1 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till riktlinjer för primärvårdens folkhälsoarbete enligt vad som anförs i motionen.
2. Riksdagen begär att regeringen låter göra en översyn av Folkhälsoinstitutets mål och instruktioner enligt vad som anförs i motionen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rökfria miljöer.
4. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att se över betydelsen av arbetstidens längd och förläggning för folkhälsan.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ett förtydligande om var det samlade ansvaret för folkhälsoarbetet skall ligga.
2 Inledning
Befolkningen i Sverige har vid internationella jämförelser ett mycket bra hälsotillstånd. Vi lever allt längre och spädbarnsdödligheten är mycket låg. Förbättringar i hälsoläget beror till stor del på att människor mer sällan drabbas av hjärtinfarkt och andra hjärt- och kärlsjukdomar. För dem som ändå drabbas är överlevnadsprognosen högre.
Sjukdomar som ökar är bland annat astma och allergier, benskörhet hos framför allt äldre kvinnor samt psykisk ohälsa.
Stressrelaterad ohälsa och utbrändhet ökar med långvariga sjukskrivningar som följd. Stress under lång tid och i kombination med känslor av maktlöshet leder till ökad risk för stroke och hjärtinfarkt. Det leder även till en ökad risk för infektioner, människor blir lättare deprimerade och ångesten ökar. Den som utsätts för långvarig stress hamnar ofta i en ond cirkel där livssituation och livsstil hakar i varandra och förstärker ohälsan.
Kvinnor i offentlig sektor är en särskilt utsatt grupp på grund av alla nedskärningar och upplevelser av minskat inflytande på arbetsplatserna. Offentliganställda kvinnor inom kommun och landsting har en väsentligt högre sjukfrånvaro än andra kvinnor. De utgör 21,5 % av alla anställda men svarar för 30 % av sjukfrånvaron.
Primärvården har en betydelsefull roll i folkhälsoarbetet genom sina områdeskunskaper om befolkningens hälsa och sina möjligheter att ha långvarig kontakt med människor. Den har också möjligheter att stimulera människor till att själva påverka sin hälsa.
På grund av nedskärningar och det ojämna förhållandet mellan primärvårdens åtaganden och resurser så har folkhälsoarbetet delvis blivit eftersatt.
Efter det att husläkarlagen upphörde ökade möjligheten till områdesinriktat folkhälsoarbete men denna möjlighet hotas återigen genom regeringens förslag till införande av familjeläkarsystem.
Primärvården är en mycket väsentlig del i ett offensivt folkhälsoarbete, och därför måste riktlinjer utarbetas som tydliggör primärvårdens ansvar. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
3 Ojämlik hälsa
Människors ekonomiska och sociala förhållanden spelar stor roll för deras hälsa och välbefinnande. Ojämlikheten i hälsa mellan olika grupper påverkar folkhälsan i stort. Rapporter från t.ex. Folkhälsoinstitutet har visat att om de sociala klyftorna minskar så blir ohälsotalen lägre för hela populationen. Det är därför angeläget också ur folkhälsosynpunkt att eftersträva minskade sociala klyftor.
De sociala skillnaderna och ojämlikheten i hälsa har sällan uppmärksammats. Ett exempel är hjärtinfarkt som under lång tid betraktats som en "direktörssjukdom" trots att det tydligt funnits en överrepresentation av arbetare som fått hjärtinfarkt.
Levnadsvanor har ofta använts som förklaring till ojämlikheten, men det har visat sig vara ofullständigt som förklaring.
Den mest betydelsefulla orsaken är snarare den samlade livssituationen. Faktorer som då är avgörande är förekomsten av negativ stress, brist på inflytande, förslitning och ensidig belastning samt miljöfaktorer som t.ex. luftföroreningar och buller.
När man lägger ihop förtidig död med andra mått på ohälsa syns de sociala skillnaderna som tydligast. De ohälsotillstånd som är särskilt starkt kopplade till samhällsställning är sjukdomar i rörelseorganen t.ex. rygg- och muskel- smärtor samt psykiska sjukdomar i form av depressioner, ångest och sömnstörningar.
De sociala skillnaderna är påtagliga bland både kvinnor och män.
De sociala skillnaderna finns i alla åldersgrupper, och de kvarstår upp i hög ålder och ökar t.o.m. efter pensioneringen. Ojämlikheten finns inte bara mellan de mycket rika och de mycket fattiga utan kan studeras längs hela skalan av ekonomiska och sociala förhållanden.
Den allra största ohälsan finns bland dem som slagits ut helt från arbetsmarknaden. Det finns därmed ytterligare viktiga faktorer som påverkar folkhälsan - hot om social utstötning på olika sätt, t.ex. långvarig arbetslöshet, långvarig psykisk sjukdom och långvarigt missbruk.
