med anledning av prop. 2000/01:99 Statens folkhälsoinstitut - roll och uppgifter
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen beslutar avslå propositionen vad gäller ombildning av
Folkhälsoinstitutet till Statens folkhälsoinstitut.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
motionen om avveckling av Folkhälsoinstitutet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
motionen om inrättandet av ett nationellt institut för hälsa och medicin.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
motionen om tillsyn inom ANT-området.
Inledning
Redan inför bildandet av Folkhälsoinstitutet reserverade vi oss (1990/91:
SoU23) mot inrättandet av ett sådant institut. Risken att splittra
begränsade resurser liksom att gränsdragningsproblematik mot övriga
myndigheter skulle uppkomma var uppenbar. Utvecklingen har besannat
våra farhågor och regeringen har nu nödgats se över institutets
verksamhet.
Ombildning av Folkhälsoinstitutet
Enligt vår mening är dock regeringens förslag att ombilda
Folkhälsoinstitutet till Statens folkhälsoinstitut oacceptabelt. Statens
folkhälsoinstitut skall ansvara för sektorsövergripande uppföljning och
utvärdering av insatser inom folkhälsoområdet, vara nationellt
kunskapscentrum och ansvara för övergripande tillsyn inom alkohol-,
narkotika- och tobaksområdet. Förslaget löser varken problemen med
gränsdragning mellan myndigheter eller underlättar ett effektivt
resursutnyttjande. Dubbelarbete och gränsdragningsproblem torde mer än
samverkan komma att dominera bilden. Det synes t.ex. inte särskilt
rationellt att Statens folkhälsoinstitut presenterar en särskild
folkhälsorapport vart fjärde år samtidigt som Socialstyrelsen förutsätts
presentera sin folkhälsorapport. Inte heller tillsynen inom ANT-området
löses tillfredsställande.
Förslaget bygger helt på Organisationskommitténs förslag vilket i sin tur
utgick från direktivens uppdrag att skapa en myndighet med tydliga uppgifter
av stabskaraktär. Även om stabskaraktären inte nämns direkt i propositionen
skiner karaktären av ett mer osjälvständigt organ under regeringen igenom. Vi
ser med oro på denna utveckling mot en central myndighet med stabskaraktär
då det utgör ett brott mot den svenska förvaltningstraditionen. En myndighet
har enligt grundlagen en självständig ställning gentemot regeringen. Som
RRV noterat får man här intryck av ett nytt slag av mer osjälvständig
myndighet. Det finns inget stöd i författning för en sådan
myndighetskonstruktion. Vi anser därför att propositionen i denna del skall
avslås. Vad gäller avvecklingen av Alkoholinspektionen har vi länge förordat
denna.
Avveckling av Folkhälsoinstitutet
Folkhälsoinstitutet bör enligt vår uppfattning avvecklas. Flera orsaker till
detta föreligger. Institutet har bl.a. genom tvivelaktiga kampanjer
förbrukat mycket av sin trovärdighet.
Nationellt kunskapscentrum
Vad gäller Nationellt kunskapscentrum anser vi att det finns ett behov av
ett nationellt kunskapscentrum inom hälso- och medicinområdet. Dit bör
verksamheter som nu bedrivs vid flera myndigheter och institut liksom
forskningsresurser koncentreras. Detta är dock inte skäl för att behålla
Folkhälsoinstitutet eller, som regeringen föreslår, ombilda det. I stället
måste betydligt radikalare åtgärder vidtas för att Sverige skall kunna inta
en ledande plats inom hälso- och medicinområdet. Vi har därför i motion
2000/01:Ub6 Forskning och förnyelse av Bo Lundgren m.fl. föreslagit att
ett nationellt institut för hälsa och medicin inrättas. Här kan en
kraftsamling för bl.a. bioteknik med medicinsk inriktning, bioinformatik,
klinisk forskning, folkhälsoforskning samt IT i hälso- och sjukvården ske.
Det tycks också rimligt att EpC placeras vid ett sådant institut. Institutet
får härigenom ett brett ansvar för forskningsfinansiering inom ett för
Sverige vitalt forskningsområde.
Lika viktigt som att resurserna koncentreras för att skapa en optimal
forskningsmiljö är det att andra uppgifter decentraliseras. Vi anser därför att
det praktiska folkhälsoarbetet samt viss FOU sker bäst nära människorna,
kommunalt och regionalt. Till skillnad från regeringen har vi också i
budgetpropositionen 2000/01 anvisat resurser för att ge möjligheter för att
bättre bedriva ett sådant arbete lokalt.
Tillsyn
Vad beträffar tillsynsverksamheten inom ANT-området konstaterar vi att
Statskontoret pekat på en rad effektivitetsbrister i dagens organisation
med flera myndigheter med överlappande och likartade uppgifter.
Avskaffandet av Alkoholinspektionen, något vi länge föreslagit, är en
riktig åtgärd men vi menar att regeringens förslag att lägga en del av
dessa uppgifter i den nya stabsmyndigheten inte löser problemen. Dessa
uppgifter är inte heller skäl att bibehålla Folkhälsoinstitutet. Flertalet
frågor som handhas av Alkoholinspektionen borde kunna hanteras av
Riksskatteverket och av skattemyndigheterna. För servering av alkohol
finns redan en regional tillsyn i länsstyrelsernas regi, och det saknas enligt
vår uppfattning behov av central normgivning utöver lagar och
förordningar på serveringsområdet. Regeringen bör i övriga tillsynsfrågor
återkomma med ett nytt förslag om organisationen av tillsynen inom
området.
Aidsprogrammet
Detta är ett område där behovet av samordning av resurser och insatser är
tydligt. I dag handhas statens ansvar för smittskydd och hiv-preventivt
arbete huvudsakligen av såväl Socialstyrelsen som Smittskyddsinstitutet
och Folkhälsoinstitutet. Varken dagens folkhälsoinstitut eller den nu
föreslagna myndigheten Statens folkhälsoinstitut synes ge bra
förutsättningar för ett effektivt resursutnyttjande.
En samordning inom ramen för ett nationellt institut för hälsa och medicin
som vi föreslagit, skulle möjliggöra ett långt kraftfullare och effektivare
arbete inom området än i dag. Det skulle också då bli enklare att tillsammans
med organisationer samverka runt en handlingsplan för det framtida arbetet
än att så sker enligt regeringens förslag, där ett flertal myndigheter skall
samverka med många organisationer.