1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om primärvårdens inriktning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om akutvårdens inriktning.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om psykiatrins inriktning.
4. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att se
över de psykiskt funktionshindrades barn och deras situation.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om sjukvården och rehabiliteringen för äldre.
6. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att se
över konsekvenserna av de nya delegeringsbestämmelserna för
läkemedel.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om forskning, utbildning och utveckling.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om konkurrensutsättning och privatisering.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en offentligt finansierad sjukvård som i huvudsak bedrivs i
offentlig regi.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inrätta en patientombudsman.
Inledning
Svensk sjukvård kan i dag lindra och bota fler sjukdomstillstånd än
någonsin tidigare. Forskning, kunskapsutveckling och tekniska
innovationer inom sjukvården har lett till stora framsteg. Nya
operationstekniker och utvecklingen av nya läkemedel har i många fall
ökat patienternas livskvalitet och effektiviserat sjukvården.
Svensk sjukvård är även förhållandevis kostnadseffektiv i jämförelse med
andra länder. Detta gäller särskilt i jämförelse med de länder där man betalar
sjukvård via försäkringar samt har en stor andel privat vård.
Trots de stora medicinska framstegen inom sjukvården och trots en mycket
god folkhälsa för flertalet svenskar, finns det betydande brister som berättigar
till kritik. Kritiken handlar ofta om bristande tillgänglighet, vårdköer,
brister i
bemötande och i samverkan mellan vårdgivare för de mest utsatta.
Ett av de största problemen i sjukvården är den växande personalbristen.
Vi kan konstatera att det kommer rapporter från hela landet om att det saknas
främst sjuksköterskor och läkare. På vissa sjukhus har personalbristen lett till
att operationer fått ställas in med längre vårdköer och ökat lidande för
patienterna som följd. Allt fler vårdenheter är också tvungna att anlita
bemanningsföretag vilket ger ökade kostnader.
Nedskärningarna inom vården under 1990-talet har lett till att viktiga
områden eftersatts, framförallt primärvårdens förebyggande arbete och
omvårdnaden inom hälso- och sjukvården som helhet. Vänsterpartiet anser att
dessa omständigheter bidrar till ökade behov av akuta sjukvårdsinsatser,
kraftigt höjda läkemedelskostnader och onödigt lidande för den enskilda
patienten.
Vårdpersonalen har drabbats hårt av nedskärningarna under 1990-talet. Det
har fått till följd att de som ska vårda har drabbats av ohälsa samt att
vårdpersonalens sjukskrivningar har stigit. Den ohälsa som ökat bland
vårdpersonalen är negativ stress, förslitningsskador och utbrändhet. Detta är
något som måste lösas för att sjukvården ska kunna uppfylla sitt uppdrag.
Primärvården
Primärvården har, under senare år, fått ett utökat och vidgat åtagande på
ett flertal områden som inte motsvarats av ökad tilldelning av resurser.
Utökningen av åtaganden har främst rört insatser för äldre personer, som i
allt större utsträckning vårdas i det egna hemmet eller i särskilt boende.
En annan grupp som primärvården också fått ett utökat ansvar för är de
psykiskt funktionshindrade. Alltmer avancerad sjukvård har förskjutits till
primärvården från sjukhusen bl.a. genom att äldre allt snabbare bedöms
som medicinskt färdigbehandlade. Primärvården har, förutom förhöjd
arbetsbelastning, haft svårt att rekrytera och behålla allmänläkare och
sjuksköterskor. Införandet av det borgerliga husläkarsystemet bidrog
kraftigt till en försvagning av primärvården vad avser förebyggande och
uppsökande verksamhet samt omvårdnadsinsatser.
Vänsterpartiet har därför i en motion med anledning av prop.
1999/2000:149 Nationell handlingsplan för utveckling av hälso- och
sjukvården kraftfullt motsatt sig förslaget om införande av
familjeläkarsystem. Ett system som i mycket påminner om det tidigare
husläkarsystemet.
Det är viktigt att satsa på allmänmedicin som specialitet och det krävs
fortsatt utveckling av detta kompetensområde. Men man får inte bortse från
att det finns behov där också annan specialistkompetens krävs som
primärkontakt för den enskilde patienten. Det är områden som t.ex. psykiatri,
geriatrik, pediatrik, gynekologi och i viss mån ortopedi.
