Motion till riksdagen
2000/01:So338
av Fransson, Sonja (s)

Förbud mot rökning på offentliga platser och kaféer


Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att lagstifta om förbud mot rökning på offentliga platser.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att lagstifta om förbud mot rökning på restauranger och kaféer.
Motivering
Tobaksbruket och dess effekter har en framskjuten plats bland våra
folkhälsoproblem. Minst 8 000 människor avlider i förtid varje år på
grund av rökning. Många fler kämpar med smärtor, andfåddhet och
kärlkramp.
De flesta rökare är frustrerade över att inte komma ur sitt beroende.
Samtidigt strävar en omfattande tobaksbransch efter att genom skicklig
marknadsföring få in 25 000 nya ungdomar varje år i ett nikotinberoende för
att upprätthålla försäljning och förtjänster.
Hittills har de lyckats väl, för varje dag börjar 80 ungdomar röka i Sverige,
de flesta av dem är flickor. Enligt statistiska uppgifter kommer 64 av dessa
aldrig att kunna sluta eftersom nikotin är lika beroendeframkallande som
heroin.
Undersökningar visar att många flickor röker för att hålla sig smala, de
dövar hungerkänslor med kaffe, te och nikotin. Rökande kvinnor får dessutom
förutom andra sjukdomar oftare livmoderhalscancer, bröstcancer och
kondylom.
All forskning visar att rökning utan undantag är den största orsaken till
ohälsa i vårt land, dessutom drar den med sig stora samhällskostnader i form
av sjukvård och rehabilitering.
Vi vet att passiv rökning också påverkar hälsan, liksom rökningen orsakar
otrevliga miljöer för icke-rökare. Många icke-rökare väljer bort restauranger
och kaféer som inte tar tillräcklig hänsyn till dem.
Här visar det sig att 1993 års lag är alldeles för liberal. Restaurangerna och
kaféerna gör i bästa fall olika avdelningar men kunderna får andas samma
luft. Eller icke-rökare måste först passera genom en rökfylld lokal för att
sedan komma fram till den minsta avdelningen för icke-rökare.
Men hur undviker icke-rökare att besöka offentliga myndigheter,
kommunala inrättningar, sjukvården m m när rökarna samlas i klungor
utanför entrén?
Hur undvika busshållplatser och andra offentliga samlingsplatser för att
slippa att utsättas för obehaget av rök och hur gör den som är allergisk mot
rök?
Är det rimligt och acceptabelt att det är den som är icke-rökare som får sin
rörelsefrihet inskränkt?
Nej, nu är det dags att ta till betydligt kraftfullare åtgärder mot rökning och
liksom i USA införa förbud mot rökning på offentliga platser liksom på
restauranger och kaféer.

Stockholm den 1 oktober 2000
Sonja Fransson (s)
Laila Bjurling (s)