Hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf, "god vård och hälsa på lika
villkor" håller på att förlora förankring i verkligheten. Samtidigt är sjuka
människor - särskilt de svårt och de långvarigt sjuka och de döende -
tillsammans med barnen, de svagaste och mest utsatta grupperna i vårt
samhälle. Om deras behov av bra vård inte blir tillgodosedda på ett
värdigt sätt kommer trovärdigheten för svensk hälso- och sjukvård att
skadas i grunden.
Graden av civilisation hos ett samhälle kan mätas genom hur det tar hand
om sina svaga och sjuka. Kristdemokraterna vill arbeta för ett samhälle som
ligger i topp vad gäller graden av civilisation. Vi vill fokusera debatten om
välfärd och hög standard till att handla om god tillgång på vård och omsorg
till alla medborgare oberoende av var man bor, ålder, social status eller
ekonomiska förutsättningar.
2 Innehållsförteckning
3
4 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om 20 000 nya vårdplatser under en tioårsperiod.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att resurserna till kommun och landsting främst skall användas
till god vård och omsorg för svårt och långvarigt sjuka.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om personalrekrytering till vårdyrken.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att fler utbildningsplatser måste skapas för vårdyrken.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vårdpersonalens yrkesinnehåll, fortbildning, kompetenskrav
och karriärvägar.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av "fler händer i vården".
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en värdighetsgaranti.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att de etiska riktlinjerna för prioritering inom hälso- och
sjukvården efterlevs.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om god vård i livets slutskede.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om hospice och palliativ vård.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om stödet till anhöriga.
12. Riksdagen beslutar att förlänga stimulansbidraget till anhörigvården inom
äldreomsorgen år 2002 och 2003.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om närhet till vården.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om primärvårdens roll som bas i sjukvården.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om psykiskt handikappades situation.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om dolda handikapp och personlig assistent.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om telefonrådgivning och opartisk information om läkemedel.
18. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en förbättrad
tandvårdsförsäkring som ingår i den allmänna sjukvården.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om sambandet mellan tandhälsa och andra sjukdomar.
20. Riksdagen beslutar att anslå ytterligare 100 miljoner kronor från den 1
juli 2001 för att förbättra tandvårdsförsäkringen.
21. Riksdagen begär att regeringen gör en översyn av hela systemet med
högkostnadsskydd.
22. Riksdagen anvisar för budgetåret 2001, med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag, anslagen under utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg enligt uppställning:
23.
5 Tabell 1: (Anslag Regeringens förslag i kr
Anslagsförändring i kr )
6 Människan en helhet
Hälso- och sjukvården har som syfte att främja en god hälsa åt alla
medborgare oavsett ålder eller kön. Det innebär en helhetssyn på
människan samt att vården måste ta hänsyn till hela individen, både kropp
och själ.
En nyligen presenterad undersökning av professor Stefan Einhorn, läkare
och forskare vid Radiumhemmet i Stockholm, visar att människors andliga
och kulturella behov blir större när man blir sjuk. Existentiella frågor
aktualiseras av den kris som en svår sjukdom alltid för med sig.
Vårdpersonalen kan tyvärr inte alltid möta dessa behov. Sjukhuskyrkan fyller
en viktig roll men inte för alla patienter. Såväl läkare som annan vårdpersonal
bör utbildas i att hantera existentiella frågor. En adekvat behandling som tar
hänsyn till både kropp och själ måste erbjudas individen. Det är därför särskilt
viktigt att vården kan bistå med psykologisk och social kompetens.
7 Trygghet, tillgänglighet och rätt att välja
Patientens ställning bör stärkas. Det är oacceptabelt med långa väntetider
och köer i vården. Det måste bli betydligt enklare att få träffa sin läkare
när man söker vård. Patienterna vill ha mer inflytande över utredning och
behandling. Det blir alltmer självklart att få välja vårdgivare. Redan idag
har människor enkelt tillgång till fakta och information om bl a
behandlingsmetoder och läkemedel via Internet. Detta gör att i första hand
de yngre vårdtagarna blir allt kunnigare vilket även medför att de ställer
högre krav på sjukvården.
Kristdemokraterna vill förbättra mötet mellan patient och läkare. Här finns
en stor utvecklingspotential. Förändringarna som kommer vad gäller
delaktighet i val av behandlingsmetod, möjlighet att få second opinion m m är
bara de första stegen i en ökad samverkan mellan patient och läkare.
Säkerligen kommer snart ökade krav från patienterna att vilja ta del av
alternativa medicinska metoder. Då krävs en större öppenhet för detta.
Vårdens kompetens finns i hög utsträckning hos personalen, bland läkare,
sjuksköterskor och övriga medicinskt utbildade. Hur vi utvecklar och utnyttjar
detta kapital kommer att vara avgörande för om vi kan bli bättre på att hantera
hälso- och sjukvården. Hälso- och sjukvården måste även fortsättningsvis
söka locka till sig de mest begåvade och lämpliga personerna. Personalen
måste ges möjlighet till kompetensutveckling. Förutsättningar för inflytande
och delaktighet måste stärkas. Ledarskapet måste bli tydligare och bättre.
Även de grupper som har svårt att nyttja sin valfrihet skall ha en god, trygg
och värdig vård. För dessa gruppers skull är det extra viktigt att de
prioriteringar för hälso- och sjukvård som riksdagen beslutat om ligger fast.
8 God hälsa för alla
Människan består av kropp, själ och ande. Därför handlar hälsa i vid
bemärkelse om ett fysiskt, psykiskt, socialt och andligt välbefinnande.
Det är viktigt att allt folkhälsoarbete och alla preventiva insatser utgår
från denna helhetssyn på människan och på hälsobegreppet.
Även om hälsoläget i Sverige allmänt sett är bra så är god hälsa ändå
ojämlikt fördelad bland befolkningen. Forskning visar att resurssvaga
gruppers hälsoutveckling och medellivslängd är sämre än för dem som är
välutbildade och resursstarka. Detta kan inte accepteras. Det krävs krafttag
mot de resurssvaga gruppernas höga ohälsotal och lägre medellivslängd.
Kunskap om hur olika livsstilsfrågor påverkar hälsa är viktig. Alla har rätt
till denna kunskap. Här spelar inte minst skolan en mycket viktig roll.
Folkhälsofrågor utvecklas vidare i en separat motion.
9 Bristen på vårdplatser
Vårdköerna växer igen. Allt fler rapporter pekar på att en av orsakerna till
de växande köerna för operation är bristen på vårdplatser. I februari i år
tvingades t ex många sjukhus att helt eller delvis ställa in planerade
operationer.
