Riksdagen beslutar att uppdra åt Socialstyrelsen att utreda kriterierna för
diagnoserna Aspergers syndrom, ADHD/DAMP och andra bokstavs-
kombinationer samt att också beakta omvärldens synsätt och forskning i
enlighet med vad som anförs i motionen.
En rättvis diagnos
En ny typ av sjuklighet har kommit att dominera bilden av
barns hälsa i Sverige. Det handlar om MBD, ADHD, DAMP
och Aspergers syndrom m.fl. tillstånd som berör barnets
beteende, känslor, motorik och sociala kompetens.
Det senaste årtiondet har det skett en våldsam expansion inom detta fält
och man måste som lekman klart ifrågasätta riktigheten i att så många barn i
vårt land har medicinska åkommor, som antyder medfödda och livslånga
hjärnstörningar. Neuropsykiatriska experter talar idag t.o.m. om ett hot mot
folkhälsan och att antalet barn med hjärn-dysfunktion uppgår till 120.000
barn (betydligt över en hel årskull barn).
I dag finns det olika falanger som står i strid med varandra. Inte minst i ett
TV program den 19 september i år framkom detta med all önskvärd tydlighet.
Experterna är oense och barnet står emellan. Ett barn, som tilldelas en felaktig
eller illa underbyggd diagnos, har att vandra genom livet med denna vetskap
och detta handikapp. De negativa konsekvenserna är svåra att överblicka. Det
kan inte vara rimligt att låta barnet få bli ett slagträd i debatten.
Det finns i dag experter som hävdar att barnets problem beror på en
permanent hjärndysfunktion medan andra menar att problemet i de allra flesta
fall är av en kulturell eller av en psykologisk/pedagogisk art och att det
därmed kan förebyggas.
Vad vi kan konstatera är att det finns många medicinska experter, som är
kritiska till den svenska neuropsykiatrins förhållningssätt att likställa
ADHD/DAMP och Aspergers syndrom med en hjärndysfunktion och att det
finns många kritiska röster och studier från bl.a. USA, England och Tyskland
som instämmer i detta.
Efter omfattande forskningar har nu de flesta länder i Europa avvisat MBD
som ett "kliniskt koncept" till förmån från en WHO-diagnos benämnd
"Hyperkinetiskt syndrom", som i stället leder till att högst ca en procent av
de ouppmärksammade och överaktiva barnen kan tilldelas en medicinsk
diagnos. I Sverige valde neuropsykiaterna i stället att ändra
bokstavskombinationen från MBD till DAMP utan att för övrigt ändra
innebörden av diagnosen.
Medicinska diagnoser behövs. Men innan en diagnos, som antyder en
medfödd och livslång hjärnstörning ("dysfunktion") delas ut, måste läkaren
ha klara belägg på att diagnosen är rätt ställd. Därför anser jag att en
betydligt
noggrannare genomgång av diagnoskriterierna måste ske och i anslutning till
detta ett betydligt mer förutsättnings-löst beaktande av omvärldens synsätt
och forskning.