Fördelning av bidrag till nykterhetsorganisationer m.fl.
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om fördelning av bidrag till nykterhetsorganisationer m.fl.
Motivering
Svensk demokrati har byggts upp av och vilat på frivilliga och obundna
folkrörelser. Samhällets relation till folkrörelserna har byggt på förtroende
och en insikt om att dessas livskraft och utveckling bäst gagnas av att de
själva får forma sina mål och sin verksamhet. Att samhället eller staten på
något sätt skulle gå in och styra folkrörelsernas verksamhet eller inre liv
har hittills politiskt varit en omöjlig tanke.
De statliga bidragen till olika folkrörelsegrupperingar har under senare år
varit föremål för översyn genom olika statliga utredningar. Det har bland
annat gällt folkbildningen, idrottsrörelsen, samfunden och nykterhetsrörelsen.
Dessa grupperingar har under en följd av år haft samhällets förtroende att
själva fördela en av staten anslagen klumpsumma till sin verksamhet. Det har
skett via en egen samarbetsnämnd. När det gäller idrotten har
Riksidrottsstyrelsen varit fördelningsorgan.
Resultatet från de utredningar av de olika folkrörelsestöden som gjorts har
blivit att den tidigare ordningen kommer att bestå för samtliga
folkrörelsegrupperingar utom nykterhetsrörelsen. I utredningen Vad får vi för
pengarna? (SOU 1998:38) föreslogs att Samarbetsnämnden för fördelning av
statsbidraget till nykterhetsrörelsens organisationer skulle avskaffas. Anslaget
skulle sammanföras med anslagen till frivilligorganisationerna inom det
sociala området samt fördelas av Socialstyrelsen. Detta trots att utredningen
konstaterade att Socialstyrelsen saknade erfarenhet av att arbeta med
förebyggande verksamhet. En omprioritering av bidragen till förmån för
Socialstyrelsens gamla verksamhetsfält blev också resultatet.
Andra folkrörelser, vars anslag varit föremål för översyn, har kunnat
fortsätta att fördela sina anslag enligt den tidigare modellen, det vill säga
genom en samarbetsnämnd eller styrelse. Nykterhetsrörelsen och ett antal
andra organisationer som arbetar med främst primärprevention har således
blivit särbehandlade och diskriminerade. Denna märkliga särbehandling
påtalades vid riksdagens behandling av regeringens proposition. Farhågor för
detaljstyrning av organisationernas verksamhet och inre liv uttalades.
Riksdagen accepterade dock det nya systemet.
Efter endast två års erfarenhet kan vi konstatera att de farhågor som då
fanns har besannats.
Detaljreglering och resultatstyrning är begrepp som genomsyrat
Socialstyrelsens hantering av bidragen med en kraftigt ökad byråkratisering
som följd. På särskilda ansökningsblanketter skall organisationerna i detalj
precisera vad man skall göra, precisera bakgrund, arbetsform, målgrupper och
förväntat resultat. Därutöver skall treårsplaner presenteras. Varje organisation
har dessutom kallats till så kallade utvecklingssamtal med Socialstyrelsens
tjänstemän!
I regleringsbrev anger regeringen, inte organisationerna själva, de
verksamhetsmål som skall ligga till grund för bidragsfördelningen.
Socialstyrelsen skall göra en bedömning av hur väl den av respektive
organisation planerade verksamheten faller inom av regeringen angivna mål-
och insatsområden.
Detta stämmer inte ens överens med vad som står i regeringens proposition
1998/99:134:
Utgångspunkten för samhällets inställning till folkrörelsernas
engagemang inom alkohol- och drogområdet är att dessa skall kunna
bedriva sin verksamhet med utgångspunkt från sina egna värderingar och
välja arbetssätt och typ av insatser utifrån de egna förutsättningarna.