Inom vissa invandrargrupper med långvarig arbetslöshet finns en tydlig förhöjning av ohälsotal som har samband med gruppens situation på arbetsmarknaden.
Vänsterpartiet anser att i det offensiva arbetet med folkhälsan ska de ekonomiska och sociala förhållandena vägas in. Folkhälsoinstitutet bör ha en ledande och samordnande funktion i arbetet med att bryta den klassrelaterade ohälsan i befolkningen. I konsekvens med detta måste en översyn ske av mål och instruktioner för Folkhälsoinstitutets verksamhet. Det är alltså sammantaget klarlagt att ojämlika levnadsvillkor påverkar hälsotillståndet hos hela befolkningen. Att tydliggöra och verka för att bryta ned dessa skillnader måste utgöra en prioriterad del av det samlade folkhälsoarbetet. I Folkhälsoinstitutets instruktioner och mål framgår inte detta tydligt i dag. Riksdagen bör därför besluta ge regeringen i uppdrag att göra en översyn av Folkhälsoinstitutets mål och instruktioner.
4 Kvinnor - män och folkhälsa
Det finns en s.k. hälsoparadox som innebär att kvinnor i de flesta kulturer lever längre än män men drabbas av fler hälsoproblem. Ett observandum är att dödligheten hos kvinnor i s.k. okvalificerade arbetaryrken inte gått ned under 1990-talet till skillnad från alla andra. Studier av svenska kvinnors hälsa visar att kvinnor har en genomsnittligt sämre hälsa än män.
Kvinnor rapporterar oftare besvär som särskilt gäller oro, sömnproblem, nedstämdhet och ibland värkproblem. Ätstörningar är betydligt vanligare hos kvinnor än män och kan ofta relateras till sociokulturella faktorer som utseendeideal, sexualitet och ungdomlighet.
Läkemedelsanvändningen är högre hos kvinnor, framför allt användningen av psykofarmaka och smärtstillande medel.
Kvinnors längre livslängd behöver inte betyda en högre livskvalitet. Den äldre kvinnans sena levnadsår innebär ofta vård av en åldrig make eller egenvård som många gånger innebär stora påfrestningar.
Den forskning som tidigare bedrivits har oftast haft männen som norm och kvinnors hälsoproblem har då blivit osynliggjorda. Andra, strikt biologiska förhållanden har tolkats på ett värderande sätt som gjort att kvinnors livsvillkor och livslopp fått betydelse i termerna hälsa och sjuklighet. Exempel på detta är graviditet, menstruation och klimakterium.
Hormoner har i vår tid haft en stor betydelse för att förklara kvinnors besvär. På det sättet har biologiska skillnader kunnat osynliggöras. Andra faktorer som bidragit till en ojämlikhet är skuldbeläggningen av kvinnor, sjukliggörandet och medikaliseringen samt läkares benägenhet att uppfatta kvinnliga patienters besvär som oklara och diffusa.
Många kvinnor är anställda i offentlig sektor och har där fått en alltmer pressad situation och en upplevelse av mindre inflytande. Detta har troligen bidragit till den kraftiga ökningen av antalet sjukskrivningar. Det har skett en ökning av antalet anmälda arbetssjukdomar inom vård och omsorg samt tillverkningsindustri med 80 %.
De flesta chefer i mellanställning inom vård och omsorg är kvinnor. I en studie som SKTF nyligen gjort konstateras att många upplever uppgivenhet och symtom på utbrändhet som t.ex. sömnproblem, stress, depression och yrsel. Den negativa stressen är att betrakta som ett allvarligt hot mot folkhälsan.
Vänsterpartiet anser att kvinnors situation särskilt bör beaktas ur ett folkhälsoperspektiv. Folkhälsoinstitutet bör ha en ledande och samordnande roll i arbetet med att bryta de könsrelaterade hälsoskillnaderna i befolkningen. I konsekvens med detta måste en översyn ske av mål och instruktioner för Folkhälsoinstitutets verksamhet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
5 Barn och folkhälsa
I folkhälsoarbetet är det viktigt att satsa på barn och ungdomar. Deras situation är avgörande för den framtida hälsoutvecklingen. Det är av mycket stor betydelse att ge alla barn en möjlighet till en likvärdig start i livet.
Fysiskt har svenska barn och ungdomar en gynnsam situation, men det finns allvarliga problem när det gäller den psykiska hälsan. Det finns en tendens att den psykiska hälsan försämrats.
Ekonomiska försämringar inom skolan har lett till att många elevvårdande tjänster som kuratorer och psykologer försvunnit. Vänsterpartiet har nu tillsammans med regeringen och Miljöpartiet valt att i budgetpropositionen satsa på skolan de närmaste åren. Det finns därför utrymme och möjlighet att återigen satsa på en utbyggnad av elevvården.
