1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om anhörigvårdarnas situation i dag.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om anhörigvårdares rätt till avlösning, information och
handledning.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av hälsoekonomiska studier och forskning kring
anhörigvårdares hälsotillstånd.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av forskning kring anhörigvården.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om anhörigrollen i ett framtida perspektiv.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om anhöriganställning.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om rätten till tjänstledighet för vård av anhöriga.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om organisationsbidrag till Anhörigrådet.
2 Inledning
Under de senaste åren har anhörigvårdarnas situation äntligen börjat
uppmärksammas. Enligt kommunerna är anledningen det statliga
stimulansbidrag som utges under tre år med anledning av den nationella
handlingsplanen för äldrepolitiken "Anhörig 300" som riksdagen
beslutade om 1998. Syftet med medlen är att stödja och underlätta samt
att på olika sätt bidra till en ökad livskvalitet för anhöriga eller närstående
som vårdar. De anvisade medlen är avsedda att påskynda utvecklingen av
olika stödformer för anhörigvårdare. Inriktningen på arbetet ska vara att
åstadkomma en varaktig kvalitetshöjning i det stöd som kommunerna
erbjuder anhöriga och närstående.
Närståendevården utgör basen i vård- och omsorgsarbetet. Drygt 60
procent av det totala omsorgsarbetet utförs av anhöriga. Räknar man även in
psykiskt sjuka, multihandikappade m.m. kan det röra sig om en miljon
anhörigvårdare.
Vi kristdemokrater har under flera år ihärdigt hävdat att det behövs fler
platser inom vård och omsorg, speciellt inom geriatriken. Idag visar rapporter
att en ökad andel vårduppgifter förs över på anhöriga och andra närstående på
grund av att omstruktureringar inom sjukvården reducerar antalet vårdplatser.
Även inom den kommunala äldreomsorgen erbjuds allt färre platser jämfört
med tidigare. Det visar sig att för många äldre har utvecklingen inneburit ett
ökat beroende av anhöriga, anlitande av privat hjälp eller att man får klara sig
bäst man kan utan hjälp. Vi kristdemokrater menar att här finns det skäl att se
upp. Det går inte att lägga ytterligare omsorgsansvar på de anhöriga.
3 Anhörigvårdarnas situation
Trots uppmärksamhet och ett ökat stöd från kommun och
frivilligorganisationer har inte anhörivårdarens vardag i stort förändrats.
Anhörigvårdare har en fysiskt tung arbetsbörda, de är ofta stressade, sover
illa och har sällan någon egen fritid. De får för litet stöd av den
professionella vården. Ändå ser de många fördelar med sin uppgift: Den
är meningsfull och ger en kvalitativt bättre vård som tillgodoser den
sjukes behov av värdighet och integritet. Anhörigvårdare är en enorm
tillgång i vården och har enligt vår mening rätt till olika former av stöd,
information och handledning för att kunna ta på sig vårduppgifter som
annars utförs av vårdpersonal med flera års utbildning.
4 Anhörig 300 en fortsättning
Stödet till anhöriga finns i alla kommuner, men är på somliga håll dåligt
utvecklad. Samverkan med frivilligorganisationerna var ett av villkoren
för att stimulansbidragen skulle utbetalas. Det har visat sig att mindre än
50 procent av kommunerna har utarbetat sina handlingsplaner
tillsammans med organisationerna. Detta till trots uppger 79 procent av
frivilligorganisationerna att de samarbetar med kommunen vad gäller stöd
till anhöriga som vårdar äldre i hemmet. De kommuner som kommit
längst i utvecklingen är de som tagit initiativ till att bygga upp ett
anhörigstöd redan före 1999. Deras startsträcka är avklarad och de är nu i
gång.
Enligt en studie som presenterades i april 2000 pekar man på att det sedan
1997 inte har skett någon avsevärd förändring av nivån på stödet som erbjuds
anhöriga, men att det finns en ökad medvetenhet och att en ökning har skett
när det gäller kommunernas planerings- och utvecklingsarbete för att förbättra
anhörigstödet.
Det behövs hälsoekonomiska studier och forskning om vad
hälsokontroller, hälsovård och andra stödåtgärder innebär för hälsotillståndet
hos anhörigvårdare och för tryggheten i rollen.
Det i sin tur skapar förutsättningar för att, om man så vill, fortsätta vårda
sin anhörige hemma.
Knappt 30 procent av kommunerna har enligt slutrapporten i
Äldreuppdraget samarbete med högskola eller FoU-enhet när det gäller
utveckling av anhörigstödet. Denna brist i forskningen kring de äldres vård
och omsorg står i märklig kontrast till den omfattning och betydelse som
insatserna från de anhöriga har.
