Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning i syfte att komma
med förslag till insatser för att stödja läkemedelsmissbrukare.
Motivering
Biverkningar och skador av läkemedel kostar samhället
enorma summor. Biverkningar och skador av läkemedel kan
kosta också den drabbade och hans eller hennes anhöriga
förutom pengar: livskvalité, samhörighet, arbete och ibland
även livet. Eftersom listan av läkemedel som kan orsaka
skador är lång vill jag här endast beröra läkemedel som är
lugnande, smärtstillande, sömngivande och antidepressiva.
Det mänskliga lidande som uppstår av långvarigt läkemedelsmissbruk är
långt ifrån acceptabelt. Människovärdet är alltför värdefullt. Drabbade och
deras anhöriga behöver stöd från statsmakten för att läkemedelsskadorna ska
erkännas och uppmärksammas så att fler inte behöver drabbas.
Den ovärderliga och unika kunskapen hos de drabbade måste tas till vara
och utgöra grunden för ett nytt tänkande och handlande i fråga om
läkemedelsbehandling. Detta kan inte överlåtas helt och hållet till
professioner och myndigheter. En mycket stor andel av läkemedelsskadorna
kan förebyggas, enligt vissa internationella studier 70-90 %.
I vårt alltmer effektiva samhälle verkar det som om också behandling av
människor skall vara snabb och effektiv. När människor av olika anledningar
hamnar i svåra och krisfyllda situationer är mediciner ofta den enda hjälp som
finns att få. På frågan vad du behöver när du är i kris har tusentals personer
genom Konsumentinstitutet läkemedel och hälsa (KILEN), svarat entydigt att
det är någon att tala med, någon som lyssnar, någon som har tid, att bli
respekterad och att få kärlek. Ingen har svarat att de i första hand behöver
läkemedel. Ändå är det just läkemedel som erbjuds de flesta. Nästan ingen
människa lever hela sitt liv utan att uppleva smärtfyllda perioder. Det ingår i
livets villkor. Sjukdom och förluster ingår i många människors liv. Trots det
finns tendenser att vi ska vara duktiga vid t.ex. dödsfall och sörja lagom
mycket och på ett sätt som kan hanteras av omgivningen. Många erbjuds
olika former av läkemedel vid anhörigas dödsfall. För en del är det kanske
nödvändigt under en period men många skulle troligen kunna avstå från
läkemedel om det fanns någon annan hjälp att få.
Ett stort antal människor i Sverige äter dagligen någon form av
receptbelagda värktabletter. Jag har full förståelse för det. Det tragiska är
dock att många inte har något annat alternativ. Om människor skulle få hjälp
att på exempelvis smärtkliniker göra en genomgripande analys av hela sin
livssituation skulle förmodligen mycket färre vara i behov av läkemedel. För
en del är smärtan ett symptom på att något i livet är fel och lösningen är något
helt annat än värktabletter. Många tror att lösningen är just tabletter eftersom
det är rekommendationer från läkare och få bryr sig om att analysera vidare
om orsaken till smärtan.
En person med ett utvecklat läkemedelsberoende kostar enligt KILEN i
genomsnitt 350 000 kronor/år. Kostnaderna fördelas enligt följande: patienten
15 000 kronor, arbetsgivaren 175 000 kronor, försäkringskassan 45 000
kronor och landstinget 115 000 kronor. Enligt beräkningar kan det vara
200 000 människor som har problem och det skulle då röra sig om kostnader
kring 70 miljarder kronor per år. Om en del skulle få hjälp ur sitt beroende
och sina besvär skulle samhället spara miljardbelopp. Trots önskemål från
dem som drabbas är det i dag mycket svårt att få hjälp för de problem som
orsakats av felaktiga och för långvariga förskrivningar av läkemedel. Om vi
tar vara på läkemedelsanvändarnas erfarenheter och ger hjälp och stöd till
dem som drabbats av problem, så har vi råd att använda de läkemedel som vi
behöver utan att de sämst ställda drabbas av avbetalningar och lånefällor.
Det behöver göras en genomgripande belysning, kanske inrättandet av
särskilda centrum runt om i landet för att stödja människor som har fastnat i
ett läkemedelsmissbruk. Riksdagen bör uppdra till regeringen att utreda hur
stödet på olika sätt kan organiseras. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.