1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att WHO:s rekommendation om att foster juridiskt sett skall
räknas som barn från tjugoandra graviditetsveckan införlivas i svensk
lagstiftning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att detta även skall få en inverkan på svensk abortlag och
abortpraxis.
Motiv för vårt förslag
Tidigare har Statens medicinsk-etiska råd (SMER) sagt att
Världshälsoorganisationens rekommendation från 1989 om att foster skall
räknas som barn från vecka 22 inte kan införlivas i svensk lagstiftning.
När Svensk förening för obstetrik och gynekologi krävt en åtföljnad av
denna rekommendation har SMER svarat, att en sådan ändring skulle
innebära att motstridiga besked lämnades just med tanke på de senaste
aborterna. Ty enligt SMER:s resonemang får barn inte aborteras. Och
eftersom aborter måste få utföras även sent i graviditeten enligt SMER:s
resonemang har rådet beslutat att WHO:s rekommendation inte kan
införlivas i svensk lagstiftning.
I början av juni 2000 meddelade SMER att de tänkt om. WHO:s
rekommendation kan och bör införlivas i svensk lagstiftning. Däremot håller
rådet fast vid att abortlagstiftningen inte skall påverkas av detta. Men att så
skulle ske vore ett grovt åsidosättande av FN:s deklarationer om mänskliga
rättigheter och barnkonventionen. Att vara ett barn är enligt resonemanget i
dessa båda textdokument att ha fullvärdiga rättigheter som en människa. Den
enda tänkbara lösningen i förhållande till abortlagens tillämpning är därför att
även justera tidpunkten för de senaste aborterna, särskilt när det gäller fullt
livsdugliga barn.
En sänkning av abortpraxis är att följa
abortlagstiftningen
Abortlagstiftningen är formulerad på ett sådant sätt att en viss flexibilitet
skall råda och ändringar kunna göras utifrån den medicinska kunskapen
om fostrets livsduglighet utanför moderlivet. I abortlagen finns inbyggt
att medicinska framsteg skall få en direkt inverkan på hur långt i
graviditeten abort skall vara tillåtet.
Samtidigt finns hos några en rädsla för att göra förändringar i abortlagen
och dess tillämpning. Vissa säger att de medicinska framstegen inte skall
påverka hur länge under graviditeten rätten till abort skall gälla, vilket med
all
tydlighet strider emot abortlagstiftningens formuleringar. Andra menar att
inga förändringar får göras i abortlagstiftningen med anledning av de följder
det kan få i ett internationellt perspektiv. Om den rekommendation SMER nu
kommit med skall kunna införlivas i svensk lag måste detta även innebära
konsekvenser för abortlagstiftningen. Lagen stiftar idag att hänsyn måste tas
till fostrets livsduglighet. Efter förändringar i enlighet med SMER:s
rekommendationer måste abortlagen även säga att hänsyn måste tas till den
tidpunkt när fostret blir barn. Praxis måste även ta hänsyn till
säkerhetsmarginalen till denna tidpunkt.