Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen begär att regeringen i lämplig lag eller författning reglerar läkarnas plikt att informera patienten om i vilken utsträckning ett läkemedel är beroendeframkallande. Kvinnor och läkemedel
Av hänsyn till andra, familj, släkt, arbetsgivare, arbetskamrater och vänner, pressar sig kvinnor ofta till det yttersta. För att orka äter många kvinnor sömnmedel och lugnande medel, så kallade bensodiazepiner. Det kan så småningom leda till att många kvinnor fastnar i ett beroende av dessa mediciner. Varför en del blir beroende och andra inte finns det olika teorier om.
Läkemedelsberoende är till stor del en kvinnofråga, två tredjedelar av bensodiazepinerna föreskrivs till kvinnor. Medicinerna skrivs ut vid ganska normala livskriser. Många socialt utsatta kvinnor får sömnmedel och lugnande medel i brist på andra och mer adekvata insatser.
För 100 år sedan beskrevs kvinnan, i medicinsk litteratur, alltid som mycket sjukligare än mannen. Det mesta handlade om nervsvaghet, hysteri eller hennes kön. Läkarna flyttade till och med på kvinnors livmödrar, om de var bakåtlutade eller framåtlutande, när diagnosen depression infördes i mitten på 1930-talet. Kvinnans depression ansågs i de flesta fall hänga ihop med hennes underliv. Fortfarande är det mycket populärt bland vissa delar av läkarkåren att operera bort en frisk livmoder som bot på det mesta som man saknar diagnoser för. Det finns en tydlig hälsoparadox när det gäller kvinnor för kvinnor söker vård oftare än män och äter mer läkemedel. Kvinnor får också i högre grad psykiatriska diagnoser.
Att vara sjuk är att tillåta sig känslor av "svaghet" och "otillräcklighet". Sjukrollen kan ge vinster som vila, flykt, tröst och makt. Kvinnor har alltid kunnat välja sjukdomar som ett sätt att hantera livet. Förr i tiden fick de "nervsvaga" kvinnorna brom och opium, nuförtiden får kvinnor i stället Sobril och Valium.
Det finns i vårt samhälle en tendens att kalla det som inte är "bra" för sjukdom, och vi äter ofta mediciner för livsproblem och livskonflikter.
Det finns tydliga skillnader i könsmönster. Män hanterar problem genom att ibland använda våld och alkohol. Kvinnor flyr in i sjukdom eller depression. Mediciner som kvinnor får för att stilla ångest, oro, sömnproblem och smärta tillhör de allra vanligaste förskrivna läkemedlen i Sverige. För många kvinnor ger medicinerna till en början tröst och styrka att gå vidare efter att råkat ut för kriser i sina liv. För en del kvinnor, hur väl än medicinerna fungerat, ger medicineringen upphov till nya problem, abstinenser, beroenden och biverkningar. Vanliga abstinenssymptom och biverkningar är oro, ångest, sömnproblem, yrsel, förvirring, nedstämdhet, depression, muskelvärk, koordinationsbesvär, förflackning av känslolivet, hopplöshetskänslor och en försämrad eller förlorad självkänsla. Efter en tids användande kan medicinerna ge biverkningar av samma slag som de i grunden skulle bota.
Enligt Konsumentinstitutet, Läkemedel och Hälsa samt KILEN finns det 135 000 kvinnor i Sverige som är beroende av dessa läkemedel.
Många läkare förklarar ingående för sina patienter hur läkemedlen fungerar. Tyvärr är det ett arbetssätt som alla läkare inte praktiserar. Om vi behöver använda läkemedel har vi som konsumenter rätt att få information och hjälp så att medicinerna inte skadar oss. Av den anledningen bör det i Hälso- och sjukvårdslagen eller som ett tillägg i Förordningen om åliggande för personal inom hälso- och sjukvården (1994:1290) införas en plikt för läkare att informera patienterna i vilken utsträckning ett läkemedel är beroendeframkallande. Visserligen skall sådan information finnas på läkemedelsförpackningen men av olika anledningar är detta otillräckligt. Vid förskrivningen till patienten bör det krävas att även läkaren noggrant informerar om läkemedlets biverkningar. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Stockholm den 28 september 2000
Yvonne Oscarsson (v)