med anledning av prop. 2000/01:36 Sjukhus med vinstsyfte
1 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om bristen på definition av vad som är akutsjukhus och vad som
inte är akutsjukhus.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om avsaknandet av sanktioner vid brott mot förbudet att överlåta
driften av akutsjukhus till vinstdrivande företag.
2 Inledning
En stadigt växande andel av viktiga samhällsfunktioner inom t. ex. hälso-
och sjukvården och äldreomsorgen konkurrensutsätts och privatiseras.
Det handlar sammantaget om viktiga grundvalar i det svenska
välfärdssamhället som ska garantera alla vård och omsorg utifrån
människors lika värde på en solidarisk grund. Vänsterpartiet menar att
den nu pågående privatiseringsivern i sin förlängning utgör ett hot mot ett
välfärdssamhälle för alla, inte minst från aktörer med vinstintresse.
Parallellt med denna utveckling av privatisering i utförarledet kan vi också
konstatera att andelen privata sjukförsäkringar ökat mycket snabbt.
Uppskattningsvis har 120 000 sådana försäkringar nu tecknats och andelen
växer hela tiden. Genom denna tillväxt av privata försäkringar håller
konkurrens på att skapas om vem som ska få tillgång till samhällets
vårdresurser. Ska det vara patienter i den offentligt finansierade
sjukförsäkringen eller patienter i den privat finansierade sjukförsäkringen? En
sådan konkurrenssituation håller på att uppstå i Stockholm. Karolinska
sjukhuset har sagt att det har för avsikt att sälja ortopedplatser till
försäkringsbolaget Skandia. I det föreslagna avtalet utlovas en garanti att
Karolinskas ortopediska klinik ska ge Skandias kunder behandling inom åtta
veckor. Samtidigt är situation på grannsjukhusen i Stockholm, Södersjukhuset
och Huddinge sjukhus den att köerna för motsvarande behandling enligt
uppgifter är långt över ett år. Detta exempel visar flera saker, bl.a. att
vårdkapacitet finns men att landstingets beställare saknar pengar. Det visar
också att om detta realiseras så är det inte längre säkert att det är behoven
enligt gängse prioriteringsordning och hälso- och sjukvårdslagen som styr
utan vem som har tillgång till en privat sjukvårdsförsäkring. Det bör
understrykas att exemplet från Karolinska sjukhuset inte är unikt. Det pågår
fler liknande diskussioner i landet.
Patienten som kan skaffa sig en privat sjukvårdsförsäkring är knappast en
92-årig dement kvinna som bor på sjukhem och behöver ortopedisk hjälp utan
mer troligt en välutbildad, välavlönad man som beräknas att snabbt kunna
återgå till arbetslivet. På detta sätt finns det uppenbara risker för att
"gräddfiler" inom vården skapas.
Det finns många invändningar mot att sälja ut sjukvården till företag med
vinstintresse sett ur ett jämlikhetsperspektiv och ur den enskildas perspektiv,
men det finns även demokratiska och ekonomiska invändningar. Ett företag
vars primära intresse är vinst för ägarna har inte något ansvar för
samhällsekonomin, vilket kan ge skenande kostnader för landstingen.
Ovanstående exempel från Karolinska sjukhuset i Stockholm visar att
landstinget gjort en investering på ca 2,7 miljoner kronor för inköp av
utrustning. En investering som gjorts med skattemedel som nu kan komma att
utnyttjas av privata försäkringskunder.
Den privatiseringsvåg som nu sköljer över hälso- och sjukvården, t.ex.
utförsäljningen av S:t Görans sjukhus i Stockholm till Capio f.d. Bure,
handlar inte längre om mindre personalkooperativ, non-profit-organisationer
eller ideella organisationer som kan sägas utgöra komplement till de
offentliga utförarna. Istället ser vi nu framväxten av stora vinstdrivande
företag, ofta med starka kopplingar till försäkringsbolag. Dessa kan utgöra ett
första steg till en segregation inom hälso- och sjukvården och en vård utifrån
plånbokens storlek och inte efter behov.
Förändringar av vården mot en högre grad av marknadsanpassning och
konkurrensutsättning har visat sig skapa mycket stora brister i personalens
arbetsförhållanden. Yrkesmedicinska enheten inom samhällsmedicin,
Stockholms läns landsting har i en nyligen framlagd rapport visat att bl.a. de
nya marknadsmodellerna har haft stor betydelse för personalens arbetsvillkor.