I ett debattinlägg i GP den 16 mars i år belyser 15 medicinläkare frågan
om vårdplatser ur ett delvis nytt perspektiv. I artikeln skriver de: "Sjuk-
vårdens utveckling gör att allt fler svårt hjärtsjuka människor överlever. Detta
är naturligtvis positivt, men det medför en ökad belastning på
medicinklinikerna. Under de senaste tio åren har medicinkliniken på Östra
sjukhuset blivit av med en fjärdedel av sina vårdplatser, när det egentligen
skulle behövas fler, och inte färre, platser. De svåra överbeläggningar som
drabbar landets medicinkliniker brukar förklaras med att andelen äldre i
befolkningen ökar. Men en viktigare orsak är att sjukvårdens resurser, efter de
nedskärningar som gjorts, inte motsvarar de behov som förändringarna i
dödlighet och sjuklighet i hjärt-kärlsjukdomar har medfört. Dödligheten i
hjärt-kärlsjukdomar minskar men vi får en allt större grupp av människor som
lever med kranskärlssjukdom och andra kärlsjukdomar. Ett exempel är den
alltmer framgångsrika vården vid akut hjärtinfarkt som leder till fler
överlevande patienter. "
Under den senaste tioårsperioden har antalet vårdplatser i Sverige mer än
halverats. Denna drastiska reduktion har genomförts med oförändrat
vårdbehov. Antalet äldre har ökat och den medicinska utvecklingen har ställt
krav på flera vårdplatser. Visserligen har den medicinska utvecklingen inom
vissa specialiteter möjliggjort behandling i öppen vård eller kortare
medelvårdtider, men andra möjligheter som denna utveckling medfört ställer
krav på flera vårdplatser. Detta gäller flertalet medicinska specialiteter.
Sverige hade 1995 en medelvårdtid som var bland de lägsta inom OECD, 7,8
dagar. Den svenska utvecklingen efter 1995 innebär att Sverige i dag
sannolikt har de kortaste medelvårdtiderna i Europa. Antalet vårdplatser per
1000 invånare var 6,5 i Sverige år 1995. De flesta övriga länder i Europa har
fler vårdplatser per 1000 invånare.
Källa: Landstingsförbundet 1999
I och med att medicinska metoder har förbättrats har även ambitionsnivån
och förväntningarna hos befolkningen ökat i samma takt.
Ambitionshöjningen är inte heller isolerad till den planerade vården.
Även inom den akuta vården sker en sådan utveckling. Patienter som för
tio år sedan enbart skulle ha fått symptomlindrande behandling kan
numera opereras och får kanske ytterligare 10-15 år med god livskvalitet.
De växande köerna och det ökande vårdbehovet behöver inte betyda att
vården åstadkommer mindre. Ambitionshöjningen kommer troligtvis att
accelerera till följd av fortsatt snabb utveckling av medicinteknik och
läkemedel. Detta är i sig en mycket positiv utveckling eftersom liv räddas
och livskvaliteten höjs i allt högre ålder.
Bristen på vårdplatser tvingar landstingen att föra över svårt sjuka
människor till kommunal omvårdnad. Kommunerna saknar kompetens och
praktiska förutsättningar att klara uppgiften. Underbemanningen och bristen
på medicinsk kompetens inom äldrevården förvärrar situationen. På de
återstående sjukhusplatserna samlas de mest vårdbehövande patienterna,
vilket kräver ökad och inte minskad bemanning, förlängda och inte förkortade
medelvårdtider.
Antalet vårdplatser på sjukhusen har reducerats så mycket att det blir
störningar i patientflödet och flera kliniker påverkas. Minskningen av antalet
vårdplatser har inte heller blivit kompenserad genom en motsvarande
utbyggnad av hemtjänsten eller särskilda boenden. Därför bör inriktningen
vara, att under de närmaste tio åren skapa cirka 20.000 nya vårdplatser. Dessa
vårdplatser bör främst gälla de vårdformer där behoven av sjukvård och
omvårdnad är störst, dvs vård av svårt och långvarigt sjuka och äldre.
En av WHO nyligen genomförd undersökning rankar Sveriges hälso- och
sjukvårdssystem på 23:e plats i världen. Betygssättningen baseras på en
omfattande bedömning inte bara av sjukvård utan även av tillgång till
sjukvårdsförsäkring, apotek samt andra sociala funktioner. Sverige har hittills
klarat fördelning av vårdinsatser väl, stadigt höjt medellivslängden och nått
förväntade hälsomål. Sverige placerar sig klart efter Italien och Norge,
Storbritannien och Holland, men före Finland, Danmark och USA. Rankingen
visar att utrymmet för förbättringar är stort.
Det är viktigt att landsting och kommuner får ytterligare resurser under de
närmaste åren. För år 2001 och framåt har regeringen aviserat utökade
statsbidrag. Detta statsbidrag innebär ett realt resurstillskott för hälso- och
sjukvården med ca en procent per år de närmaste fem åren. Med ökade
resurser ställs krav på att kvaliteten och tillgängligheten inom primärvård,
äldrevård och psykiatri ökar. Resurserna är dock otillräckliga för att kunna
hantera ett utökat vårdbehov. Dessutom har den kraftigt höjda avgiften till
kommunsektorns momskontosystem i princip inneburit att de nya resurser
som anslagits av riksdagen och genererats av ökande skatteintäkter, raderats
ut.
Kristdemokraterna anser att vård och omsorg måste ges en särställning i
samhället och därmed tillförsäkras tillräckliga resurser. De resurser som nu
läggs på landsting och kommuner måste främst användas till att säkerställa en
god vård och omsorg för svårt och långvarigt sjuka.
Minskningen av antalet vårdplatser sedan 1992
Tabell 2: (Läns- och
regionsjukvård 1992 1996 1997 Förändring sedan 1992 )
Källa: Landstingsförbundet
10 Vårdgaranti
Vårdköerna har stadigt ökat sedan den s k vårdgarantin togs bort. På
många håll i landet kan man få vänta mer än ett år på nödvändig operation
eller behandling. För patienter som bor i områden där
sjukvårdshuvudmännen tagit vårdgaranti och värdighetsgaranti på allvar,
som Stockholms läns landsting och Region Skåne, är situationen ljusare.
För sjuka människor är det orimligt att under lång tid behöva känna oro
inför operation eller annan behandling samtidigt som det ofta krävs att
man intar smärtstillande och andra mediciner. Dessutom får samhället
ofta en hög kostnad i form av sjukskrivning och tillbakagången till
arbetslivet kan fördröjas. Nödvändiga resurser, en utökad samverkan och
organisationsförändringar måste till för att arbeta bort vårdköerna. De
erfarenheter som har vunnits av försöken som i olika delar av landet har
pågått med gränsöverskridande samarbete mellan försäkringskassan och
vårdsektorn (FINSAM-modellen) bör ligga till grund för ett fortsatt
förändringsarbete. I korthet betyder det att medel tas från
försäkringskassan för att betala operationer. Genom detta lindras
mänskligt lidande och köerna kortas. Administrativa och budgetmässiga
murar som är ett hinder för kloka beslut måste undanröjas.
Det behövs en utvidgad vårdgaranti jämfört med den som gällde från 1992
och några år därefter. Vårdgarantin bör på sikt omfatta alla medicinskt
motiverade diagnoser och utfästa behandling inom tre månader. De allmänt
omfattade slutsatserna från Prioriteringsutredningen skall vara utgångspunkt.
