fri från
vare sig skuld- eller skamkänslor: tvärtom mår många dåligt av att behöva
genomgå en abort. (Se exempelvis Hanna Söderberg, Urban women applying
for induced abortion, Malmö 1998 och Marie Törnbom, Psychosocial Factors
related to the choice of legal abortion, Göteborg 1999.)
Det tycks även råda en konsensus hos såväl den lagstiftande som den
exekutiva makten i Sverige att det ofödda barnet har en rätt till livet, om än
en
principiell sådan. Mot ovan beskrivna bakgrund är det naturligt att det finns
ett mål att så få kvinnor som möjligt ska behöva uppleva en oönskad
graviditet och en därpå följande abort.
Detta sätt att se på abort kommer även till uttryck i en mängd offentliga
dokument, till exempel Statens Offentliga Utredningar 1989:51 där man
skriver:
När det gäller den oföddes intresse bör först framhållas att ett foster i
princip har rätt till utveckling och rätt att födas. Därav följer att en abort
inte kan motiveras utifrån fostrets intresse. Ett abortbeslut innebär som
regel att kvinnans (föräldrarnas) intresse att inte föda barnet tillåts väga
tyngre än fostrets intresse att utvecklas och födas. Man måste utgå från
att modern och det blivande barnet är två individer som båda är
skyddsvärda. Det spirande människolivet har i sig ett stort värde. Det kan
inte ses enbart som en del av kvinnans kropp.
Vidare står det i FN:s konvention om barnets rättigheter (ratificerad av
Sverige) att konventionsstaterna beaktar att
såsom anges i deklarationen om barnets rättigheter, barnet på grund av
sin fysiska och psykiska omognad behöver särskilt skydd och särskild
omvårdnad, innefattande lämpligt rättsligt skydd, såväl före som efter
födelsen. (Min kursivering.)
I artikel 1 stadgas:
I denna konvention avses med barn varje människa under 18 år, om inte
barnet blir myndigt tidigare enligt den lag som gäller för landet.
I artikel 6:1 stadgas
Konventionsstaterna erkänner att varje barn har en inneboende rätt till
livet.
Riksdagens socialutskott (1993/94:SoU2) skriver:
...anser det nödvändigt med en sammanhållen och etiskt förankrad
politik i dessa frågor. Utgångspunkten måste därvid vara den syn på
människan och på människolivets helgd som har sin förankring bland
annat i den kristna etiken och den västerländska humanismen. Alla
människor har samma värde och den grundläggande mänskliga
rättigheten är rätten till liv.
Regeringen skriver i en proposition (Prop 1994/95:142):
En avvägning mellan kvinnans intressen och den oföddes intressen är
ofrånkomlig. Det är dock viktigt att vara vaksam så att inte denna slags
avvägning leder i riktning mot en etisk gradering av människoliv.
Regeringen, i form av socialminister Lars Engqvist, säger (svar på en
skriftlig fråga våren 1999):
Att det är angeläget att försöka hålla nere antalet aborter så mycket som
möjligt är någonting vi alla kan vara överens om.
Abort - en otillräcklig lösning
Med grund i denna samstämmighet är det viktigt att debatten om abort
hålls vid liv. Det är farligt för demokratin i stort och individen i det lilla
om beslut och riktlinjer i etiskt och moraliskt svåra konflikter enbart blir
bokstäver på ett papper. Risken är då att vår människosyn blir avtrubbad
inte enbart i denna fråga, utan även i näraliggande frågor, till exempel i
fråga om dödshjälp, fosterdiagnostik och genteknik.
Det går inte heller att dölja att den etiska konflikten mellan kvinnan och
det ofödda barnet inte på ett fullgott sätt löses genom den abortlagstiftning
Sverige har i dag. Inte minst har detta blivit uppenbart under det gångna året
genom en mängd händelser och nyheter som jag här vill peka på:
Antalet aborter är högt. När statistiken över antalet utförda aborter 1999
presenterades av Socialstyrelsen i mars i år visade den delvis på en positiv
utveckling - antalet aborter under 1999 var det lägsta sedan lagen om fri abort
infördes. Men den stora nyheten när statistiken presenterades var ändå att
antalet tonårsaborter ökade för fjärde året i rad. De allra flesta som uttalade
sig om nyheten såg negativt på ökningen av aborter bland tonåringarna. Med
undantag av ett fåtal extremister vill de allra flesta tvärtom att antalet
aborter
ska minska.
Helt nyligen har också presenterats utredningar om att en tredjedel eller
fler som gjort abort har gjort detta av ekonomiska orsaker.
Även om antalet aborter över lag nu är nere i nivå med tiden före lagen om
fri abort, bör en medvetenhet finnas om att betydligt mer kan göras för att
bringa ned antalet aborter över lag. Vårt grannland i öster, Finland, har
exempelvis hälften så många aborter per 1 000 kvinnor som vi har. Holland
ligger troligtvis lägst bland de länder som har fri abort med cirka sex aborter
per 1 000 kvinnor. Detta är således endast en tredjedel jämfört med aborttalen
i Sverige som brukar ligga omkring18 aborter per 1 000 kvinnor.
Konfliktfull gränsdragning vid sena aborter
I början av juni var det så dags för Statens medicinsk-etiska råd (SMER)
att meddela att man rekommenderade att Sverige införlivar
Världshälsoorganisationens (WHO) rekommendation från 1989 om
gränsdragningen mellan foster och barn. Sverige har i dag dragit denna
gräns vid 28:e graviditetsveckan. En åtlydnad av WHO:s
rekommendation innebär en sänkning till den 22:a graviditetsveckan.
