Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om behovet av att inrätta ett centralt apoteksregister för
att minimera risken för missbruk av mediciner.
Motivering
Det är med stor sannolikhet så att vissa människor satt i system att genom
kontakter med olika läkare och olika apotek systematisk arbeta för att få
tillgång till läkemedelsvolymer som vida överstiger det egna behovet.
Detta möjliggör att läkemedel, som är avsedda för att behandla en patients
sjukdom, kan komma ut på den svarta marknaden och därmed vara
inkörsport för missbruk. Att detta sätt att missbruka systemet kan vara
oerhört lönsamt råder det ingen tvekan om eftersom de som missbrukar
systemet relativt snabbt kommer upp i kostnader motsvarande
högkostnadsskyddet.
Det har framförts från socialarbetare att det bland vissa ungdomar är inne
att kombinera läkemedel som införskaffas av gatuförsäljare och alkohol.
Kombinationer gör att berusningseffekten blir påtaglig även av en mindre
mängd alkohol. Problemet är att dessa personer mycket snabbt kan gå in i ett
missbruk som är mycket svårt att bryta. I Ds 1995:65 konstateras att det
förekommer en mycket omfattande gatuförsäljning av bensodiazepiner.
Mot bakgrund av detta borde inköpen av mediciner som kan användas i
andra syften än att behandla en sjukdom samordnas genom Apoteksbolaget.
Utlämnandet av dessa mediciner registreras på personnumret i en central
databas som varje apotek har tillgång till. En patient kan således endast
erhålla läkemedel i den omfattning som patienten av förskrivande läkare
bedöms ha behov av. Ett argument mot ett centralt apoteksregister anses vara
att den personliga integriteten inskränks. Detta argument torde dock vara
svagt i detta sammanhang då apotekspersonalen vid varje tillfälle tar del av
såväl diagnos som vilken medicin som är förskriven. Apoteksregistrets
funktion är att minimera att läkemedel säljs på den illegala marknaden och
vore ett steg i riktning mot ett narkotikafritt samhälle.