Det innebär att den för varje tillfälle aktuella kösituationen inte skall avgöra
inriktning och prioritering, utan vårdbehoven. Patienter med svåra kroniska
sjukdomar och personer i livets slutskede, dvs patienter som har de allra
största vårdbehoven, skall inte stå tillbaka för patienter med
lättdiagnosticerade och behandlingsbara sjukdomar. Införande av en ny
vårdgaranti kan komma att behöva tillskott av medel, men bör rymmas inom
ramen för samhällets totala satsningar på hälso- och sjukvård,
sjukskrivningsmedlen inkluderade. Kristdemokraterna har väckt en motion
med anledning av regeringens proposition "nationell handlingsplan för
utveckling av hälso- och sjukvården" (1999/2000:149).
11 Personalen är nyckeln i vården
Sverige har en mycket väl utbildad vårdpersonal. Personalens
hängivenhet och arbetsvilja har utnyttjats därhän att många förlorat
gnistan. Detta är oroande tendenser som kan få irreparabla konsekvenser
om de inte åtgärdas snabbt. Behovet av att rekonstruera hälso- och
sjukvården, utveckla äldreomsorgen och att återställa personalens
framtidstro måste beaktas särskilt under de närmaste åren.
En allvarlig konsekvens av den s. k. vårdkrisen är ett vikande intresse
bland ungdom att söka sig till vårdyrkena. På många håll medför detta stora
svårigheter i rekryteringen till såväl tjänster som vikariat. Fler
utbildningsplatser måste skapas för på både läkar- och sjuksköterskelinjerna
samt inom omvårdnadsprogrammen.
Det är angeläget att undersköterskornas roll uppvärderas.
Kompetenskraven bör ses över och nya karriärvägar erbjudas för att göra ett
av vårdens viktigaste yrken mera statusfyllt. Även i fråga om
sjuksköterskornas roll och ansvar behöver framtidens rekryteringsmöjligheter
förbättras. Yrkesinnehåll, kompetenskrav och karriärvägar behöver förnyas
och utvecklas. För alla yrkesgrupper inom vården bör möjligheter till
specialisering öka i syfte att göra vårdyrkena mera attraktiva. Stimulanser i
form av fortbildningsmöjligheter och en mera generös lönesättning är viktiga
delar av en ny personalpolitik inom vård- och omsorgsområdet. En större
mångfald av vårdgivare kan skapa förutsättningar för bättre lönebildning och
fler attraktiva karriärvägar för anställda inom vården.
I en omtalad undersökning som utfördes av Kommunalarbetarförbundet
under sommaren 1998 framkom att undersköterskor och vårdbiträden som
arbetade inom privat äldreomsorg trivdes bättre än de som arbetade hos de
offentliga arbetsgivarna. Mer ansvar, bättre karriärvägar, bättre och
tillgängliga chefer som motiverar personalen och större möjligheter att ta
egna initiativ nämns som fördelar hos privata vårdgivare.
Kristdemokraterna utvecklar sin syn på personalen i sjukvården i en
separat motion.
11.1 Specialistutbildning
Vad gäller specialistutbildning för läkare och vidareutbildning för
sjuksköterskor är det nödvändigt att snarast se över dimensioneringen
med tanke på framtiden. Redan nu kan vi se att det finns brist på
exempelvis barnläkare, reumatologer, neurologer, geriatriker,
allmänläkare samt intensivvårdssköterskor, röntgensköterskor m.fl.
specialistområden. För att kunna erbjuda en god vård i framtiden krävs
utökade utbildningsinsatser. Därför bör regeringen återkomma med
förslag som stämmer överens med de behov som finns.
Många av våra äldre får ålderssymtom som kräver god vård. Det är
alldeles uppenbart att behovet av fler läkare med specialistkompetens i
åldrandets sjukdomar växer. Det behövs ett kompetenslyft för allmänläkare i
geriatrik. För att säkra tillgången på geriatrisk läkarkompetens framöver krävs
en långsiktig planering. Behovet måste därför kartläggas. Det behövs en
nationell uppföljning av geriatrikens utveckling under åren efter
ädelreformen, en analys som kan läggas till grund för landstingens långsiktiga
planering för att tillgodose behovet av geriatrisk kompetens under de
närmaste 10-15 åren.
11.2 Utbildad personal är en investering
I nutida svensk sjukvård finns en tendens att den materiella standarden tar
överhanden. Det är lättare att acceptera en investering i dyr utrustning än
en ytterligare anställd i den personal som svarar för omvårdnad. Man har
länge trott att god vårdkvalitet är detsamma som stor kvadratmeteryta
eller eget rum på långvården. Så är det inte. För att uppnå god
vårdkvalitet krävs framför allt att det finns kompetenta och medkännande
människor som ger vård. När landstingen skär drastiskt i sjukvården är
det omvårdnaden som blir lidande. Det är bland annat de människor som
har kroniska sjukdomar och människor i livets slutskede som drabbas. Det
är de som inte själva kan protestera som får utstå försämringar. Detta är
oacceptabelt.
Vi kristdemokrater anser att sjukvårdshuvudmännen måste avsätta mer
resurser för att ge utbildning i medicinsk-etiska frågor. Denna utbildning
måste få högre status för att man skall kunna tillmötesgå de ökade kraven.
11.3 Fler händer i vården
Personalen behöver få ny framtidstro och en god grund för ökat
självförtroende. Det behövs "fler händer i vården". Under de senaste tio
åren har antalet anställda inom landstingens hälso- och sjukvård minskat
med ca 133.000 personer, varav 70.000 till följd av ädelreformen. Detta
innebär en faktisk personalförlust på netto 63.000 anställda inom den del
av hälso- och sjukvården som landstingen har ansvar för. Under åren
framöver måste sjukvården och äldreomsorgen få ett resurstillskott som
bättre motsvarar vårdbehovet.
Sjukvård och äldreomsorg handlar i hög grad om medicinsk diagnos och
behandling. Men det handlar också i hög grad om att ge omvårdnad. Det är
fråga om att kunna erbjuda tid. Tid att lyssna och tid att ge tröst. De senaste
årens nedskärningar inom vårdområdet har drabbat omvårdnaden mest. Det är
angeläget att personalen har tid för att diskutera patientens symptom, oro eller
ångest.
Alltfler administrativa uppgifter läggs på läkare och sjuksköterskor. Det
stora flertalet rapporter, redovisningar, sammanställningar och enkäter tar de
erfarnas tid i anspråk från vården av patienterna. Administrationen måste
begränsas och utföras av särskilt avdelad personal. Läkarsekreterarna är en
tillgång. De nedskärningar som denna yrkeskategori drabbats av har i sin tur
påverkat den tid som sjukvårdpersonalen tidigare ägnat åt patienten.
Läkarsekreteraren kan på ett kvalificerat och effektivt sätt erbjuda den
administrativa avlastning som läkarna behöver för omvårdnad.
Kristdemokraterna har i en motion påpekat detta med anledning av
regeringens proposition Nationell handlingsplan för utveckling av hälso- och
sjukvården (1999/2000:149).
12 En värdighetsgaranti för alla
Det finns all anledning att arbeta med fördjupade kvalitetskrav inom
sjukvården. Det är dessa kvalitetskrav vi vill lyfta fram genom att skapa
en värdighetsgaranti för trygghet i vården och stärka patientens ställning.
