Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ersättning för tandskador för patienter som till följd av ätstörningar drabbas av mycket höga kostnader för sin tandvård. Motivering
I budgetpropositionen föreslår regeringen ökade anslag till tandvården; 200 miljoner kronor i nya pengar satsas år 2002 och totalt 500 miljoner kronor år 2003. Enligt propositionen skall medlen i första hand satsas på tandvård för äldre. Detta är naturligt mot bakgrund av att många äldre har behov av kostnadskrävande behandlingar. Regeringen framhåller också att avgränsningen av de grupper, som skall omfattas av rätten till uppsökande verksamhet och nödvändig tandvård, kan vålla problem i vissa fall, vilket jag tolkar som beredskap för att avsätta en del av de nya pengarna för att vidga de undantag som nu görs för vissa sjukdomstillstånd.
En grupp som drabbats hårt av den nya tandvårdsförsäkringens brister i högkostnadsskyddet är de patienter, oftast ungdomar, som drabbats av anorexi/bullimi. Jag har mött konkreta exempel på ungdomar som under en lång period haft ätstörningar. I vissa fall har det lett till mycket stora tandskador. Brist på näring och frekventa kräkningar leder till att tänderna hos en ung människa tillbakabildas och emaljen fräts bort. Detta leder till konstant smärta och kraftigt reducerad tuggförmåga, som i sin tur leder till matsmält- ningsproblem under en period när den unges behov av tillräcklig näring är stort.
Kostnaderna för totalrenovering av en ung människas tänder är mycket höga. Trots viss förhöjd ersättning kan de uppgå till runt 55 000 kronor - ett närmast omöjligt belopp för en ung kvinna eller man, som befinner sig i kris och inte haft möjlighet att bygga upp ett sparkapital.
Den som drabbats av anorexi/bullimi är normalt inte berättigad till ersättning inom ramen för den ersättning för särskilda kostnader som nu utgår till landstingen.
Omfattande behandling av tandskador ingår inte direkt i behandlingen av anorexi/bullimi utan följer normalt på genomgången behandling för grundsjukdomen. För den enskilde är det dock svårt att se skillnaden. Hon eller han har tillfrisknat efter ett långvarigt och livshotande sjukdomstillstånd. Förstörda tänder har samband med sjukdomen och blir ett avgörande hinder för ett normalt liv. Den delen av rehabiliteringen stöds med nuvarande regelverk inte mer än i mycket begränsad utsträckning.
Dåliga tänder försvårar det fysiska tillfrisknandet och har stor psykisk och social betydelse för en ung människa i den tid i livet när utseendet är som viktigast för självkänslan. När nu riksdagen anslår nya pengar till tandvårdsförsäkringen är det nödvändigt att stora behov i anslutning till behandlingen av ätstörningar beaktas. Behoven av insatser för de ungdomar som drabbats av anorexi/bullimi är därför akuta, och stat och landsting bör överväga om förhöjt stöd till den som drabbats av extraordinära kostnader till följd av sjukdomen.
Stockholm den 25 september 2000
Inger Lundberg (s)