Primärvårdens patienter ställer i mycket hög utsträckning krav på en
helhetssyn. Det är därför viktigt att undvika en ensidig fokusering på
allmänläkarna. De patienter som kräver stora insatser från primärvården är
också de med omfattande behov av omvårdnad, rehabilitering,
läkemedelshantering, bedömningar och rådgivning som i första hand utförs av
andra yrkeskategorier än läkare. Behov finns inom primärvården, liksom
inom andra hälso- och sjukvårdsområden, att utveckla teamarbetet som
modell.
Vänsterpartiet anser att det är viktigt att utveckla primärvårdens arbete mot
ett mer offensivt folkhälsoarbete. En sådan utveckling kommer att innebära
mänskliga och ekonomiska fördelar. För att komma framåt i en sådan riktning
krävs en satsning på primärvårdens samtliga yrkesgrupper. Primärvården ska
ha en ledande och offensiv roll i folkhälsoarbetet och för detta krävs att
riktlinjer utarbetas.
Vi kan konstatera att bristen på vårdpersonal är en nyckelfråga varför
förbättringar av vårdpersonalens arbetsvillkor är av största betydelse. Det kan
innebära behov av omfördelning av personalresurser från sjukhusen till
primärvården.
Vänsterpartiet anser inte att en ökad privatisering av primärvården leder
till lösning av primärvårdens problem. De strukturella problem som finns
inom primärvården kan, och bör, i huvudsak lösas inom ramen för offentlig
drift. Det är fullt möjligt att redan i dag ge patienterna och personalen större
inflytande, ansvar och medbestämmande genom att delegera och skapa korta
beslutsvägar.
Samverkan med patienter, anhöriga, mellan yrkeskategorier och med andra
vårdgivare är väsentligt för att uppnå en helhetssyn och skapa en verkligt
förbättrad tillgänglighet för patienterna.
Helhetssynen är i allra högsta grad väsentlig för en effektiv sjukvård. Det
går inte att bortse från att människors totala situation utgör grunden för den
enskildas hälsosituation.
Vad som anförts ovan om primärvårdens inriktning bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Akutsjukvården
Utgångspunkten måste vara att det är bättre att förebygga
sjukdomstillstånd än att behöva bota dem. Det är också bra om patienten
så långt som möjligt kan få stöd och hjälp i sin hemmiljö. Men när akuta
tillstånd och svåra sjukdomar föreligger måste det finnas en kvalificerad
och tillgänglig akutsjukvård. Den ökade tekniska utvecklingen ställer krav
på att avancerad utrustning finns tillgänglig. Den kvalificerade
akutsjukvården bör därför koncentreras till relativt få sjukhus, vilket
ställer krav på kompletterande närsjukhus och välutrustad
ambulanssjukvård.
Med den ökade specialiseringen finns det risk att patienten inte ses i sitt
sociala sammanhang. En sådan utveckling måste motarbetas.
Äldre som vårdas inom akutsjukvården får allt kortare vårdtider trots
behovet av motsatsen. De äldre bedöms att allt snabbare vara s.k. medicinskt
färdigbehandlade, varefter kommunen och primärvården ska överta ansvaret.
Det har lett till att behovet av korttidsboende ökat. Många äldre hamnar också
i den situationen att de måste tas om hand av akutvården igen rätt snart efter
utskrivningen p.g.a. för snabb utskrivning och bristande samordning. Det är
nödvändigt att kontinuerligt följa tillämpningen av begreppet medicinskt
färdigbehandlade patienter. Vad som ovan anförts om akutsjukvården bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Ökade kostnader för läkemedel
Kostnaderna för läkemedel har ökat kraftigt under senare år. Frågan om
läkemedelskostnader behöver ställas i relation till nyttan för den enskilda
patienten och vilka behov av insatser som skulle behövts om läkemedel
inte funnits, d.v.s. en samhällsekonomisk analys.
Läkemedel är, trots högkostnadsskyddet, en betydande utgift för många,
inte minst för patienter med kroniska sjukdomar där de subventionerade
läkemedlen är betydelsefulla.
Vänsterpartiet avvaktar den utredning om läkemedel som Socialstyrelsen
genomför och lägger därmed inga förslag nu.