Detta får inte enbart begränsas till att handla om väntetider, tillgänglighet
och ökade valmöjligheter.
Patientens delaktighet i sin egen vård, personlig integritet och respekt för
den enskilde är viktiga frågor. Tid för omvårdnad och tid för möten mellan
människor måste bli centrala delar i en värdighetsgaranti inom hälso- och
sjukvården. Den oro som alltför många patienter känner i väntan på provsvar
går inte att mäta. Tydliga besked är ett minimum. I värdighetsgarantin bör
skrivas in att ingen skall vårdas i korridorer eller behandlingsrum. I lägen
med extremt hög belastning inom vården finns ingen möjlighet att låta
vårdgarantin resultera i sanktioner gentemot någon, däremot kan man alltid ge
kompensation till patienten. Värdighetsgarantin för sjukvården bör tydligt
ange att polikliniska operationer helst inte får ändras samma dag.
Ett steg i rätt riktning är HSU 2000, där man talar om vikten av att öka
patientens kunskap genom tydligare lagar, bättre information om rättigheter
och skyldigheter.
13 Vår värdighet som äldre
Till följd av ädelreformen minskade antalet vårdplatser inom landstingen.
Åren 1990-1998 minskade antalet vårdplatser med ca 30.000 vilket
innebär att det idag finns ca 35.000 vårdplatser kvar hos landstingen.
Enligt många bedömare är det inte möjligt att minska antalet vårdplatser
ytterligare. Svenska Kommunförbundets Äldreberedning anser att
framtidens äldrevård kommer att ställa krav på mycket fler vårdplatser
såväl på sjukhusen som inom de kommunala vård- och boendeformerna.
Mer än 1,5 miljoner svenskar är över 65 år. Om 10-12 år kommer antalet
personer som är 85 år och äldre att vara 60 000-65.000 fler än 1995.
Även om vi vet att allt fler äldre är friska allt längre, kommer behovet av
vård i den växande gruppen att öka.
Demografisk utveckling 1950-2030
Tabell 3: (År Antal personer 65 år och äldre % av total-
befolkningen Antal personer 80 år och äldre % av total-
befolkningen Total-
befolkningen )
Källa: SCB:s befolkningsstatistik och SCB:s befolkningsprognos 1997,
huvudalternativet
I och med ädelreformen 1992 fick kommunerna det samlade ansvaret för
långvarig omsorg, service och vård till de äldre. Landstingen ansvarar för den
medicinska läkarinsatsen. Kommunernas ansvar har vidgats. I detta ansvar
finns en rad olika omsorgs- och vårdformer som kompletterar varandra för att
ge trygghet och kvalitet inom äldreomsorgen. Hemtjänsten utgör i de flesta
fall grunden i det ansvar som socialtjänstlagen ålägger varje kommun. Men
för att klara de varierande vårdbehov som finns hos den enskilde är det
nödvändigt att det finns olika former av särskilda boenden. Det kan gälla t ex
servicehus, gruppboende och sjukhem.
Ädelreformen har medfört förbättringar, men även vissa problem. Ett är att
begreppen "klinikfärdig" och "medicinskt färdigbehandlad" feltolkas.
Patienter i uppenbart behov av institutionsvård skrivs ut från sjukhusen och
tas hem av kommuner till gruppboende eller sjukhemsvård. Dessa har inte
alltid hunnit byggas ut och räcker inte.
Svårt och långvarigt sjuka måste erbjudas adekvat vård av kompetent
personal och med god kontinuitet även efter att patienterna är "medicinskt
färdigbehandlade". Konsekvenserna av bristen på vårdplatser är att många,
särskilt ensamboende, som har behov av att få tillfriskna på sjukhuset innan
de kommer hem, inte får den möjligheten idag. Genom den kraftiga
minskningen av antalet vårdplatser uppstår också problem i samband med
toppar, dvs då belastningen är särskilt stor. Då visar sig bristen i
flexibilitet.
Resultatet blir överbeläggningar och att vårdbehövande människor hamnar i
korridorer och andra utrymmen. För att kunna sätta patienten i centrum är det
nödvändigt att skrota begrepp som klinikfärdig och medicinskt
färdigbehandlad.
Inom äldrevården behöver det ske förändringar som ger bättre
patienttillfredställelse och högre kvalitet. Minskningen av slutenvårdsplatser
och allt kortare vårdtider på sjukhusen leder till att kommunernas vårdansvar
utsätts för orimliga påfrestningar. Bättre samverkan mellan kommuner och
landsting kan undanröja en del svagheter. Det bör därför i alla landsting och
kommuner skapas gemensamma målsättningar och överenskommelser med
kommunerna som reglerar hur samarbetet skall gå till. Det finns ett speciellt
behov av ökat samarbete mellan landsting och kommuner när det gäller
läkarinsatser vid det särskilda boendet.
Värdig vård innebär att man erbjuds den vård som bäst passar det aktuella
vårdbehovet. En värdighetsgaranti är extra viktig i vården av de äldre. Den
skall omfatta såväl medicinsk kvalitet som omvårdnadskvalitet.
Värdighetsgarantin inom äldrevården kan bl a innebära att:
- Det skall finnas en läkare knuten till varje äldreboende och till varje
hemsjukvårdspatient, en läkare som är specialiserad på åldrandets
sjukdomar och problem och som regelbundet besöker dessa
omsorgstagare.
- Det skall finnas skilda vårdenheter för senildementa och andra boende.
- Det skall finnas eget rum för alla som så önskar.
- Det skall vara en självklarhet att äldreboende finns i eller i närheten av
den kommundel där vederbörande tidigare bott.
- Det skall finnas uttalat att en patient inte skall behöva ligga och vänta
innan en blöja full av avföring och/eller urin byts.
- Det skall finnas tillräckligt med personal för att mata och hjälpa till med
att dricka.
- Det skall finnas så mycket personal så att varje patient får känna sig
ompysslad, observerad och personligt tilltalad några minuter varje
förmiddag och varje eftermiddag.
- Det skall finnas tillräckligt med personal så att alla patienter som så orkar
hjälps upp ur sina bäddar i rimlig tid och dessutom får komma ut i andra
miljöer än det egna rummet.
- Det skall vara en självklarhet att inom äldrevården ta till vara ideella
insatser som erbjuds.
- Det skall finnas så god tillgång till personal att ingen behöver dö ensam.
14 Prioriteringar inom vård och omsorg
Prioriteringar inom vården gäller sjuka, skadade och hjälpsökande
människor. Avgörandet om vem som skall få vård får då en starkt etisk
innebörd och väcker frågor om människovärdet, om solidaritet med den
som är i ett utsatt läge och om respekt för individen.
I det betänkande som utredningen Prioriteringar inom hälso- och
sjukvården avlämnade 1993, Vårdens svåra val, anges just en sådan grund för
prioriteringar som Kristdemokraterna pläderar för. Enligt utredningen är
människovärdesprincipen den grundläggande etiska plattformen. En naturlig
följd av denna princip är behovs- eller solidaritetsprincipen, enligt vilken
resurserna bör satsas på de individer, de områden och de verksamheter där
behoven är som störst. Den principen förpliktar sjukvården att särskilt beakta
behoven hos de svagaste, hos dem som inte ens är medvetna om sitt
människovärde eller kan göra sin röst hörd. Som exempel nämns barn,
åldersdementa, gravt psykiskt störda och människor med nedsatt autonomi.
