1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tillståndsplikt för verksamheter inom socialtjänsten.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om avvecklad kommunal tillsyn över enskild verksamhet inom
socialtjänsten.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om statligt ansvar för godkännande och kvalitetskontroll inom
vård och omsorg.
Inledande kommentarer
Under 1990-talet har genomförts ett antal reformer för att anpassa
regelverk, tillsyn m.m. till att allt fler kommuner och landsting använder
sig av privata entreprenörer inom olika verksamheter. Detta blir allt
vanligare inte minst inom vård och omsorg.
Ett exempel är hur stadgan (1970:88) om enskilda vårdhem (den s.k.
vårdhemsstadgan) upphävdes i januari 1997. I vårdhemsstadgan fanns
särskilda bestämmelser för enskild verksamhet på hälso- och sjukvårdens och
socialtjänstens område. Stadgan reglerade sluten sjukvård samt omvårdnad
och tillsyn av äldre som motsvarade kommunernas särskilda boendeformer.
Med enskilt vårdhem avsågs, enligt stadgan, inrättning som drevs av annan än
staten, en kommun eller en landstingskommun och som hade minst tre
vårdplatser för sjukvård eller annan personlig omvårdnad eller tillsyn.
Nuvarande reglering
Genom en ny lag (1996:786) om tillsyn över hälso- och sjukvården
infördes enhetliga bestämmelser om att all tillsyn över hälso- och
sjukvården skall utövas av Socialstyrelsen. Den som vill bedriva hälso-
och sjukvård ska anmäla detta till Socialstyrelsen. Socialstyrelsens tillsyn
avser såväl individ- som verksamhetstillsyn och omfattar all hälso- och
sjukvårdsverksamhet inom Sveriges gränser oberoende av vem som är
huvudman och i vilka former den tillhandahålls. Enda undantaget är den
sjukvård som ges inom Försvarsmakten.
Vad beträffar sjukvården råder därmed en principiell likabehandling av
privat respektive offentlig vård. En stor del av den verksamhet som bedrevs
med stöd av vårdhemsstadgan är emellertid att betrakta som
socialtjänstverksamhet. Den privata verksamheten på detta område regleras
genom socialtjänstlagen (1980:620) och benämns där enskild verksamhet.
Reglerna kring denna verksamhet finns i 69-70 §§. Privat verksamhet
som bedrivs yrkesmässigt är tillståndspliktig och tillstånd lämnas av
länsstyrelsen i det län där verksamheten ska bedrivas. I 69 § socialtjänstlagen
anges fyra kategorier av enskild verksamhet:
- Hem för vård eller boende; i huvudsak behandlingshem för barn och
ungdom eller vuxna missbrukare.
- Särskilda boendeformer; t.ex. servicehus, servicelägenheter,
ålderdomshem, sjukhem, gruppboende, äldreboende, seniorboende m.fl.
där service, omvårdnad och vård ges.
- Hem för viss annan heldygnsvård; t.ex. korttidsvård eller växelvård för att
stödja anhörig, rehabilitering, utslussning efter en tids sjukhusvistelse
m.m.
- Hem eller öppen verksamhet för vård under begränsad del av dygnet; t.ex.
dagvård för missbrukare, dagvård för barn och ungdomar, dagvård för
äldre etc.
Tillstånd behövs däremot inte för socialtjänstverksamhet som kommunen
med stöd av entreprenadavtal överlämnat till enskild vårdgivare att utföra.
Sammanfattningsvis gäller alltså att verksamhet som kommunen driver i
egen regi eller som enskild driver på entreprenad åt kommunen inte är
tillståndspliktig. Verksamhet som drivs av enskild och där kommunen
köper platser är däremot tillståndspliktig liksom verksamheter vilka drivs
med hjälp av privat finansiering.
Länsstyrelsen har tillsynsansvar för socialtjänstverksamheten oavsett
driftsform. Dock har även den kommun där verksamheten bedrivs ett
tillsynsansvar över tillståndspliktig verksamhet, d.v.s. i praktiken över privat
verksamhet. Den kommun där verksamheten bedrivs ska fortlöpande utöva
tillsyn över tillståndspliktig verksamhet.
Den personalkategori inom länsstyrelsen som arbetar med tillsyns- och
tillståndsfrågor kallas socialkonsulenter och är cirka 120 stycken i hela
landet.
Länsstyrelsens tillsynsansvar omfattar hela socialtjänstverksamheten och
innebär både en verksamhetstillsyn och tillsyn av enskilda ärenden. Tillsynen
av och tillstånd för enskilda vårdgivare är endast en begränsad del av
arbetsuppgifterna.
Socialstyrelsen presenterar årligen en sammanställning av den sociala
tillsynen på regional nivå. Vid ingången av år 1998 redovisade länsstyrelserna
att det fanns sammanlagt 1.164 tillstånd att bedriva enskild verksamhet. Vid
årets slut fanns 1.241 tillstånd, en ökning med sju procent. Drygt 200 nya
tillstånd utfärdades under året, främst för verksamheter för personer med
funktionshinder. I sammanställningarna över tillsynsverksamheten redovisas
inte tillsyn över enskild vårdverksamhet särskilt.
Vårt förslag
Vi anser att all lagstiftning på välfärdsområdet bör behandla offentlig och
privat drift lika. Vi anser det därför inte acceptabelt att ett särskilt
tillståndskrav finns för privat driven verksamhet inom socialtjänsten.
Motsvarande tillståndsplikt bör införas för kommunal verksamhet.
Vidare anser vi att kommunens tillsyn över enskild verksamhet som finns i
kommunen måste avvecklas. Den uppgift som i dag faller på kommunen - att
övervaka sin egen verksamhet såväl som de privata alternativens - fungerar
inte tillfredsställande. Den som själv är med och driver verksamheten skall
naturligtvis inte svara för kontrollen av densamma. I praktiken är resultatet
det att den offentliga verksamheten mycket sällan kontrolleras särskilt
noggrant.
Det följer av annan lagstiftning och av avtal att kommunen har ett
självklart ansvar för att följa den verksamhet som drivs på entreprenad eller
på annat sätt efter uppdrag från kommunen.
I många verksamheter finns ett stort behov av en förstärkt kvalitetskontroll
och bättre tillsyn. Samma krav måste enligt vår uppfattning ställas oavsett
offentlig eller privat regi. Statliga myndigheter skall därför ansvara för
godkännande och kvalitetskontroll inom vård och omsorg.