Rätt för privat verksamma läkare att få biträde av polis
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om rätt för privat verksamma läkare att få biträde av polis.
Rätt för privat verksamma läkare att få biträde
av polis
En läkarundersökning för vårdintyg bör så långt som möjligt genomföras
i samråd med patienten och utan användning av våld. Läkare som är
privat verksamma får utföra en sådan undersökning endast om den kan
genomföras med patientens samtycke. Läkare i allmän tjänst har
befogenhet att omhänderta patienten och rätt att få biträde av polis, om
patienten inte samtycker till undersökningen.
Läkaren har dock inte själv rätt att bruka våld för att genomföra
undersökningen. Bedömningen om våld skall tillgripas är uteslutande en fråga
för polisen. Det kan ifrågasättas om rätten att få biträde av polis vid
läkarundersökning för vårdintyg kan anses vara en åtgärd som innebär sådan
myndighetsutövning att polisen skall vara skyldig att lämna biträde endast på
begäran av läkare i allmän tjänst.
Vid kommunala entreprenader inom hälso- och sjukvården är det inte
tillåtet att överlämna uppgifter som innebär myndighetsutövning. Detta måste
särskilt beaktas när t.ex. verksamheten vid en vårdcentral läggs ut på en privat
vårdgivare. En överenskommelse mellan ett landsting och en privat
vårdgivare kan således inte avse undersökningar för vårdintyg som skall
genomföras utan patientens samtycke och med biträde av polis. För att en
undersökning för vårdintyg skall kunna genomföras i fall där patienten inte
samtycker till undersökningen måste därför landstingets läkare anlitas.
Problemet är enligt min mening inte negligerbart, särskilt inte när det
gäller de tätbefolkade områdena. Av den förfrågan som Landstingsförbundet
gjort hos sjukvårdshuvudmännen framkommer också att de aktuella
bestämmelserna i LPT, (1991:1128) lagen om psykiatrisk undersökning, och
LRV, (1991:1129) lagen om rättspsykiatrisk undersökning, anses innebära
problem när vårdavtal skall träffas med privata vårdgivare. Jag anser därför
att beslut om omhändertagande av den som skall undersökas för vårdintyg
även bör få fattas av legitimerad läkare som enligt avtal mellan ett landsting
och en privat vårdgivare skall utföra undersökningar för vårdintyg. En sådan
läkare skall också ha rätt att få biträde av polis för att genomföra en sådan
undersökning.
Mitt förslag innebär bl.a. att alla legitimerade läkare anställda hos en privat
vårdgivare som enligt avtal med ett landsting svarar för driften av en
vårdcentral eller en psykiatrisk öppenvårdsmottagning får möjlighet att
besluta om omhändertagande och rätt till biträde av polis när det är aktuellt
att
utfärda vårdintyg, om det ingår i avtalet att utföra undersökningar för
vårdintyg.
Av 3 § tredje stycket HSL, (1982:763) hälso- och sjukvårdslagen, följer att
ett landsting bör kunna träffa sådana överenskommelser inte bara med bolag
och andra juridiska personer som bedriver hälso- och sjukvårdsverksamhet
utan även med enskilda läkare som är privat verksamma.