1997 beslutade riksdagen att anta dessa etiska riktlinjer för prioriteringar
inom hälso- och sjukvården. Dessvärre har Socialstyrelsen i en avlämnad
rapport konstaterat att riktlinjerna inte alltid följs. Eftersom den medicinska
och tekniska utvecklingen innebär att alltmer kan göras för alltfler och en
förändrad åldersstruktur gör att efterfrågan på vård kommer att öka, anser vi
att det är dags att de etiska riktlinjerna realiseras.
15 Livshjälp - god vård i livets slutskede
Ett värdigt sätt att ta avsked av livet är en livskvalitetsfråga för alla.
Därför måste vi våga tala om och lyfta fram vikten värdig vård i livets
slutskede. Som en del av den värdighetsgaranti som Kristdemokraterna
förespråkar ingår det som en självklarhet att ingen skall behöva lämna
livet ensam.
Den existentiella ångest som kan vara förknippad med döden kan vara
påtaglig. Tidigare i denna motion ha vi påtalat behovet av utbildning för
personalen så att de kan bidra med stöd till patienten i existentiella frågor.
Det är mycket viktigt att det hos allmänheten finns en förvissning om att
det finns god tillgång till smärtstillande medel, att få den omvårdnad som
behövs, möjlighet att ha sina närmaste omkring sig, att respekt visas för
närstående och deras önskemål och att både patient och närstående kan få
stöd.
15.1 Hospice och palliativ vård i livets slutskede
Under senare år har det i vårt land byggts upp en "hospiceverksamhet"
och palliativa team. Hospice är en hemlik form för vård i livets slutskede
där fokus sätts på helhetsvård som innebär att inte bara de fysiska
behoven beaktas utan även de psykiska, sociala och andliga
dimensionerna. Vi kristdemokrater anser att hospice och palliativ vård är
mycket angelägen, eftersom den just har den helhetssyn på människan
som vi betonar - människan som ande, själ och kropp. Hospicevården och
palliativa team måste vidareutvecklas och etableras på flera ställen. Det är
viktigt att ta tillvara den kunskap och kompetens man vunnit på de platser
där verksamheten varit i gång under lång tid. Dessa erfarenheter bör
sedan även komma den övriga vården till del. Allmänt kan sägas att det
behövs en öppenhet inför nya vårdformer i livets slutskede.
16 Ovärderliga anhöriginsatser
Anhöriga svarar för två tredjedelar av äldreomsorgen och en betydande
del av sjukvårdsinsatserna. Hemsjukvårdsinsatser utförs ofta av
närstående. För många människor med stora vårdbehov är ofta anhöriga
en avgörande faktor för att vården skall kunna ske i hemmet eller inte. De
anhöriga bör känna sig delaktiga i vårdteamet eftersom det ofta behövs
gemensamma insatser. Därför är det viktigt att anhörigas insatser i vården
uppvärderas. Det stimulansbidrag till anhörigvården inom äldreomsorgen
som funnits tidigare vill regeringen inte förnya för åren 2002 och 2003.
Kristdemokraterna vill stimulera kommuners insatser för anhörigvården.
Därför tillför vi 100 miljoner kronor 2002 och 2003.
Att hjälpa till i vården av en sjuk får inte kännas som ett tvång. För att
resultatet skall bli bra måste den närstående fatta beslutet själv tillsammans
med den sjuke. I HSU 2000 slutbetänkande poängteras att anhöriga förtjänar
mer stöd och hjälp än de för närvarande erhåller. Samtidigt behövs ett väl
fungerande samspel med samhällets vård. Idag läggs en mycket stor del av
ansvaret på de anhöriga och det är ett problem.
Vi kan aldrig lagstifta om relationer och anhörigas tillgänglighet. Vad vi
däremot kan göra är att uppmuntra till större ansvarstagande och underlätta
för detta i praktiken. Det kan göras genom utbildningsinsatser, möjlighet för
viss ledighet över helger, ekonomisk ersättning och så vidare.
17 Ökad mångfald i vården
Tillgången till hälso- och sjukvård måste vara en grundtrygghet för varje
människa. I hälso- och sjukvården möts många människor med respekt
och kunskap i olika roller och situationer. Deras uppgift är att utifrån
kunskap om vad som skapar och återger hälsa, kunna erbjuda insatser
baserade på vetenskap och beprövad erfarenhet. Till detta kommer att
även aktivt kunna ge stöd, lindra och trösta. När detta arbete utförs av
andra än via landsting och kommuner, ser vi det som naturligt. Det mest
centrala är att vården utförs enligt de nationella mål och normer som
finns. Utrymmet för lokala anpassningar skall vara stort. Hälso- och
sjukvården måste kännetecknas av att patient och anhöriga kan känna
trygghet och ha valfrihet.
Många medarbetare i hälso- och sjukvården ser sitt arbete som mycket
meningsfullt. I dessa yrken samsas de mest dramatiska händelserna i
människans liv: Födelse och död. Det är en ytterst angelägen uppgift att skapa
och fördela resurser till hälso- och sjukvården. Hälso- och sjukvården är en
verksamhet där många människor vill medverka i beslut om både uppbyggnad
och finansiering. I undersökning efter undersökning återkommer ett tydligt
mönster: Viljan att betala skatt till hälso- och sjukvården är påfallande hög.
Om den viljan skulle vara lika hög med en annan finansiering vet vi för
närvarande inget om. Under perioden 1993 till 1998 ökade medborgarnas
utgifter för läkarvård, mediciner och tandvård med nära 30 procent. Av de
effekter vi känner till, tycks de ökade kostnaderna för tandvård ha väckt flest
negativa reaktioner.
Politiska åtgärder måste vidtas för att säkra tillgången på kvalificerad
personal. Kortare beslutsvägar, ökat inflytande, större personligt ansvar och
förbättrade utvecklings- och karriärmöjligheter för vårdpersonalen är mycket
viktigt. Vården behöver också ett bättre och tydligare ledarskap. Endast på
detta sätt kan vårdyrken göras attraktiva för morgondagens unga människor.
Dessa förändringar kan skapas inom den offentligt drivna hälso- och
sjukvården. Vår nuvarande offentligt drivna sjukvård är inte dömd till
undergång. Men utvecklingen underlättas påtagligt genom att man vågar
uppmuntra och stödja alternativa produktions- och organisationsformer.
Systemet för att organisera hälso- och sjukvården i Sverige är bland de
mest sammanhållna och enhetliga bland jämförbara länder. Privata vårdgivare
med offentlig finansiering har blivit vanligare under 90-talet men når på de
flesta områden inte högre andel än 10-12 procent. Trots många s.k.
systemdiskussioner har inga större förändringar skett på flera decennier. Det
är mot den bakgrunden man bör se reaktionerna på den bolagisering och
försäljning av akutsjukhus som påbörjats i några av de stora regionerna. De
fåtal sjukhus som är föremål för försäljning kommer under överskådlig tid
inte att förändra bilden av ett mycket sammanhållet system med en stark
dominerande driftform, akutsjukhus som ägs och drivs av
landstingskommunerna. Vi tycker att breda lösningar i politiskt samförstånd
är av stor betydelse i hälso- och sjukvården och deltar aktivt i strävanden att
bevara den traditionen i vårt land. Trots lite olika utfall verkar
opinionsundersökningar av allmänhetens inställning visa på öppenhet för fler
ägarformer i vården, förutsatt en offentlig och solidarisk finansiering.
