Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett upphörande av monopol för landstingen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett fritt val av försäkringsgivare.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en fristående sjukvård i offentlig eller privat regi.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om frivilliga tilläggsförsäkringar.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en differentiering i försäkringen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om integrering i försäkringssystemet av kostnader relaterade till vården.
Motivering
En nyligen av Världshälsoorganisationen genomförd undersökning visar att Sveriges sjuk- och hälsovårdssystem är rankat på 23:e plats i världen, när det gäller kostnadseffektivitet. Betygssättningen baseras på en omfattande bedömning, inte bara av sjukvård i mera inskränkt mening, utan även på till exempel tillgång till sjukvårdsförsäkring, apotek och andra sociala faktorer.
I dag är det fullt möjligt att köpa sig förbi köer och välja andra vårdutförare om medborgaren är beredd att betala en extra premie för en privat sjukförsäkring. Men bara den som har pengar kan köpa sig valfrihet och snabbare vård. Vad som i dag skall vara en rättvist sjukvårdspolitik är i praktiken djupt orättvis.
Det är inte rimligt att valfrihet endast skall råda för dem som kan betala mer för hälso- och sjukvården. Samtidigt skapar långa köer och landstingets monopol av sjukvård en situation som skapar missnöje bland medborgare, frustration bland de anställda inom vården och panik bland politiker. Just nu råder det på vissa ställen i landet fullt kaos inom landstingen. Vad som behövs är högre kvalitet och större valfrihet - för alla. Det enda sättet att i dag själv kunna välja mellan olika vårdproducenter är att ovanpå våra höga skatter teckna privata sjukförsäkringar.
En lösning på sjukvårdens kris kan vara att upphäva landstingens monopol och införa ett helt nytt system dels för finansiering, dels för produktion av sjukvård. Den enskilde skulle kunna få välja försäkringsgivare. Försäkringsgivarna utgörs av konkurrerande försäkringsbolag, och försäkringarna är uppdelade i en obligatorisk grundförsäkring och en frivillig försäkring. Grundförsäkringen, som är obligatorisk, täcker sjukvårdande behandlingar och läkemedel. Själva sjukvården skulle vara helt fristående från försäkringen och tillhandahållas privat eller offentligt.
Tilläggsförsäkringen skall kunna omfatta t.ex. förmåner som hel- och halv- enskilt rum, större valfrihet av läkare etc.
Inom sjukförsäkringen skulle ett antal differentierade försäkringar kunna införas. Självrisker, bonus och olika omfattning av valfrihet är några exempel på vad en sådan differentiering skulle kunna innebära. Avgifter, premier och service skulle variera i enlighet med försäkringstagarnas preferenser. Någon form av högkostnadsskydd som tar hänsyn till patientens ekonomiska styrka bör ingå i systemet. Dessutom måste en viss form av myndighetsövervakning ske.
På sikt borde även utredas om det är möjligt att integrera samtliga kostnader relaterade till vården till olika försäkringssystem enligt ovan. Detta skulle i så fall innebära att även sjukpenningen omfattades av ett sådant system.
Detta förslag bygger delvis på idén om HFO men har utvidgats i så måtto att HFO kan ingå som en del i ett större system.
Det finns flera vinster med införandet av ett system med ovan angivna riktlinjer. För det första lämnas makten över från politiker till patienten. Beställaren av vård är medborgaren i stället för politikerna. För det andra säkras kvaliteten genom att de hälso- och sjukvårdsföretag som inte håller måttet väljs bort. För det tredje ökar effektiviteten genom den ökade konkurrensen på både finansieringssidan och bland vårdgivarna. Resultatet skulle kunna bli mer vård och högre vårdkvalitet för pengarna. Det skulle också bli lättare för enskilda personer och företag inom vårdsektorn att i Sverige kunna kommersialisera nya landvinningar inom vårdområdet.
Stockholm den 2 oktober 2000
Catharina Hagen (m)
Margit Gennser (m)