Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om besvärsrätt vid tandsanering.
Inledning
Tänder är en viktig del av kroppen. Friska tänder behövs,
inte bara för att rätt kunna tillgodogöra sig föda utan det är
också viktigt för allmänt välbefinnande och för människors
självkänsla.
Viss forskning har även påvisat betydelsen av en god tandhälsa för att
undvika vissa hjärtsjukdomar.
Tandhälsan har i stort förbättrats men det finns fortfarande regionala
skillnader och skillnader mellan olika grupper av människor.
I en ännu inte publicerad rapport framkommer det att klasskillnader finns i
tandhälsa hos barn och unga trots att tandvården för dessa är kostnadsfri.
I höstbudgeten förstärks tandvårdsförsäkringen. Förstärkningen innebär att
100 miljoner kronor riktas år 2001 till patienter med hel- och halvprotes.
Inom ramen för budgetöverenskommelsen finns också pengar avsatta för åren
2002 och 2003 för att ytterligare bygga ut och förstärka
tandvårdsförsäkringen. Långsiktigt måste enligt Vänsterpartiets mening
tandvårdsförsäkringen förstärkas ytterligare och ett högkostnadsskydd
införas. Regeringen har lämnat direktiv till en utvärdering av tandvårdsstödet,
utredaren skall vid behov föreslå förändringar och särskilt utreda
förutsättningar för att förbättra stödet vid höga behandlingskostnader för i
första hand de äldre. Utredaren skall inledningsvis inrikta sig på förbättringar
i skyddet mot höga behandlingskostnader och överlämna ett delbetänkande
senast 15 mars 2001. Vänsterpartiet avvaktar denna utredning och avstår
därför från att i denna motion lyfta fram allmänna krav kring
tandvårdsförsäkringen. Vänsterpartiet vill dock lyfta fram en viktig fråga
gällande tandsanering.
Tandsanering
1998 beslutade riksdagen om en tandvårdsreform som trädde
i kraft 1 januari 1999. Enligt reformen ansvarar landstingen
för den tandvård som behövs av medicinska skäl.
I de anvisningar sjukvårdshuvudmännen utfärdat med anledning av
reformen finns en regel om en förhandsprövning när det gäller utbyte av
tandfyllningar med anledning av avvikande reaktion samt som ett led i
medicinsk rehabilitering.
Vänsterpartiet anser det märkligt att när en läkare med specialistkompetens
i samarbete med en tandläkare gjort bedömningen att byte av tandfyllningar
behöver göras så skall detta underställas ytterligare förhandsprövning.
Vänsterpartiet utgår från att den remitterande läkaren och tandläkaren har
tillräcklig kompetens. Vi är undrande över att landstingen skall överpröva den
gjorda bedömningen.
När det gäller tandsanering anser därför Vänsterpartiet att bestämmelserna
om överprövning inte är förenlig med den grundläggande idén om
specialistläkares kompetens att avgöra behandlingsbehovet. Vi föreslår att
den förhandsprövning som gäller vid försäkringskassorna även ska gälla vid
tandsaneringar. Där finns en besvärsrätt som ger ökad rättssäkerhet. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.