En ökad mångfald av vårdgivare ger patienterna större valmöjligheter och
kan stimulera, utveckla och tillföra vården nya dimensioner. Privata,
kooperativa och ideellt drivna alternativ bör därför ges förutsättningar att
utvecklas. Fritt val av vårdgivare samt vård- och värdighetsgarantier, som
grundar sig på riksdagens prioriteringsbeslut, skall finnas.
Konkurrensutsättning av olika verksamheter får inte bli ett självändamål.
Konkurrensutsättning är ett medel för att skapa och stimulera effektivt
utnyttjande av begränsade resurser, stimulera nytänkande och bidra till god
och förhöjd kvalitet, samt ge patienterna en högre grad av valfrihet. En given
fördel med att alternativa aktörer uppstår är att kvalitetssäkringen kommer i
fokus. Vid organisationsförändringar som genomförs är det viktigt att ha
kontroll över att vården är av samma höga kvalitet och ges på lika villkor.
Kraven på offentlig insyn i verksamheterna och en hög och för alla lika
kvalitet ska fortsatt vara densamma, oavsett om verksamheten har enskild
eller offentlig utförare. För oss är patientens behov av trygghet och valfrihet
i
fokus.
Privata företag har aktivt medverkat till att ge svensk hälso- och sjukvård
en framskjuten plats i fråga om metoder, teknologi, forskningsinriktning och
kostnadsnivå. Främst har det skett i läkemedelsföretagen. På senare tid kan vi
också se flera mycket framgångsrika företag i andra branscher, till exempel
medicinsk teknik samt tekniska hjälpmedel.
Kristdemokraterna vill stödja utvecklingen av den humanistiska traditionen
i vården. Därför ser vi ett stort behov av opinionsbildning kring de
grundläggande värden som byggt upp hälso- och sjukvården och som vi anser
behöver bevaras och utvecklas i framtiden. Detta bör ske genom att ge fler
möjlighet att delta i den fortsatta utvecklingen av hälso- och sjukvården i vårt
land. Kristdemokraterna har motionerat om behovet av alternativa vårdformer
med anledning av regeringens proposition Nationell handlingsplan för
utveckling av hälso- och sjukvården (1999/2000:149).
18 Närhet till vården
Det är en förenklad bild som ges när man i debatten hävdar att varje
landsting har ett sjukhus för mycket. Det är angeläget att varje
region/landsting ges förtroende att avgöra dessa strukturfrågor, eftersom
vårt land är geografiskt stort men relativt glest befolkat.
Det är en mycket angelägen uppgift att finna vårdstrukturer som håller för
högt ställda medicinska kvalitetskrav och som samtidigt är kostnadseffektiva
och praktiska. När sjukvården organiseras är det viktigt att alltid utgå från
patienternas behov. Idag finns det gränser mellan primärvård, sjukhusvård,
och socialtjänst som saknar förankring i patientens verklighet och som därför
skapar bekymmer för den enskilde. Därför är det viktigt att ett nära, naturligt
samarbete med patienten i centrum byggs upp mellan vårdens olika nivåer
och ansvariga huvudmän.
Kristdemokraterna anser att det skall vara lätt att komma i kontakt med
vården när man behöver det. Den skall finnas lätt tillgänglig var man än bor.
Vi vill slå vakt om och utveckla de små länsdelssjukhusen. Tillsammans med
vårdcentraler, jourmottagningar och ambulanssjukvård utgör de viktiga delar i
en decentraliserad närsjukvård. I ett patientperspektiv handlar detta om
kvalitet, tillgänglighet och trygghet.
18.1 Primärvården
Primärvården behöver få utvecklas till ett välkänt och välrenommerat
"varumärke". Primärvården bör uppfattas som en plats dit man går när
man har behov av hjälp för sin hälsa. Kort sagt, primärvården måste
skaffa sig hög legitimitet hos allmänhet och personal. Därför måste
primärvården karaktäriseras av lättillgänglighet, kvalitet, stor bredd i
vårdutbudet och låga avgifter.
Kvaliteten präglas av ett respektfullt förhållande till patienterna och hög
yrkeskompetens hos de anställda. Aktivt arbete med vården av hälsan - inte
bara ohälsan, bör vara viktiga inslag. Särskilt viktig är rollen som "lots" i
vårdsystemet och av kontinuitet i stöd till människor med mera omfattande
och långvariga sjukdomar. Bredden i vårdutbudet präglas av att flera olika
yrkesgrupper har egen direkt kontakt med patienterna. Primärvården måste
också i ökad utsträckning verka utanför mottagningarna. Hembesök,
hemsjukvård och vård inom primärkommunernas äldreboenden är avgörande
inslag i vårdutbudet. Även andra läkarspecialiteter än allmänmedicin bör vara
representerade. Modern teknik måste komma till ökad användning.
Sist men inte minst behöver teamarbetet stärkas för att förbättra och
effektivisera utbudet av vård till patienterna. Det är viktigt att låta
personalen
inom primärvården utforma sin egen verksamhet, sin arbetsmiljö och att de
får styra över sin arbetssituation.
18.1.1 Psykologisk kompetens i primärvården
För att kunna uppfylla intentionerna bakom hälso- och sjukvårdslagen om
en god hälsa åt alla och helhetssyn i vården måste sjukvården utveckla ett
arbetssätt där inte enbart den medicinsk-biologiska kompetensen tas till
vara. Den psykologiska kompetensen behöver väga tungt om en
helhetssyn på människan skall vara möjlig.
För att lyckas med prevention av sjukdom, hälsofostran och
hälsobefrämjande åtgärder är det vikigt att upptäcka beteende- och
livsstilsrelaterade problem. Vid vårdcentralerna behövs en utbyggnad av t.ex.
ungdomsmottagning, alkoholmottagning, rökavvänjningsklinik och
mottagning för andra livsstilsproblem, som erfordrar psykologisk kompetens
utöver den som läkare och övrig medicinskt skolad personal kan förväntas
besitta.
I WHO's regionala hälsostrategier "European Regional Strategy for Health
for All" (1984), betonas att sociala och psykologiska problem bidrar till
ohälsa. Primärvården behöver ha personal med professionell kunskap om
sociala och psykologiska faktorer och deras inverkan på de vårdsökandes
hälsotillstånd.
Internationella undersökningar om hälsoproblemen i befolkningen har
visat att mellan 20 och 40 % av alla som sökt läkarkontakt inom primärvården
i själva verket har psykiska besvär. Enbart hälften får en riktig diagnos eller
behandling. I Sverige har uppskattningsvis 60-70 % av dem som söker
primärvård psykiska eller psykosomatiska åkommor.
