Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tandvårdsstödet.
Motivering
Reformeringen av tandvårdsförsäkringen som trädde i kraft
under 1999 var ett steg mot en förbättring av försäkringen.
Tandvård i samband med kortare sjukvårdsbehandling och
den så kallade uppsökande vården inklusive nödvändig
tandvård hanteras från och med den 1 januari 1999 som
sjukvården i övrigt. Detta var en början på lösningen av
problemet med att tandvården inte är inkluderad i
sjukförsäkringen.
Men i den del av tandvårdsförsäkringen som administreras av
försäkringskassan är det ekonomiska utrymmet för litet och dessutom har
försäkringen fått en fördelningsprofil som fungerar dåligt. Tandvården har
delats in i två avsnitt, bastandvård och protetik/tandreglering. Försäkringen
prioriterar bastandvården beroende på att den betraktas som förebyggande.
Den grundläggande bristen med dagens tandvårdsförsäkring är att
protetiken inte betraktas som förebyggande tandvård. Och det är protetik som
är kostsamt - så kostsamt att många tvingas avstå från tandvård därför att de
inte har råd - och trasiga tänder innebär på sikt även andra fysiska problem
för den enskilde. Tandvårdsförsäkringens konstruktion kommer att resultera i
att sjukvården ådrar sig större vårdkostnader.
Den senaste förändringen av tandvårdsförsäkringen har skett i rätt riktning
och ytterligare medel har anslagits i årets höstbudget för ett
högkostnadsskydd vilket i första hand kommer att gynna pensionärer. Men
det långsiktiga målet bör vara att subventionera tandvården på samma sätt
som sjukvården i övrigt.