Psykiatri
Utvecklingen inom psykiatrin har gått mot allt öppnare vårdformer. I och
med psykiatrireformen fick kommunerna ansvar för boende, boendestöd
och sysselsättning. Det infördes även ett kommunalt betalningsansvar för
medicinskt färdigbehandlade. Socialstyrelsen har utvärderat
psykiatrireformen i "Välfärd och valfrihet?". Där konstateras det att
mycket har gjorts men att det bl.a. kvarstår samverkansproblem mellan
huvudmännen. Huvudmännen behöver också utveckla en bättre
uppsökande verksamhet. Det finns dessutom brister i daglig
sysselsättning, vilket kan leda till isolering och ökad ohälsa, ett område
som måste åtgärdas.
Den ökning av för tidig död hos schizofrena som nyligen konstaterats
måste analyseras ingående och hanteras. De somatiska ohälsotillstånden inom
gruppen psykiskt funktionshindrade måste beaktas i mycket högre
utsträckning än vad som hittills gjorts.
De psykiskt funktionshindrade som också har ett missbruk, s.k. dubbel
diagnos, är en utsatt grupp som utvärderingen visar har stora behov av ett
omfattande och samlat stöd, vilket ofta saknas. Denna grupp är inte betjänt av
ett vårdkedjetänkande, utan ett effektivt stöd för gruppen är detsamma som ett
samlat stöd. En särskilt utsatt grupp är kvinnorna vilka, förutom att de har en
psykiatrisk sjukdom kombinerad med missbruk, ofta utsätts för misshandel
och sexuella övergrepp.
Många med dubbel diagnos är också hemlösa. Dessa personer har ofta en
lång sjukvårdshistoria bakom sig. Här brister det både i samverkan mellan
olika vårdgivare och mellan psykiatrins olika verksamhetsområden.
Människor i detta mycket utsatta läge har också omfattande behov av
medicinsk vård såsom infektionsbehandling och sårvård. Detta ställer höga
krav på flexibilitet i sjukvårdens arbetssätt t.ex. genom uppsökande team.
Även barn och unga drabbas av psykisk ohälsa och denna ohälsa bland
unga tycks också öka. Det är av största vikt att samhällets resurser är
tillräckliga för att möta dessa behov av insatser. Insatserna måste också vara
effektiva och inte präglas av dåligt fungerande samverkan mellan t.ex.
sjukvård och socialtjänst.
Det råder fortfarande brist på inflytande för den enskilda patienten. Bristen
finns både på ett allmänt plan mellan huvudmän och intresseorganisationerna,
där samverkan oftast bara är av informativ karaktär, och på ett individuellt
plan. Det finns bra exempel på ökat brukarinflytande genom personliga
ombud och brukarrevisioner som behöver lyftas fram tydligt. Vänsterpartiet
anser att psykiatrin bör präglas av ett ökat brukarinflytande. Vad som ovan
anförts om psykiatrin bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Det finns anledning att uppmärksamma att de anhöriga till psykiskt
funktionshindrade behöver ett ökat stöd. Det gäller föräldrar, andra vuxna
närstående och inte minst barnen till de psykiskt funktionshindrade. Barnens
situation och relationen mellan barn och föräldrar har inte belysts
tillräckligt.
Det saknas fortfarande tillfredsställande kunskaper om dessa barns situation i
ett nationellt perspektiv. Vänsterpartiet anser därför att en utredning bör
tillsättas för att se över situationen för barnen till de psykiskt
funktionshindrade och vilka åtgärder som bör vidtagas. Detta bör riksdagen
ge regeringen i uppdrag.
Hälso- och sjukvård samt rehabilitering för
äldre
Villkoren för hur människor åldras skiljer sig åt mellan individer och
sociala grupper. De flesta äldre får uppleva en relativt frisk ålderdom.
Men de som drabbas av sjukdom och ohälsa behöver ofta ett omfattande
och allsidigt stöd.