Dagens sjukvård i Sverige saknar en fungerande organisation, tillräckliga
resurser eller kunskaper för att på ett professionellt och effektivt sätt kunna
ta
hand om denna stora patientgrupps behandling och rehabilitering.
Systematiserad samverkan mellan olika kompetenser som medicinsk och
psykologisk är sett ur både patientens och samhällets perspektiv det mest
effektiva. Redan i primärvården måste patienten träffa på rätt kompetens.
Psykologisk diagnostik och behandling måste lyftas fram som något mycket
angeläget. Genom ett sådant system skulle med största sannolikhet patienter
redan från början komma rätt i vårdkedjan samtidigt som minskat lidande
uppnås för den enskilde patienten. Problem med läkemedelsberoende kan
antas minska och en avlastning för psykiatrin uppnås.
Som enda nordiska land har Finland regelmässigt inrättat tjänster för
psykologer och socialarbetare inom primärvården. Därmed har man dels
anpassat sig till den internationella uppfattningen i frågan, dels fått en
lösning
som förefaller ge såväl ekonomiska vinster som vårdeffektivitetsvinster.
Dagens primärvård skall utgöra basen för förebyggande, diagnosticerande,
behandlande och rehabiliterande insatser. En nödvändig förutsättning för att
detta skall uppnås är att psykologer utgör en lika naturlig resurs i
primärvården som inom psykiatrin. Detta kan ske dels via anställningar men
också till en väsentlig del via anlitandet av privatpraktiserande psykologer.
Idag bedrivs hos några landsting och kommunala sjukvårdshuvudmän
försök med psykologisk kompetens i primärvården, t.ex. Kronobergs läns
landsting, Skaraborgs läns landsting, Stockholms läns landsting m.fl.
Försöken följs upp och en systematisk utvärdering med uppvisande av
positiva resultat kan börja skönjas.
Delegationen för samverkan mellan offentlig och privat hälso- och
sjukvård (SOU 1997:179) har i sitt slutbetänkande lagt förslag som skulle
möjliggöra att bl.a. primärvårdens patienter skulle få ökad tillgång till
psykologisk kompetens i form av privatpraktiker. Förutom detta behöver en
betydande utbyggnad av antalet anställda psykologer ske inom primärvården.
Detta har vi påpekat i en motion med anledning av regeringens proposition
"nationell handlingsplan för utveckling av hälso- och sjukvården"
(1999/2000:149).
19 Psykiatrisk vård
Många psykiskt handikappade har en svår situation. Förutom att de plågas
svårt av sin sjukdom känner de sig inte accepterade av omgivningen.
1995 genomfördes den stora psykiatriereformen som skulle förbättra de
psykiskt funktionshindrades liv. Huvudmålet var att förbättra och
samordna rehabiliteringen av människor som av psykiska skäl har svårt
att klara det dagliga livet. Ansvaret för de psykiskt funktionshindrades
boende och dagliga verksamhet flyttades således till kommunerna.
Kommunerna fick dessutom ett mycket stort ansvar för vården och
omsorgen av de psykiskt långtidssjuka. Enligt den slutrapport som
Socialstyrelsen nyligen presenterat är bristerna för de psykiskt
handikappade fortfarande alltför stora. Huvudmännen skyller emellanåt
på varandra vad beträffar ansvaret för psykiskt sjuka. Därmed finns det en
risk för att ingen tar ett riktigt ansvar för den enskildes vårdbehov. Många
har, enligt rapporten, blivit alltmer isolerade. Behovet av sysselsättning
har bara tillgodosetts till hälften. Det finns brister i rehabiliteringen och
de får inte den sjuk- och tandvård de skulle behöva. Som ett resultat av
detta har bl.a. förtidspensioneringen ökat och de flesta saknar arbete eller
annan daglig sysselsättning. Det är viktigt att psykiskt handikappade får
ett värdigt liv med samma möjligheter som andra i vårt samhälle. För
många är dagarna långa, innehållslösa med en begränsad kontakt med
andra medmänniskor. Detta är allvarligt och kan förvärra
sjukdomstillståndet avsevärt.
De organisatoriska förändringar som under senare år har skett inom
psykiatrin har bl.a. lett till att tusentals vårdplatser lagts ner utan att man
i
tillräcklig omfattning byggt nya. Detta har inneburit att många svårt psykiskt
sjuka fått fara illa och självmordsfrekvensen har varit hög, en situation som är
oacceptabel. Vi kristdemokrater tror inte att dagens antal vårdplatser räcker
för framtiden.
Innehållet i vården och inte minst sättet man blir bemött på är särskilt
viktigt för psykiskt sjuka och är en förutsättning för ett bra
behandlingsresultat. Fortsatt otydlighet om var ansvaret för behandlingen
ligger kan få mycket allvarliga konsekvenser särskilt för dem som inte har
förmåga att föra sin egen talan och kanske saknar närstående som kan agera.
På sikt kan problemen föra den enskilde in i långvarig psykisk ohälsa där
också sluten vård kan bli en realitet. Vi tycker att införandet av en
värdighetsgaranti för de psykiskt handikappade är ett viktigt politiskt krav.
Det är dags att medmänsklighet och närvärme kan spridas till dem som
hamnat i de kanske mest utsatta situationerna vi känner.
Enligt Socialstyrelsens rapport är många av de psykiskt handikappade
beroende av sina anhöriga. Vi vet att anhöriga gör ett oerhört fint arbete.
Därför är det mycket viktigt att samhället på olika sätt stöder och avlastar de
anhöriga.
Det är viktigt att försäkringskassorna och kommunen innehar den rätta
kunskapen och kompetensen avseende dolda handikapp, speciellt vid
bedömningen av om en person är i behov av personlig assistans. Då är det
angeläget att kunskap finns om sjukdomar eller handikapp som inte är direkt
synliga. Idag är detta en stor brist och många t.ex. psykiskt handikappade har
inte fått tillgång till personlig assistent. Kristdemokraterna ökar i sitt
budgetalternativ bidragen till kommunerna bl.a. för att kunna avhjälpa detta
problem.
20 Läkemedel
Läkemedlens roll i hälso- och sjukvården har utvecklats starkt och
bidragit till snabb och effektiv läkning och lindring för stora
patientgrupper. Kostnaderna för läkemedel har under de senaste åren ökat
kraftigt.
Den snabba kostnadsutvecklingen för läkemedel leder till slutsatsen att det
förekommer överförbrukning, att systemet för subventionering av läkemedel
inte är kostnadseffektivt osv. Det finns uppgifter som visar att det är stora
geografiska skillnader i förskrivning och nyttjande av flera nya och
motiverade läkemedel. Förskrivningsrätten för läkare har ifrågasatts liksom
förfarandet vid godkännande samt prissättningen. I många landsting försöker
man via överenskommelser öka användningen av generica, dvs. kopior av
etablerade kända preparat och med lägre kostnader. Det har i flera studier
även dokumenterats att billiga och av inte längre patent skyddade läkemedel
kan ha god och ibland lika god påvisbar effekt som nya, betydligt dyrare
medel. Med en mer allmän tillämpning av redan kända hälsoekonomiska
modeller skulle sådana jämförelser kunna leda till bättre val av läkemedel för
såväl patient som vårdgivare. Samtidigt måste behovet av fortsatt forskning
och utveckling tillgodoses.