Kristdemokraterna anser att forskningen är viktig och behöver utökas. Idag
är kunskapen ganska begränsad om förhållandena i Sverige vad gäller
närståendes engagemang i vården av äldre, konsekvenser för den äldre,
dennes situation, samspelet med den offentliga sektorns vård och omsorg,
stöd till de närstående etc. Med anledning av detta och behovet av en fortsatt
utveckling av samarbetet mellan kommun och frivilligorganisationer anser
Kristdemokraterna att det är nödvändigt med en fortsättning av
stimulansbidraget. I vår budgetmotion anslår vi ytterligare 200 miljoner
kronor som en fortsättning av stimulansstödet Anhörig 300: 100 miljoner
kronor 2002 och 100 miljoner kronor 2003.
5 Riktlinjer behövs
I och med att nya bestämmelser i socialtjänstlagen infördes den 1 januari
1998 markeras socialnämndens ansvar för anhörigvård. Bestämmelsen är
dock luddig och saknar föreskrifter om hur stödet till de anhöriga bör
utformas. De handlingsplaner som beslutats i kommunerna och följs upp
är ett steg i rätt riktning, men kan inte ersätta klara föreskrifter i
socialtjänstlagen.
Socialstyrelsen bör enligt Kristdemokraterna få i uppgift att fastställa
specifika riktlinjer för hur stödet till de anhöriga ska utformas genom en
garanti som kan innehålla följande moment:
- Uppsökande verksamhet ska bedrivas.
Vårdtyngdsmätningar som tar hänsyn till både vårdtagarens och
vårdgivarens psykiska och fysiska hälsa ska utföras. Utifrån mätningarna
ska omfattningen av avlösningen och andra insatser läggas fast.
- En utvärdering ska göras regelbundet så att anhöriguppgiften kan
omprövas.
På detta sätt kan anhörigvårdarna känna delaktighet genom att deras
situation lyfts fram på ett mer aktivt sätt. Det skulle alla inblandade parter
vinna på.
Vi kristdemokrater arbetar också för att en anhörigombudsman ska finnas i
varje kommun.
6 Framtidens anhörigvårdare kommer att
ställa krav
Fördelningen av ansvaret för vården mellan det offentliga och familjen är
en av de stora framtidsfrågorna. Nästa generation äldre kommer inte att
finna sig i en enskild tjänstemans godtycke utan att ställa egna krav på
delaktighet. Anhörigrollen måste därför uppvärderas och erkännas för att
möta framtidens behov. Kunskapen om anhörigvårdares situation är en
viktig del i alla utbildningar inom vården och den sociala sektorn.
7 Anhöriganställning och tjänstledighet
Frågan om de anhöriga enbart ska få olika typer av stöd, eller om det ska
bli aktuellt att yngre anhöriga ska kunna anställas och omfattas av
trygghetsförsäkringar och pensionsavtal måste också lyftas fram. När det
gäller anställning av anhöriga måste vårdtagarens önskemål så långt som
möjligt tillgodoses.
Det råder idag stora skillnader mellan kommunerna när det gäller yngre
anhörigas möjlighet till anställning för vård av närstående. Anställda
anhörigvårdare har alltid timanställning med lägsta ersättning.
Trygghetsförsäkringar och pensionsavtal gäller inte för denna grupp. På grund
av detta försvåras möjligheten att kombinera ett arbete utanför hemmet med
anhöriganställning. Följden kan bli att den anhörige tappar sitt sociala nätverk
på grund av familjesituationen. Dessa frågor behöver utredas närmare.
Vi kristdemokrater anser att det ska finnas rätt till tjänstledighet på hel-
eller deltid för vård av anhörig. Denna åtgärd skulle underlätta för många
anhöriga. Det skulle även vara ett erkännande av insatsen om man enligt lag
gavs rätt till tjänstledighet. Tjänstledigheten bör endast ges under kortare
perioder, exempelvis tre månader i taget eftersom man inte i förväg kan veta
hur stort vårdbehovet kommer att vara.
8 Bidrag till anhörigorganisationer
För att frivilligorganisationer och anhörigföreningar tillsammans med
kommunerna ska kunna stödja anhörigvårdarna genom utbildning och
stöd behövs det ekonomiska resurser genom bidrag. Det är därför ytterst
märkligt att "Anhörigrådet" en nationell anhörigorganisation vars uppgift
är att föra de anhörigas talan, de anhöriga är ju de sjukas röst, står utanför
rätten till organisationsbidrag. Detta är ett märkligt agerande av en
regering som säger sig vilja utveckla anhörigvården.