Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att ett handlingsprogram för att förebygga suicid tas fram.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att direktiven för stöd till organisationer från Socialstyrelsen ändras så att även organisationer som har en dubbel funktion av självhjälps- och stödkaraktär kan få samhällsstöd för sin verksamhet.
Motivering
Suicid är ett allvarligt samhällsproblem som förutom allt mänskligt lidande orsakar samhället stora ekonomiska kostnader. Trots detta är det kanske den dödsorsak vi talar minst om. Ungefär 1500 människor per år tar sitt liv och ca 10 gånger så många gör självmordsförsök. De som dör av självmord är ca 3 gånger så många som de som dör i trafiken.
Psykosociala faktorer är inblandade i de flesta dödsfall som drabbar tonåringar. Självmord är den vanligaste dödsorsaken bland pojkar och unga män i åldern 15-29 år, vilket är vanligare än trafikolyckor. Bland flickor och unga kvinnor i motsvarande ålder är det mindre vanligt, men även för dem utgör självmord en av de vanligaste dödsorsakerna.
För att minska antalet dödsfall i trafiken har framtagits handlingsprogram för en nollvision. Det borde vara lika angeläget att minska antalet som dör på grund av självmord.
Självmord och självmordsförsök är fenomen som i vår kultur omges av skam och skuldkänslor, vilket gör problemet delvis dolt. De som själva bär på dessa tankar eller har anhöriga som tagit sina liv har ofta svårt att tala om det, eller finna forum där det är möjligt. Det finns en tafatthet och osäkerhet hos människor, och ofta även hos vårdpersonal, som kan göra att de som själva bär på deras tankar eller dess anhöriga inte vågar "belasta" andra med sina bekymmer.
Runt den människa som tar sitt liv finns det i allmänhet både anhöriga och vänner som berörs. De anhöriga drabbas ofta mycket hårt av sorgen och saknaden men också av samhällets attityd. Det är ett tabubelagt område. Få vågar öppet tala om sin sorg.
Det ställer speciella krav på ett samhälle att lyfta upp och synliggöra problem som av olika skäl är delvis dolda. I det här fallet gäller det att skapa ett mänskligare samhälle där människor kan känna att det finns tillgänglig hjälp att få i svåra livssituationer. Det gäller också att understödja professionellt och ideellt arbete som fokuserar problemen samt att verka för en öppenhet om suicidproblematik på alla nivåer.
Trots att människor som går i suicidtankar ofta har kontakt med olika vårdgivare i samhället så är det alltför sällan problemet uppmärksammas och vårdgivare vet inte alltid hur de ska hantera problematiken.
I svår suicidproblematik bland ungdomar är det ibland nödvändigt att få hjälp via en institutionsplacering. Inte alltför sällan hamnar ungdomen i kläm mellan kommun och landsting som tvistar om vem som ska ta ansvar och betala. Tvisten handlar då inte om vem som bäst kan hjälpa, utan vem som ska slippa betala. Exemplet åskådliggör bristen på ett gemensamt ansvarstagande och samsyn som måste finnas inom ett så viktigt område.
Sedan 13 år tillbaka finns en anhörigförening riksorganisationen SPES - Suicid Prevention och Efterlevandes Stöd. Allt arbete i föreningen sker ideellt trots att de gör en stor samhällsnytta både för ett förebyggande arbete och som stöd och hjälp till anhöriga som drabbats. Anledningen till att de inte får samhällsstöd är att de inte enligt uppgift ryms inom nuvarande direktiv.
De är inte en patientorganisation som RSMH eller en stödjande organisation som Länkarna. Man kan säga att organisationen är exempel på en organisation som har en dubbel funktion. Den har både en självhjälps- och stödfunktion. Samhället efterfrågar dessutom allt oftare deras kunskaper i olika sammanhang.
Organisationen SPES gör ett viktigt samhällsarbete men skulle kunna göra betydligt mer om de fick ekonomiska förutsättningar att arbeta med.
Stockholm den 4 oktober 2000
Marianne Samuelsson (mp)
Kerstin-Maria Stalin (mp)
Thomas Julin (mp)