En del av läkemedelsdebatten har gällt patienternas egenavgift i systemet.
På några få år har den höjts kraftigt. Riskerna för att patienter avstår från
att ta
ut ordinerade läkemedel kan därmed ha ökat. Kristdemokraterna har därför
röstat emot den senast genomförda höjningen av egenavgiften i
högkostnadsskyddet för läkemedel. Samtidigt kan konstateras att aviseringen
av höjda högkostnadsskydd sannolikt lett till hamstringsliknande inköp inför
höjningen av egenavgiften.
Av vårdens resursfördelning har en omfördelning skett till en starkt ökande
andel av läkemedel. Ökningen av kostnaderna för staten och landstingen har
successivt ökat för att hamna på 14-15 miljarder kronor under 1999.
Orsakerna är givetvis flera men leder ändå fram till en angelägen fråga: Kan
läkemedel fortsätta inta en så framträdande särställning vid fördelningen av
vårdens resurser? Svaret är JA om vi kan övertygas om den medicinska
nyttan. En förstärkning av hela vård- och omsorgssektorns resursnivå är
viktig för att kunna ta till vara såväl läkemedel som andra insatser till gagn
för
patienten. Vi kan inte riskera att läkemedel tränger ut andra delar av vård och
omsorg. Detta kräver att huvudmännen fortsätter effektivisera verksamheter,
där det finns möjlighet att nå framgång. Arbetet inom och med
läkemedelskommittéerna behöver väga tungt.
Med fortsatt utbyggnad av telefonrådgivning samt opartisk information
kan fler medborgare själva skaffa sig information om läkemedel. Vi anser att
den idag omfattande kommersiella dominansen av läkemedel på Internet
måste kompletteras och vill stödja projektet Info Medicas fortsatta utveckling.
Vår ståndpunkt är att Landstingsförbundet aktivt måste verka för att
tillgodose patientens rätt till opartisk information om läkemedel.
21 God tandvård - en nödvändighet
Under lång tid har befolkningen i Sverige haft god tandhälsa. En av
orsakerna är det förebyggande arbetet. Eftersom den enskildes kostnader
för tandvård stadigt ökat under senare år finns dock risk att tandhälsan
försämras. Socialstyrelsen har i en rapport jämfört patientavgiften vid
tandvårdsbehandlingar. Rapporten utvisar att patienternas kostnad
fördubblats under de senaste tio åren.
Historiskt sett har vi haft en gemensam sjukförsäkring som omfattar hela
kroppen utom tänderna. Tänderna har haft en egen försäkringslösning.
Patientavgifterna för tandvård har alltid varit högre än inom den övriga
vården. För enskilda som har dåliga tänder har detta varit oerhört betungande.
Ofta är det dessutom flera i samma familj som drabbas. Detta kan betyda att
kostnaderna blir svåra att klara. Människor kan av ekonomiska skäl tvingas
avstå från tandvårdsbehandling.
21.1 Sambandet mellan dålig tandhälsa och andra
sjukdomar
Forskare har kunnat klarlägga ett antal samband mellan dålig munhälsa
och olika sjukdomar. Den som lider av tandlossning löper större risk att
drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar liksom av hjärnblödning och
diabetes. Detta är ett ytterligare bevis på att god munhälsa också kan
förebygga andra sjukdomar.
Det är alltid svårt att ifrågasätta system som funnits länge. Vi anser dock
att i en krympande ekonomi med ökad oro från medborgarna måste man våga
överväga andra lösningar. Det finns särskilda grupper i samhället t.ex.
anorektiker/bulimiker vars tandvårdskostnader i dagens system blir ett stort
problem. En annan särskilt utsatt grupp är de äldre i så kallade särskilda
boendeformer. Det nya ansvar som landstingen och kommunerna fått för att
erbjuda kostnadsfri munhälsobedömning för äldre är en förbättring. För denna
grupp innebär det också att avgiften för nödvändig tandvård reducerats till
samma avgift som gäller för öppen hälso- och sjukvård. Detta gäller dock
först efter särskilt intyg som kan utfärdas av personal inom kommunen för
dem som bor i särskilt boende. Distriktssköterska utfärdar intyg för de äldre
som har eget boende och allmänläkare för psykiskt funktionshindrade som
också omfattas av förändringen. Kristdemokraterna anser trots dessa
förbättringar att en utredning bör tillsättas i syfte att kartlägga
förutsättningarna för att inkludera tandvårdsförsäkringen i den allmänna
sjukförsäkringen. Vi anslår därför 100 miljoner kronor för att kunna förbättra
tandvårdsförsäkringen ytterligare från den 1/7 år 2001, 2002 och 2003.
22 Högkostnadsskyddet - en trygghet
I Sverige har vi under många år haft ett s.k. högkostnadsskydd för
avgifter i sjukvården. Utgångspunkten för högkostnadsskyddet är att
ingen av ekonomiska skäl skall tvingas avstå vård och behandling. Det är
även viktigt att varje person skall kunna veta hur mycket man högst skall
behöva betala.
För enskilda människor är patientavgifter för sjukvårdande insatser en
avgörande fråga om trygghet. Under 90-talet har dock avgifterna för den
enskilde ökat dramatiskt dels genom att det så kallade högkostnadsskyddet
höjts, dels därför att flera vårdavgifter inte omfattas av högkostnadsskyddet.
Enligt en färsk rapport från Socialstyrelsen har det på tio år blivit upp till
tre
gånger så dyrt att besöka läkare. Även den enskildes kostnader för resor i
samband med vård har ökat och dessa inkluderas inte heller i
högkostnadsskyddet. När man diskuterar patientavgifter eller
läkemedelsavgifter betraktas dessa ofta enskilt. För medborgaren är det
givetvis viktigt vad avgifterna summerar till sammanlagt.
Målet för Kristdemokraternas vård- och omsorgspolitik är att ge trygghet
och medmänsklig omsorg åt alla oavsett kön, ålder, etnisk bakgrund eller
yrke. Alla har samma rätt att leva ett värdigt liv. Ingen skall behöva avstå
från
vård av ekonomiska skäl. Alltför stora kostnadsökningar har skett för dem
som är långvarigt sjuka och svaga.
Utvecklingen av nya läkemedel och de ökande behoven generellt inom
hälso- och sjukvården gör att man måste våga överväga nya lösningar.
Kristdemokraterna anser att en översyn bör göras av hela systemet så att
högkostnadsskyddet verkligen inkluderar alla egna avgifter i vården och olika
hjälpmedel. Socialstyrelsen stödjer denna tanke i sin senaste rapport i vilken
de hävdar att ett samlat högkostnadsskydd för sjukvård, läkemedel och
tandvård skulle ge utsatta patientgrupper det bästa skyddet.
23 Administrativa besparingar
Kristdemokraterna föreslår besparingar på en rad myndigheters
administration - detta bör även gälla SFR och Socialstyrelsen.
Förvaltningsanslagen bör minskas med 5 %.