Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder mot hörselskador.
Motivering
Varje år drabbas många människor av hörselskador i miljöer med för
höga ljudnivåer. Konserter, diskotek, bio, gym, skytte, motorsport och
smällare är exempel på några sådana miljöer/aktiviteter. Ca 1,5 miljoner
svenskar har någon form av tinnitus. 50 000 svenskar har mycket svår
tinnitus som stör deras dagliga liv allvarligt. (Källa: Hörselskadades
riksförbund)
Musiken på diskotek och pop/rockkonserter framförs vid höga ljudnivåer.
Tekniken för högtalaranläggningen har utvecklats så att mycket höga ljudni-
våer kan framföras utan att musiken låter sprucken och oren. Flera studier har
visat att ljudnivån höjs successivt vid en konsert eller en diskoteksafton.
Ljudnivåerna vid konserter och på diskotek är många gånger så höga att
det finns risk för tillfälliga och permanenta hörselnedsättningar och/eller
tinnitus (öronsus) hos åhörarna.
Barn utgör en särskild riskgrupp. Hos vuxna innebär resonansen i
hörselgången normalt att ljud får en maximal förstärkning vid 2500 Hz. Barn
har kortare och smalare hörselgång. Detta kan innebära att den maximala
förstärkningen sker högre upp i diskantområdet där ljudet orsakar skada.
Utvecklad teknik finns idag för att få goda ljudupplevelser utan att höja
ljudnivån till skadliga nivåer.
I syfte att om möjligt förhindra uppkomsten av hörselskador hos kommun-
invånarna kan kommunen införa en policy innebärande att den kommunala
nämnd eller förvaltning som upplåter lokal eller markområde för evenemang
där musik förekommer eller som arrangerar ett sådant evenemang ska se till
att ingen åhörare utsätts för orimligt högt buller.
Men vid arrangemang som inte drivs i kommunal regi kan ljudnivåerna
inte regleras genom en sådan policy. Att arbeta med enskilda förelägganden
för varje arrangemang är ett tungrott och många gånger komplicerat sätt. Man
måste ha vetskap om alla arrangemang som sker i kommunen och vara säker
på att föreläggandet riktas mot rätt motpart.
Med stöd av 40§ Förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och
hälsoskydd kan kommun meddela föreskrifter i vissa fall om det behövs för
att hindra att olägenheter för människors hälsa uppkommer i en kommun. Det
finns dock ingen möjlighet att i de lokala föreskrifterna för att skydda männi-
skors hälsa och miljön ange högsta tillåtna värde för inomhusbuller i offent-
liga och allmänna lokaler.
I Miljöbalken betonas varje verksamhetsutövares egenansvar för att se till
att verksamheten inte påverkar hälsa eller miljö. Det skulle vara mer
effektfullt och i linje med Miljöbalkens intentioner om det fanns en möjlighet
för kommunerna att införa generella föreskrifter för att begränsa ljudnivåer i
offentliga lokaler alternativt att det fanns en särskild nationell lag med
fastställda gränsvärden för ljudnivåer eftersom problemet med höga
ljudnivåer i offentliga lokaler inte är ett lokalt problem.