Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en ändring i socialtjänstlagen i syfte att stärka
spelmissbrukares rätt till behandling.
Motivering
Sedan 1997 har det funnits ett anslag inom
Socialdepartementets budgetram på 2 miljoner för forskning
om spelberoende och dess sociala konsekvenser. Riksdagen
beslutade på förslag från regeringen att ytterligare 2 miljoner
kronor skulle avsättas under budgetåret 1999 för åtgärder
mot överdrivet spelande. Dessa medel disponeras av
Folkhälsoinstitutet med främsta syfte att arbeta
förebyggande. I budget för år 2000 avsattes ytterligare medel
för att förebygga och motverka negativa ekonomiska och
sociala konsekvenser av spelande. Som möjliga
användningsområden för dessa nya resurser nämndes bl.a.
stöd till behandlingshem, kunskaps- och
kompetensutveckling inom socialtjänsten samt bidrag till
länkrörelser.
På många orter i landet startar nu föreningar för anonyma spelare.
Föreningarna arbetar ofta enligt samma modell som AA (Anonyma
alkoholister). Detta innebär att många av de som hamnar i ett spelberoende
fångas upp av människor som förstår sig på problematiken och som kan
stödja den spelberoende på vägen tillbaka till ett spelfritt liv.
När väl den missbrukande kommit så långt är det ofta så att missbruket
måste behandlas på ett behandlingshem. I vissa fall är det missbrukarens
arbetsgivare som bekostar behandlingen men inte alltid. Ofta får då
kommunen inom ramen för socialtjänsten stå för kostnaden. Tyvärr har
kommunerna blivit mer restriktiva under senare år att sända spelmissbrukare
till behandlingshem.
En orsak till detta kan vara att det råder en oklarhet om vem som skall
finansiera behandlingen. Ett av skälen till detta kan vara att denna
missbruksgrupp ej omnämns i socialtjänstlagen.
Enligt min uppfattning bör lagen omarbetas på denna punkt så att även
spelmissbrukare omnämns i lagen och därmed får en tydligare rätt till
behandling.