Detta innebär samtidigt ett erkännande att fostret från denna tidpunkt
juridiskt sett är ett "barn" och därmed en individ med rättigheter. Om
regeringen följer SMER:s rekommendation utan att detta får någon praktisk
innebörd även för abortpraxis, kommer detta innebära en tragisk degradering
av människovärdet: Trots att man erkänt att det ofödda barnet efter vecka 22
är ett barn och en individ med rätt till livet, kommer man genom ett sådant
agerande att legalisera att individer får dödas med lagens fulla stöd. Här
ligger konflikten mellan det ofödda barnet och kvinnan i öppen dager och det
är uppenbart att den nuvarande lagstiftningen har brister. Inte minst gäller
detta som redan tidigare bekant är, de allra senaste aborterna som
Socialstyrelsens rättsliga råd ger tillstånd till.
Hemliga tonårsaborter
Att abort till stora delar är en främmande fågel inom svensk sjukvård blev
även uppenbart under juni, när det visade sig att Socialstyrelsen vill att
minderåriga ska kunna hemlighålla sina aborter för
vårdnadshavarna/föräldrarna. Exempelvis reagerade barnmorskan M
Sidenvall inför det faktum att en minderårig flicka ska kunna genomgå ett
så stort operativt ingrepp utan föräldrarnas vetskap, när hon inte ens får
pierca eller tatuera sig utan föräldrarnas medgivande (Hudiksvalls tidning
5 aug 2000).
Och nog visar denna möjlighet att hemlighålla ett så stort kirurgiskt
ingrepp för ett minderårigt barns föräldrar att aborten innebär och grundar sig
i etiska konflikter: I vilka andra fall tillåter man ett liknande förfarande?
Frågan är om det sker i något annat fall.
Fokus åter på kvinnan
I början av augusti uppmärksammades så nyheten om det belagda
sambandet mellan abort och bröstcancer. Professor Joel Brind, City
University i New York, presenterade då en sammanställning av 28 olika
vetenskapliga studier som visade på ett statistiskt samband mellan
provocerad abort och utvecklingen av bröstcancer. Att genomgå en
provocerad abort kan öka sannolikheten att utveckla bröstcancer med 30
procent. (Samtidigt framhåller professor Brind att det kan ligga någon
bakomliggande faktor som förklaring till samvariationen mellan abort och
bröstcancer.)
Bara några veckor senare uppmärksammade medierna en svensk
vetenskaplig undersökning som visade att antalet kvinnor som uppger dålig
ekonomi som orsak till abort ökat från cirka 10 procent till cirka 30 procent
under de senaste tio åren.
Utredning kring orsaker till abort m.m.
Som framgår av de inledande citaten råder en samsyn inom det svenska
samhället att det är önskvärt att så få kvinnor som möjligt behöver
genomgå en abort. Frågan är nu hur dessa vetenskapliga och statistiska
rön kommer att behandlas. Kommer de att begravas i den tystnad som
ofta tillåts omge abortfrågan. Eller kommer man att erkänna att det finns
en etisk konflikt och lyfta upp frågorna till genomlysning och debatt?
Det är oroväckande att den senaste stora svenska undersökningen om
motiven för abort genomfördes för 18 år sedan, av 1980 års abortkommitté.
Då intervjuades 3 800 kvinnor. Bland de anförda skälen märks exempelvis
just de socioekonomiska. I utredningen ställdes emellertid inte frågan om
vilken hjälp, stöd eller rådgivning som kvinnan själv hade önskat för att inte
välja att göra abort. En ny sådan utredning som följer upp den gamla och som
klarlägger varför kvinnor väljer abort, men som också frågar vilket stöd de
själva hade önskat bör därför tillsättas. Särskild uppmärksamhet bör riktas på
abortförekomsten bland unga flickor både vad gäller den stora ökningen och
föräldrarnas roll i abortsituationen.
Andra frågor som utredningen behöver besvara är vilka yttre faktorer som
leder till ökat respektive minskat antal aborter. Vilken roll spelar mannen i
valsituationen, vilka konsekvenser får subventionerade preventivmedel och
dagen-efter-pillret, vilken roll spelar inställningen till sexualitet och
samlevnadsfrågor. Hur har Folkhälsoinstitutets arbete kring sexualitet,
relationer, reproduktion och förebyggande av oönskade graviditeter utfallit i
olika län? Vilka skillnader går att utläsa i de demografiskt olika delarna av
landet, exempelvis stad-landsbygd, och vad beror de stora geografiska
skillnaderna på?
Analys av abortorsaker i ett nordiskt
perspektiv
Mellan de nordiska socialstyrelserna finns fortlöpande samarbete kring
statistiken över antalet aborter i de olika länderna. Som tidigare nämndes
skiljer sig aborttalet kraftigt mellan de olika nordiska länderna och
Sverige har det högsta talet av de fem nordiska länderna. Någon grundlig
analys kring vilka faktorer som bidrar till dessa skillnader har hittills inte
varit möjlig. Det vore av intresse att en grundlig analys gjordes kring
varför dessa stora skillnader finns mellan olika länder, företrädelsevis de
nordiska, men även exempelvis Holland som här kan anföras som ett
föredöme. Forskningen kring abortorsaker och abortkonsekvenser bör ske
kontinuerligt.
Åtgärdsprogram
Av stor vikt är även att resultat från ovan föreslagna utredning och analys
kan ligga till grund för ett adekvat åtgärdsprogram, vari framgår vilka
politiska beslut som skulle hjälpa kvinnorna, men också hur de resurser
som faktiskt samhället redan har kan brukas bättre och bli till större hjälp
i syfte att antalet aborter kan minska.