Sedan Ädelreformen genomfördes har en kraftig förskjutning skett av
hälso- och sjukvårdsinsatser för de äldre, från landstinget till kommunen. De
äldre som i dag flyttar till särskilda boendeformer har ofta redan vid
inflyttningen omfattande och komplexa vård- och omsorgsbehov. Detta
kräver en helhetssyn och insatser från team med olika kompetenser. För att
den äldre ska få en så god vård och tillvaro som möjligt krävs samverkan
mellan alla yrkeskategorier,som t.ex. från vårdbiträde, sjuksköterska,
arbetsterapeut och till läkare. Den som oftast står den boende närmast är
vårdbiträdet eller undersköterskan, varför det inom den kommunala hälso-
och sjukvården behövs en kompetenshöjning inom hälso- och sjukvården för
dessa grupper. Antalet läkartimmar med geriatrisk kompetens behöver också
öka.
Införandet av medicinskt ansvariga sjuksköterskor (MAS) har bidragit till
utveckling av kommunernas hälso- och sjukvård och medverkat till att säkra
insatserna för de äldre. Socialstyrelsen har i sina rapporter konstaterat att
det
finns brister i de medicinska insatserna inom den kommunala omsorgen. Det
finns framför allt ett behov av ökat antal läkartimmar.
Rehabilitering är en betydelsefull del inom hälso- och sjukvården för de
äldre. Med intensiva insatser från arbetsterapeuter och sjukgymnaster kan den
äldre få en betydande höjning av livskvaliteten efter t.ex. en stroke eller ett
lårbensbrott. Rehabiliteringspersonalen har även en viktig uppgift i det
förebyggande arbetet och i handledning av övrig omvårdnadspersonal.
Äldre drabbas även av psykisk ohälsa och psykiskt funktionshindrade blir
också äldre. På grund av detta krävs en ökad kompetens i psykiatri hos
hemtjänstpersonalen och hos primärvårdens personal. Den psykiatriska
vården behöver ge dessa yrkeskategorier stöd, handledning, utbildning samt
vara lättillgänglig för bedömningar och konsultationer.
Vänsterpartiet anser att sjukvården för de äldre ska organiseras i team och
anpassas till de äldres behov av längre vårdtider och rehabilitering. Vad som
ovan anförts om sjukvården och rehabiliteringen av äldre bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Läkemedelsdelegering
En del av hälso- och sjukvårdsinsatserna inom äldreomsorgen och
primärvården handlar om läkemedelshantering. Här råder speciella
förutsättningar till skillnad från akutvården och bygger till stor del på
delegeringar av läkemedelsadministration.
I Socialstyrelsens nya direktiv för läkemedelshantering har en skärpning
skett vad gäller sjuksköterskans möjlighet att delegera
läkemedelsadministreringen. En säker hantering av de äldres läkemedel får
inte på något sätt äventyras, men de nya bestämmelsernas konsekvenser för
kommun och landsting behöver utredas. Det har visat sig att de nya
delegeringsbestämmelserna har komplicerat tidigare säkra och effektiva
rutiner inom t.ex. sjukhus- och primärvårdsansluten hemsjukvård.
De nya delegeringsbestämmelserna kommer även att få konsekvenser för
den kommunala äldreomsorgen. Vänsterpartiet anser att en utredning bör
tillsättas som ser över konsekvenserna av de nya delegeringsbestämmelserna.
Detta bör riksdagen ge regeringen i uppdrag.
Telemedicin
Vänsterpartiet anser att det är viktigt att fortsätta stödja utvecklingen av
telemedicin. I sin optimala användning överbrygger telemedicinen
regionala ojämlikheter och patienten kan få en specialistbedömning enkelt
och med kort varsel. Telemedicinen bidrar också till att öka
tillgängligheten för patienterna. Ett exempel på det är försök där
anhörigvårdare är uppkopplade via bildskärm till primärvården. Det ger
ökad trygghet och möjlighet till rådfrågning. En bedömning kan i vissa
fall ske utan att patienten behöver åka iväg till mottagning eller sjukhus.
Spridningen av ny kunskap kan via telemedicin ske snabbare och
specialiststöd kan ges trots stora avstånd.
Detta är en fascinerande utveckling som öppnar nya möjligheter. Men det
är viktigt att detta inte blir en exklusivitet enbart för de resursstarka.
Forskning, utbildning och utveckling
För att den svenska sjukvården ska hålla den höga standard den har i dag
krävs fortsatt satsning på forskning, utbildning och utveckling. Det krävs
både fördjupning och breddning av forskningen. Vänsterpartiet anser att
det är viktigt att också satsa på omvårdnadsforskningen för att därigenom
ge möjligheter för sjuksköterskor och undersköterskor att utveckla sina
speciella kompetenser. Det bör även satsas på spridning av forskning och
utvecklingsinsatser så att nya rön får en verklig genomslagskraft i
sjukvårdens vardag. Forskning om kvinnors hälsa är också ett mycket
angeläget område.
