Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ekonomiskt stöd till glutenintoleranta.
Motivering
Kostens betydelse för hälsan har uppmärksammats alltmer
under senare tid. Personer med celiaki, även kallat
glutenintoleranta, kan ej erhålla medicin som lindrar, och
därigenom få del av de förmåner som högkostnadsskyddet
ger. De är därför helt beroende av dyrare kosthållning, då
glutenfria livsmedel är väsentligt dyrare än vanliga
livsmedel. Om man ska jämföra några varor som kan anses
vara rena basvaror så kostar ett kilo vetemjöl som är
glutenfri 35.00 kr mot vanligt mjöl som kostar 4.90 kr eller
ett kilo makaroner som är glutenfri ca 85.00 kr mot vanliga
makaroner som kostar ca 14.50 kr.
Den 20 maj 1998 tillsatte dåvarande socialminister Margot Wallström en
utredning vars uppdrag var att göra en översyn av förmånssystemet för
speciallivsmedel och föreslå hur förmånen bör reformeras. Utgångspunkten
var att speciallivsmedel även i fortsättningen skall subventioneras av
samhället. Förslaget skulle rymmas inom samhällets nuvarande kostnader för
speciallivsmedel. Utredningen lämnade sitt betänkande "Mat som medicin"
18 november 1999. Remiss har gått ut till samtliga landsting och remisstiden
utgick den 20 april 2000.
Eftersom glutenintoleranta inte kan överleva utan att använda dessa
speciallivsmedel och sjukdomen är av kronisk karaktär så borde dessa varor
ingå i högkostnadsskyddet. Utredningens kartläggning visar att reglerna för
landstingsstöd varierar påtagligt i landet. I landstinget Västernorrland har
patienterna av dietist fått dessa livsmedel fritt förskrivna på
livsmedelsanvisning, vilket innebär att livsmedlen måste hämtas på apotek.
Denna skillnad är inte rättvis gentemot dem som lider av denna sjukdom så
nu är det viktigt, när vi ska börja diskutera förslag till proposition att vi
fokuserar på att nå fram till enhetliga regler så att alla i Sverige kan ta del
av
det stöd som föreslås.