Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en utredning av postabortsyndrom i ett kvinnohälsoperspektiv.
Kvinnors hälsa
Abortingrepp är ett av landets vanligaste kirurgiska ingrepp.
Någon medicinsk utvärdering under den period Sverige haft
fri abort har dock inte utförts för att utvärdera hur detta
förhållande har påverkat kvinnors hälsa. Överhuvudtaget är
forskningen sparsam på detta område, inte minst den av
senare datum.
Prematurfödslar och
missfall, etc, efter tidigare
abort
Några år efter det att abort generellt sett blev legaliserad i
Västeuropa (slutet av 1960-talet, början av 1970-talet)
visades det på vissa samband mellan aborter och
prematurfödslar.
År 1971 kom man i en undersökning fram till att risken för prematurfödsel
ökade med 14 procent efter en abort, med 18 procent efter två aborter och
med 24 procent efter tre aborter (Klinger, "Demographic Consequenses of the
Legalisation of Abortion in Eastern Europe", International Journal GYN &
OB, vol. 8, sept. 1971, sid 691). Andra källor som bekräftar detta eller har
liknande siffror är: R. Slumsky, "Course of Delivery of Women Following
Interrupting of Pregnancy", Czechoslovakia Gyn., vol. 29, no. 97, 1964.
Papaevangelou, U. Hospital, Aten, Grekland, Jour. OB-GYN, British
Commonwealth, vol. 80, 1973, sid 418-422. "Czecks Tighten Reins on
Abortion", Medical World News, 106J, 1973.
I en mycket stor studie av Världshälsoorganisationen WHO undersökte
man 7 228 kvinnor i åtta europeiska länder. Denna studie visade att kvinnor
som tidigare hade gjort abort hade signifikant högre andel missfall i andra
trimestern, prematurfödslar och barn med låg födelsevikt (Collaborative
Study, Lancet, 1979, 20 Jan; 1 (8108): 142-5).
I staten New York gjorde man en jämförande studie under åren 1975-
1979. 40 000 kvinnor undersöktes, varav hälften gjorde abort och hälften
födde fram sina barn. När man senare analyserade deras påföljande
hälsotillstånd beträffande barnafödande, såg man ett signifikant mönster av
ökade komplikationer hos kvinnorna som gjorde abort. (Källa: V. Logrillo et
al., "Effect of Induced Abortion on Subsequent Reproductive Funcion", N.Y.
State Dept. Of Health, Contract #1-HD-6-2802, 1975-1978).
I en UCLA-studie av 26 000 på varandra följande förlossningar ville man
ta reda på om tidigare aborter (och för tidiga födslar) ökade antalet dödfödda
barn och dödsfall strax efter födseln. Resultaten blev att dödssiffran ökade
mer än tredubbelt (S. Funderburk et al., "Suboptimal Pregnancy Outcome
with Prior Abortions and Premature Births", Amer. Jour. OB/GYN, Sept, 1,
1976, sid 55-60).
Utomkvedshavandeskap
efter tidigare utförd abort
I USA har antalet utomkvedshavandeskap mer än
femdubblats sedan början av 1970-talet (National Centre for
Health Statistics, USA).
Bland kvinnor som gjorde abort vid sin första graviditet ökade risken för
kommande utomkvedshavandeskap med 500 procent (Chung et al, "Effects of
Induced Abortion Complications on Subsequent Reproductive Functions",
University of Hawaii, Honolulu, 1981).
Psykologiska problem
I USA har forskningen kring kvinnors hälsa efter abort
kommit mycket längre än i Sverige. Trots att förhållandena i
USA är något annorlunda än i Sverige finns det anledning att
anta att svenska kvinnors reaktioner och upplevelser efter
abort inte skiljer sig i det väsentliga från amerikanska
kvinnors erfarenheter.
Forskningsrapporter visar att en abort även psykologiskt och
känslomässigt är mycket problematisk för kvinnan (se sammanställning i
David Reardon: "Aborted Women, Silent No More", Loyola University Press,
Chicago 1987). Några exempel kan nämnas:
Omkring 9 procent av kvinnorna i en vetenskaplig studie upplevde måttlig
till allvarlig känslomässig och psykisk stress efter aborten. Upp till tio
procent
behövde vård inom psykiatrin eller hos annan läkare. Mellan 1 och 2 procent
av kvinnorna led av sådana trauman efter aborten att de inte kunde klara av ett
dagligt arbete.
I en undersökning gjord av WEBA, en organisation för kvinnor som gjort
abort, framkom bland annat att 95 procent av de tillfrågade kvinnorna inte
skulle ha gjort om aborten om de ställts inför problemet i dag. 93 procent
upplevde att deras självbild hade försämrats efter aborten och 66 procent
upplevde att deras liv hade blivit sämre efter aborten.
Redan 1977 publicerade sociologen Mary Zimmerman en undersökning
om hur kvinnor upplevt abort (Mary Zimmerman, "Passage Through
Abortion: The Personal and Social Reality of Women´s Experiences). Av
hennes rapport framgår bland annat att:
I 95 procent av fallen spelade mannen en central roll i beslutet att göra
abort. I 20 procent av fallen kände sig kvinnan tvingad av mannen att göra
aborten.
I 50 procent av fallen följdes aborten mycket snart av en allvarlig störning
i eller ett avslutande av kvinnans relation till mannen.
Zimmerman konstaterar att de kvinnor som verkar ha klarat sig bäst efter
aborten är de kvinnor som varit mest benägna att förtränga minnet av aborten
eller beskriver den som "en overklig upplevelse". Zimmermans undersökning
gjordes dock bara sex veckor efter aborten.
Utredning
En utredning om postabortsyndrom utifrån ett
kvinnohälsoperspektiv bör göra en sammanställning av det
aktuella forskningsläget inom såväl svensk forskning som
internationell, med avseende på fysiska och psykiska
konsekvenser av abort. Utifrån denna sammanställning bör
sedan ett tvärvetenskapligt utrednings- och forskningsarbete
kunna initieras under exempelvis Folkhälsoinstitutets
ansvarsområde.
Om de samband som beläggs i ovan anförda internationella studier
återfinns även i Sverige, bör utredningen även få i uppdrag att besvara vilka
konsekvenser detta bör få för informationsarbetet på mödravårdscentraler och
inom sjukvården i Sverige.