Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om läkarmedverkan och patientens rätt att välja läkare inom äldrevården. Motiv för vårt förslag
I dag finns det många äldre och handikappade som bor inom de särskilda boendeformerna, där omsorg och sjukvård skall tillhandahållas. Ett problem som i dag är ganska stort är att dosering av medicin ofta blir fel. Många äldre har en felaktig medicinering, som ibland medför att individen är "neddrogad", och ibland ges helt fel mediciner. Det kan delvis bero på avsaknad av kontinuerlig tillgång på läkare i de särskilda boendeformerna, och delvis kan bristerna hänga ihop med att samarbete kommun-landsting inte fungerar som det ska, men det kan naturligtvis också bero på annat.
I "Nationell handlingsplan för äldrepolitik" konstateras att de medicinska bristerna inom äldrevården måste åtgärdas. I proposition 1990/91:14 om ansvaret för service och vård till äldre och handikappade står under avsnitt "Kommunal hälso- och sjukvård, Kommunernas ansvar" bland annat vad gäller sjukvård vid de särskilda boendeformerna och läkarmedverkan: "Det är samtidigt viktigt att insatser från läkare görs tillgängliga och dimensioneras så att människor som bor i särskilda boendeformer och bostäder kan få den läkarhjälp som de behöver." Vad vidare gäller i propositionen betonas inte läkarmedverkan utan där anses att denna med fördel kan vara placerad under primärvården.
Med de brister som i dag ofta uppstår måste det vara viktigt att betona just läkarmedverkan. Det är av stor vikt att se till att det dels inom äldreomsorgen i allmänhet och dels inom de särskilda boendeformerna finns en god tillgång till medicinskt ansvarig läkare. Det måste också ges möjlighet för varje enskild patient att själv få välja läkare, inom eller utom primärvården. På detta sätt tror vi att läkartillgängligheten skulle ökas. Oavsett vilka förslag utredningar om hur insatser för att uppnå en bättre samverkan mellan kommuner och landsting vad gäller bl.a. de medicinska insatserna inom den kommunala vården och omsorgen presenterar, borde det vara en självklar rätt även för äldre att själva få välja läkare. Detta bör för övrigt gälla alldeles oavsett de åtgärder som vidtas för att på sikt säkra tillgången till läkare och sjuksköterskor inom äldreomsorgen liksom inom sjukvården genom att utöka utbildningsplatserna för dessa utbildningar.
Stockholm den 28 september 2000
Ewa Thalén Finné (m)
Anne-Katrine Dunker (m)