Motion till riksdagen
2000/01:So343
av Hagen, Catharina (m)

Nya finansieringslösningar inom sjukvården


Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett upphörande av monopol för landstingen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett fritt val av försäkringsgivare.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en fristående sjukvård i offentlig eller privat regi.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om frivilliga tilläggsförsäkringar.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en differentiering i försäkringen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om integrering i försäkringssystemet av kostnader relaterade till
vården.
Motivering
En nyligen av Världshälsoorganisationen genomförd undersökning visar
att Sveriges sjuk- och hälsovårdssystem är rankat på 23:e plats i världen,
när det gäller kostnadseffektivitet. Betygssättningen baseras på en
omfattande bedömning, inte bara av sjukvård i mera inskränkt mening,
utan även på till exempel tillgång till sjukvårdsförsäkring, apotek och
andra sociala faktorer.
I dag är det fullt möjligt att köpa sig förbi köer och välja andra
vårdutförare om medborgaren är beredd att betala en extra premie för en
privat sjukförsäkring. Men bara den som har pengar kan köpa sig valfrihet
och snabbare vård. Vad som i dag skall vara en rättvist sjukvårdspolitik är i
praktiken djupt orättvis.
Det är inte rimligt att valfrihet endast skall råda för dem som kan betala
mer för hälso- och sjukvården. Samtidigt skapar långa köer och landstingets
monopol av sjukvård en situation som skapar missnöje bland medborgare,
frustration bland de anställda inom vården och panik bland politiker. Just nu
råder det på vissa ställen i landet fullt kaos inom landstingen. Vad som
behövs är högre kvalitet och större valfrihet - för alla. Det enda sättet att i
dag
själv kunna välja mellan olika vårdproducenter är att ovanpå våra höga skatter
teckna privata sjukförsäkringar.
En lösning på sjukvårdens kris kan vara att upphäva landstingens monopol
och införa ett helt nytt system dels för finansiering, dels för produktion av
sjukvård. Den enskilde skulle kunna få välja försäkringsgivare.
Försäkringsgivarna utgörs av konkurrerande försäkringsbolag, och
försäkringarna är uppdelade i en obligatorisk grundförsäkring och en frivillig
försäkring. Grundförsäkringen, som är obligatorisk, täcker sjukvårdande
behandlingar och läkemedel. Själva sjukvården skulle vara helt fristående från
försäkringen och tillhandahållas privat eller offentligt.
Tilläggsförsäkringen skall kunna omfatta t.ex. förmåner som hel- och halv-
enskilt rum, större valfrihet av läkare etc.
Inom sjukförsäkringen skulle ett antal differentierade försäkringar kunna
införas. Självrisker, bonus och olika omfattning av valfrihet är några exempel
på vad en sådan differentiering  skulle kunna innebära. Avgifter, premier och
service skulle variera i enlighet med försäkringstagarnas preferenser. Någon
form av högkostnadsskydd som tar hänsyn till patientens ekonomiska styrka
bör ingå i systemet. Dessutom måste en viss form av myndighetsövervakning
ske.
På sikt borde även utredas om det är möjligt att integrera samtliga
kostnader relaterade till vården till olika försäkringssystem enligt ovan. Detta
skulle i så fall innebära att även sjukpenningen omfattades av ett sådant
system.
Detta förslag bygger delvis på idén om HFO men har utvidgats i så måtto
att HFO kan ingå som en del i ett större system.
Det finns flera vinster med införandet av ett system med ovan angivna
riktlinjer. För det första lämnas makten över från politiker till patienten.
Beställaren av vård är medborgaren i stället för politikerna. För det andra
säkras kvaliteten genom att de hälso- och sjukvårdsföretag som inte håller
måttet väljs bort. För det tredje ökar effektiviteten genom den ökade
konkurrensen på både finansieringssidan och bland vårdgivarna. Resultatet
skulle kunna bli mer vård och högre vårdkvalitet för pengarna. Det skulle
också bli lättare för enskilda personer och företag inom vårdsektorn att i
Sverige kunna kommersialisera nya landvinningar inom vårdområdet.

Stockholm den 2 oktober 2000
Catharina Hagen (m)
Margit Gennser (m)