Motion till riksdagen
2000/01:So293
av Persson, Siw (fp)

Rehabiliteringen för barn med hjärnskada


Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om bristande rehabilitering för barn med hjärnskada.
Motivering
En nyligen genomförd epidemiologisk studie över förekomsten av
traumatisk hjärnskada hos barn i Västsverige (Emanuelson I,
Epidemiology and management of traumatic brain injury in children,
1999) visar att andelen nyskadade barn efter allvarlig traumatisk
hjärnskada (hjärnskakning undantagen) är ca 100. Uppskattningsvis rör
det sig för hela landet om ca 350 barn. Till de traumatiska hjärnskadorna
hör trafikolyckor (60 procent), fallolyckor (20 procent), sportolyckor (10
procent), föremål mot huvudet (5 procent) samt våldsolyckor (5 procent).
De icke traumatiska, förvärvade hjärnskadorna hos barn uppskattas till
60/100.000, vilket skulle innebära att man till siffran 350 skulle behöva
lägga till ytterligare ca 400 för hela landet.
Då det gäller rehabilitering av traumatiska hjärnskador visar den
epidemiologiska studien att endast 19 procent av de allvarligt hjärnskadade
barnen fick någon form av rehabilitering. Dessa utgjorde inte fullt 50 procent
av de allra värst skadade. Uppföljning erhöll 78 procent. Restsymtom
återfanns hos hälften av den skadade gruppen. Vanliga restsymtom återfinns
enligt internationella publikationer hos 50-80 procent av de skadade. Vanliga
restsymtom är främst av kognitiv kraktär (minnessvårigheter, problem med
koncentration och uthållighet, inlärningssvårigheter, brister i omdöme) samt
personlighetsmässiga avvikelser. Dessa restsymtom är lika vanliga som
motoriska avvikelser.
Således föreligger stora brister när det gäller dessa barns
rehabiliteringsmöjligheter. En skillnad mellan vuxna och barn är att vuxna är
sjukskrivna och får hjälp av försäkringskassan att jaga rehabilitering. De har
också ofta en arbetsgivare som är angelägen om snabb rehabilitering.
För ca ett år sedan bildades ett nationellt, tvärprofessionellt nätverk för
arbete med dessa frågor. På högkant står arbete med vårdkedjor och
informationsinsatser på lokal, regional och nationell nivå.
I Danmark har man antagit en nationell plan för rehabilitering av barn och
ungdomar med förvärvade hjärnskador. Svensk expertis har därvid anlitats.
Regeringen bör enligt min mening närmare utreda och föreslå åtgärder
som tillförsäkrar barn med traumatiska hjärnskador erforderliga utrednings-
och rehabiliteringsmöjligheter. Vidare bör möjligheten att utarbeta en
nationell plan för rehabilitering av barn och ungdomar med förvärvade
hjärnskador undersökas.

Stockholm den 29 september 2000
Siw Persson (fp)