Rapporten visar att de flesta yrkeskategorier inom sjukvården upplevt stora
försämringar med ökad arbetsbörda, tidspress, mindre resurser och mindre
inflytande. Det ska samtidigt sägas att Stockholms läns landsting är det
sjukvårdsområde som genomgått de största förändringarna mot en ökad
privatisering genom utförsäljning av S:t Görans sjukhus, bolagisering av
Danderyds och Huddinge sjukhus. Slutsatsen i rapporten är att konkurrensen
måste ersättas med samarbete och samverkan för att uppnå målen med svensk
vård och omsorg.
Regeringen har i proposition 2000/01:36 föreslagit att genom en lag
inskränka landstingens rätt att överlämna driften av akutsjukhus till den som
har för avsikt att skapa vinst åt ägare eller motsvarande intressent. Lagen
föreslås gälla under en tvåårsperiod under vilken frågan kommer att utredas.
Den föreslagna lagen föreslås att inte omfatta akutsjukhus som vid lagens
ikraftträdande drivs enligt avtal med landstinget.
Vänsterpartiet anser att sjukvården i allra högsta grad är ett nationellt
intresse. När förändringar sker i de grundläggande målen för hälso- och
sjukvården, t.ex. allas rätt till en jämlik vård och omsorg, måste riksdag och
regering reagera. Riksdag och regering måste säkra en nationell infrastruktur
för sjukvården.
Vänsterpartiet anser att det är motiverat med en lagstiftning men att det nu
föreliggande förslaget behöver förstärkas på följande områden. Det gäller
definitionen av akutsjukhus, det gäller avsaknaden av sanktionsmöjligheter
mot det eller de landsting som bryter mot lagen.
3 Definition av begreppet akutsjukhus
I propositionen anges att sjukhusbegreppet ofta används i
författningstexter och att det täcker en mångfacetterad verklighet. Enligt
hälso- och sjukvårdslagen är ett sjukhus en inrättning för vård som kräver
intagning. Därutöver finns ingen egentlig definition av begreppet sjukhus
och än mindre akutsjukhus. Det senare förutses inbegripa ett akutintag av
någon form.
Vänsterpartiet anser att det är en brist att regeringen inte i lagförslaget
tydligare definierar begreppet akutsjukhus. Vad som är ett akutsjukhus och
vad som inte är det anser vi vara en nyckelfråga för att veta om lagen är
tillämpbar eller ej.
Vänsterpartiet ser dessvärre en stor risk i att verksamheten på ett sjukhus
styckas upp i olika delar och ges olika beteckningar för att därmed kunna
kringgå begreppet akutsjukhus. Lagrådet pekar i sitt remissyttrande på att den
föreslagna lagen lämnar stor frihet för landstingen att organisera och
bestämma hur sjukhusverksamheten ska se ut. Det finns inga föreskrifter som
reglerar vad som är ett sjukhus och vad som inte är det.
Landstingen kan därmed dela in sin hälso- och sjukvårdsverksamhet i
många små enheter, av vilka akutmottagningen utgör ett sjukhus, medan t.ex.
den vårdenhet som handhar den vård som följer på den omedelbara
vårdåtgärden utgör ett annat sjukhus. Denna indelning i mindre enheter kan
göras oändlig genom uppdelning i röntgen, laboratorium, vårdavdelningar och
så vidare.
Socialstyrelsen har definierat akutsjukhus 1994/95 utifrån ett
patientsäkerhetsperspektiv som är så omfattande att många sjukhus i dag inte
kan sägas vara ett akutsjukhus. Det gäller t.ex. Sahlgrenska sjukhuset i
Göteborg.
Ovanstående visar på att det kommer att bli stora svårigheter att tillämpa
det lagförslag som nu föreligger om inte en definition görs av vad som är ett
akutsjukhus och vad som inte är det. Detta bör ges regeringen till känna.
4 Avsaknad av möjlighet till sanktion
Avsaknaden av sanktionsmöjligheter, vilket även lagrådet pekar på,
öppnar för möjligheten att landstingen kan kringgå förbudet att sälja ut
akutsjukhus till vinstdrivande företag. En grund till detta är de svagheter
som finns i det som ovan nämnts, att begreppen akutsjukhus och sjukhus
inte är klart definierade. Det är även öppet för möjligheten att ett
landsting väljer att lägga ned ett sjukhus och säljer ut lokaler och
utrustning till ett vinstgivande företag. När driften återupptas i den nya
regin kan landstinget i detta område anse att hälso- och sjukvården i
området uppfyller de krav som hälso- och sjukvårdslagen ställer.
Lagrådet anför i sin kritik och i sina slutsatser om bristen på
sanktionsmöjligheter mot den som bryter mot lagen att det beror på bristen på
klara definitioner. Exempel på uppenbart kringgående av lagen kan inte
genom detta prövas i domstol.
Detta visar på betydande svagheter i den föreslagna lagstiftningen, vilket
bör ges regeringen till känna.