Fysiska sjukdomar som ökar bland barn och ungdomar är astma och allergier som numera drabbar nästan 40 % av alla barn och ungdomar. Varför astma och allergier ökat i omfattning är till största delen okänt. I dag pågår en rad forskningsprojekt på området. Det är angeläget att den forskningen påskyndas och utvecklas.
6 Tobaksrökning
En mängd forskning har utförts vad gäller tobaksrökningens medicinska effekter. Det står nu klart att tobaksrökning - i synnerhet cigarettrökning - ökar risken för de flesta icke smittsamma sjukdomar runtom i världen.
Tobaksrök innehåller 4 000 olika kemikalier varav ett 50-tal har visats kunna förorsaka cancer. Forskningen har visat goda skäl att anta att följande sjukdomar antingen orsakas eller förvärras av rökning: cancer i ett flertal organ, långvarig obstruktiv lungsjukdom, högt blodtryck, stroke, Crohns sjukdom och benskörhet m.fl. allvarliga sjukdomar. Hälsorisker med rökning uppkommer även genom sidoröken från rökaren, s.k. passiv rökning.
Enligt forskare skulle ett totalt upphörande av tobaksrök innebära en positiv påverkan på hela befolkningens hälsotillstånd.
Vänsterpartiet anser att fler rökfria miljöer ska prioriteras i det totala folkhälsoarbetet. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
7 Samhällsförändringar och folkhälsa
Folkhälsoarbete handlar om både enskilda hälsoproblem och individperspektiv och om att rikta in sig på folkhälsans grundläggande bestämningsfaktorer. Det handlar om att se de livsbetingelser som påverkar män och kvinnor och inte minst vilka konsekvenser politiska beslut får för folkhälsan.
Folkhälsoinstitutets chef Gunnar Ågren säger att en målsättning skulle kunna vara att det är lika naturligt att diskutera hälsokonsekvenserna av de fattade besluten som att ta upp de ekonomiska konsekvenserna. Det är ett synsätt som Vänsterpartiet anser ska genomsyra samhälleliga beslut.
Samhället och dess beslutsfattare har en stor utmaning i att utjämna de skillnader som finns i hälsa mellan olika grupper av människor. Till detta krävs långsiktiga och genomgripande insatser.
Enbart information har visat sig vara otillräckligt när det gäller att påverka folkhälsan.
De väletablerade har kunnat ta till sig informationen och ändrat sina levnadsvanor medan andra utsatta grupper inte har påverkats nämnvärt.
De hälsoproblem som framför allt tycks öka och som är mycket oroande är den negativa stressen. Denna stress har sin grund i känslor av maktlöshet över den egna situationen. Detta är markant inom vård- och omsorgssektorn. Kommuner och landsting är stora arbetsgivare och företagsvården och arbetsgivarna måste gemensamt se över dessa växande problem. Vänsterpartiet anser att betydelsen av arbetstidens längd och förläggning på folkhälsan ska utredas. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
8 Utveckling av folkhälsoarbetet
Vänsterpartiet avvaktar med stort intresse Nationella folkhälsokommitténs slutbetänkande eftersom ett offensivt folkhälsoarbete är mycket viktigt och gynnar alla. Det är bättre att förebygga än att bota, både ur patientens perspektiv med minskat lidande som följd och ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Vänsterpartiet anser att ett effektivt folkhälsoarbete har sin grund i ett utjämnande av sociala skillnader och jämlikhet mellan könen.
Det är viktigt att snabbt ta tag i den ökade graden av ohälsa på grund av negativ stress. Barn och ungdomars hälsa, inte minst den psykiska hälsan, ska prioriteras bl.a. utifrån ett framtidsperspektiv.
Vänsterpartiet anser att primärvården ska ha en viktig roll i folkhälsoarbetet och att kommunernas ansvar för folkhälsoarbetet behöver klargöras. Det behövs även en ökad samverkan mellan de olika huvudmännen och olika projekt för att folkhälsoarbetet skall få bättre genomslagskraft samt möjlighet att kunna dra nytta av goda erfarenheter.
En utvecklad företagshälsovård är också en strategisk del i ett offensivt folkhälsoarbete.
Vänsterpartiet anser att det bör fastställas var det samlade ansvaret för den nationella folkhälsan ska ligga. Behovet av en sådan diskussion kommer med all säkerhet att förstärkas när Nationella folkhälsokommitténs slutbetänkande kommer. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Stockholm den 30 september 2000
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Lars Bäckström (v)
Stig Eriksson (v)
Owe Hellberg (v)
Berit Jóhannesson (v)
Tanja Linderborg (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Rolf Olsson (v)