Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att skapa nödvändiga resurser för att psykologisk
kompetens skall kunna bli en obligatorisk resurs och en självklar tillgång
för patienten i primärvården.
Motivering
För att kunna uppfylla intentionerna bakom hälso- och sjukvårdslagen om
en god hälsa åt alla och helhetssyn i vården måste sjukvården utveckla ett
arbetssätt där inte enbart den medicinsk/biologiska kompetensen tas till
vara. Den psykologiska kompetensen behöver väga tungt om en
helhetssyn på människan ska vara möjlig.
Problem som relaterar sig till beteende eller livsstil är det särskilt viktigt
att söka bemästra för att lyckas med prevention av sjukdom, hälsofostran och
hälsobefrämjande åtgärder. Vid vårdcentralerna behövs en utbyggnad av t.ex.
ungdomsmottagning, alkoholmottagning, rökavvänjningsklinik och
mottagning för andra livsstilsproblem, som erfordrar psykologisk kompetens
utöver den som läkare och övrig medicinskt skolad personal kan förväntas
besitta.
I WHO:s regionala hälsostrategier "European Regional Strategy for Health
for All" (1984) betonas att sociala och psykologiska problem bidrar till ohälsa
i befolkningen och att primärvården behöver ha personal med professionell
kunskap om sociala och psykologiska faktorer och deras inverkan på de
vårdsökandes hälsotillstånd.
Internationella undersökningar om hälsoproblemen i befolkningen har
visat att mellan 20 och 40 procent av alla som sökt läkarkontakt inom
primärvården i själva verket har psykiska besvär. Enbart hälften får en riktig
diagnos eller behandling. I Sverige har uppskattats att cirka 60-70 procent av
dem som söker primärvården har psykiska eller psykosomatiska åkommor.
Dagens sjukvård i Sverige har inte organisation, tillräckliga resurser eller
kunskaper för att på ett professionellt och effektivt sätt kunna ta hand om
denna stora patientgrupps behandling och rehabilitering.
Systematiserad samverkan mellan olika kompetenser som medicinsk och
psykologisk är sett ur både patientens och samhällets perspektiv det mest
effektiva. Redan i primärvården måste patienten träffa på rätt kompetens.
Psykologisk diagnostik och behandling måste lyftas fram som något mycket
angeläget. Inom primärvården behärskas inte dessa metoder.
Genom ett sådant system skulle med största sannolikhet patienter redan
från början komma rätt i vårdkedjan samtidigt som minskat lidande uppnås
för den enskilde patienten. Problem med läkemedelsberoende kan antas
minska och en avlastning för psykiatrin kan uppnås.
Som enda nordiska land har Finland regelmässigt inrättat tjänster för
psykologer och socialarbetare inom primärvården. Därmed har man dels
anpassat sig till den internationella uppfattningen i frågan, dels fått en
lösning
som förefaller ge såväl ekonomiska vinster som vårdeffektivitetsvinster.
Dagens primärvård skall utgöra basen för förebyggande, diagnostiserande,
behandlande och rehabiliterande insatser. En nödvändig förutsättning för att
detta ska uppnås är att psykologer utgör en lika naturlig resurs i primärvården
som inom psykiatrin. Detta kan ske via anställningar men också till en
väsentlig del via anlitande av privatpraktiserande psykologer.
Idag bedrivs hos några landsting och kommunala sjukvårdshuvudmän
försök med psykologisk kompetens i primärvården, t.ex. i Kronobergs läns
landsting, delar av Västra Götalands läns landsting, Jämtlands läns landsting,
Stockholms läns landsting ,Värmlands läns landsting m.fl. Försöken följs upp
och en systematisk utvärdering börjar komma till stånd med uppvisande av
positiva resultat.
Ett problem är dock att dessa försök ofta genomförs i form av korta
tidsbegränsade projekt så att man därigenom enbart ser de kortsiktiga
effekterna för såväl verksamhet som individ. För att studera långsiktiga
effekter måste medel tillföras så att verksamheten får fortgå under lång tid.
Det finns dock projekt där även de långsiktiga effekterna studerats. Ett
sådant är "BBC-projektet" inom Nordöstra Skånes sjukvårdsdistrikt (NSS)
där syftet varit att utveckla metoder och strategier för arbete med patienter
med s.k. psykosomatiska symtom (dvs. både psykologiska och somatiska
symtom finns/psykologiska, sociala och somatiska faktorer av betydelse för
patientens tillstånd). I projektet har psykologisk och social kompetens
integrerats med den medicinska, sjukgymnastik och arbetsterapeutiska
insatser och i samverkan med bl.a. försäkringskassan. En uppföljning 4 år
efter avslutad behandling visar tydlig, varaktig och positiv effekt för såväl
individ som ekonomiskt. Nyligen har också en slutrapport angående projektet
"Psykologiskt och socialt stöd till patienter i primärvården" presenterats av
psykolog Elsa Crafoord, Nordöstra sjukvårdsområdet i Stockholm.
Delegationen för samverkan mellan offentlig och privat hälso- och
sjukvård (SOU 1997:179) har i sitt slutbetänkande lagt förslag som skulle
möjliggöra att bl.a. primärvårdens patienter skulle få ökad tillgång till
psykologisk kompetens i form av privatpraktiker. Förutom detta behöver
dessutom en betydande utbyggnad av antalet anställda psykologer ske inom
primärvården.