Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ansträngningar för att hemlösheten snarast skall elimineras.
Motivering
Att leva utan bostad är att ställas utanför samhället. Kan man
gå till jobbet om man inte har någonstans att gå ifrån, kan
man umgås med barnen i en trappuppgång, kan man sköta
sin hygien utan rinnande vatten, kan man bli drogfri om man
går ute och fryser, nej, jag tror inte det är möjligt. Men det är
få bland de hemlösa själva som är en del av det offentliga
samtalet. Få är de hemlösa som kommer direkt till oss
politiker för att lägga fram sina synpunkter i denna för dem
så viktiga fråga. Hemlöshet en påtaglig fråga som berör både
den som inte har en bostad och det omgivande samhället. Vi
ser dem, de hemlösa men det räcker inte att se och ge en
slant eller vända bort huvudet. Det krävs klara politiska
ställningstaganden om att hemlöshet är helt oacceptabelt i
vårt samhälle. Det krävs både långsiktiga förändringar i
förebyggande syfte och konkreta åtgärder i nuet. För
samtidigt som det pågår Goda-exempel-seminarier kan
hemlösa fortfarande inte få bostad. Och jag kan inte svara en
hemlös att vi väntar på nästa rapport, den hemlöse behöver
en bostad nu. Men frågan om hemlöshet är en fråga för
kommunen, för dess socialtjänst. Kommunen har ansvar för
svaga grupper, psykiskt sjuka inklusive det yttersta ansvaret
för boendet.
Mot bakgrund av att kommunerna inte tog sitt ansvar för att avhjälpa
hemlösheten tilltog förväntningarna på åtgärder på många håll. Regeringen
beslöt den 22 december 1998 att tillkalla en parlamentarisk kommitté i
hemlöshetsfrågan. Uppgiften var att i dialog med berörda myndigheter,
organisationer och andra föreslå och initiera åtgärder som syftar till att skapa
en bättre situation för de hemlösa och förhindra att hemlöshet uppstår. Den
kommittén har även samverkat med "Välfärdsbokslutet" och "Boendesociala
beredningen".
Allmänna arvsfonden har mellan 1998 och 2000 årligen avsatt 10 miljoner
till stöd för olika initiativ för organisationer som arbetar för att stödja
hemlösa. Ett arbete som främst inriktat sig mot psykiatrin. Och ytterligare 10
miljoner har avsatts årligen i BP 1998 för åren 1999-2001 men då med en
bredare inriktning. Bland annat har pengarna avsatts för kommuner som
utvecklar nya former för stöd till hemlösa. Vidare har Socialstyrelsen haft i
uppdrag att göra en ny kartläggning vad gäller omfattningen av hemlösheten.
Den rapporten är klar och har redovisats vid årsskiftet. Men trots dessa
åtgärder och en ökad medvetenhet finns hemlösheten kvar. Grundorsaken till
hemlösheten är inte bristande resurser utan en hårdnande attityd mot de
personer som befinner sig i denna utsatta situation. Nya ansträngningar måste
göras för att hemlösheten ska elimineras.