Det behövs mer forskning om sambanden mellan miljöns och de sociala
förhållandenas påverkan på hälsan. Landstingen bör aktivt stödja
samhällsmedicinskt forsknings- och utvecklingsarbete som förbättrar
kunskaperna om vilka grupper i samhället som drabbas av sjukdom och vilka
orsaksfaktorer som finns. Komplementära behandlingsmetoder bör också
uppmärksammas.
Det är på flera håll brist på läkare, inte minst specialistläkare, samt på
sjuksköterskor. En brist som förväntas öka. Sjukvårdens organisation bör
innehålla fler möjliga utvecklingsvägar för att kunna rekrytera och behålla
personal.
För att kunna möta människors olika behov i en utsatt situation är det
värdefullt med vårdpersonal med varierande bakgrund varför detta bör
uppmärksammas.
Det finns behov av en utveckling inom sjukvården där vårdpersonalen och
patienterna ges större inflytande genom korta beslutsvägar och ett
tillvaratagande av enskilda initiativ.
Konkurrensutsättning och privatiseringar
Det viktigaste för sjukvården i nuläget är att koncentrera sig på vårdens
innehåll, hur personalförsörjningen ska säkras och patientinflytandet
stärkas. Istället har resurser lagts på bolagiseringar och utförsäljning. Det
finns en stor risk att denna utveckling leder till att de stora
försäkringsbolagen ställer sig bakom vårdbolagen och ger möjlighet för
enskilda och företag att köpa sjukvårdsförsäkringar som ger garanterad
förtur. Den patientgruppen kommer att bli eftertraktad på bekostnad av
långtidssjuka och resurskrävande patienter. En trolig utveckling är att den
valfrihet som förespråkarna för privatisering hävdar inte kommer till
stånd. I en försäkringsfinansierad vård styr "beställaren" strikt var
patienten kan få sin vård.
Vid en privatisering tappar samhället dessutom det demokratiska
inflytandet och möjligheten att anpassa utbud efter behov.
En marknadsstyrd sjukvård leder inte heller till en god ekonomi för
samhället eftersom de privata företagens intresse inte är att se till samhällets
kostnader utan till verksamhetens lönsamhet. De vinster som börsnoterade
vårdföretag aggregerar går inte till fortsatt utveckling av vården eller
satsningar på eftersatta områden och grupper.
I en privatiserad sjukvård råder det ingen tvekan om att vinstintresset
kommer att styra innehållet i vården, vilket inte kommer att gynna äldre,
psykiskt funktionshindrade, hemlösa och andra utsatta människor som inte
förväntas bli lönsamma.
Vänsterpartiet anser att hälso- och sjukvården ska drivas långsiktigt utifrån
befolkningens behov, där ekonomin är medlet och sjukvården målet, och inte
tvärtom.
De erfarenheter som hittills dragits av privatvård är att det inte skapar
någon mångfald utan snarare monopol eller oligopol. En utveckling som ofta
brukar leda till ökade kostnader.
En mycket viktig invändning är risken för att förtroendet, mellan patient
och vårdgivare, går förlorat om misstanke om vinstintresse kan ligga till
grund för valet av behandling. Mänskligt handlande och förtroendefull
kommunikation bygger på ömsesidiga och oegennyttiga relationer.
Sjukvården ska vara offentligt finansierad och i huvudsak bedrivas i offentlig
regi. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Patientombudsman
Det är viktigt att gå vidare med arbetet att stärka patienternas rätt i
vården. Ett viktigt steg framåt togs med beslutet om s.k. second opinion,
patientnämnder och förstärkning av patientens val av behandling. Det
behöver tas fler steg och inrättandet av en patientombudsman skulle vara
ytterligare ett viktigt steg att ta.
En statlig patientombudsman skulle kunna fungera som en från sjukvården
fristående instans dit patienter kan vända sig med klagomål och få aktiv hjälp
med att få sitt ärende prövat i rätt instans. Riksdagen bör som sin mening ge
regeringen till känna att en patientombudsman bör inrättas.